Annons

Anders Rydell:Så vill SD sänka kulturlivet ute i landet

Väggmålning av Milu Correch i Nässjö 2016.
Väggmålning av Milu Correch i Nässjö 2016. Foto: Lennart Alves

Rensa biblioteken på utländsk litteratur, skicka provocerande konst till tippen, stryp det ekonomiska stödet till vissa teatrar. Sverigedemokraternas kulturpolitiska utspel runtom i landet är yvigare och grövre än i rikspolitiken. Om SD gavs möjlighet att driva igenom sin kulturpolitiska linje skulle det innebära slutet för det regionala kulturlivet.

Under strecket
Publicerad

”Vi prioriterar liv framför kultur och nöjen”, sa Björn Söder 2010 om varför partiet ville göra kraftiga besparingar på kulturen i Skåne.

Foto: Per Groth/TT

Kulturdebatt

Sommaren 2016 uppförde den argentinske konstnären Milu Correch en stor väggmålning i Nässjö – tre små barn som leker med vita masker. Correchs verk var del av ett projekt i den lilla järnvägsknuten i Småland där offentliga ytor upplåtits åt internationella konstnärer.

I samband med invigningen kritiserade sverigedemokraten Mats Trägårdh, ledamot i kommunfullmäktige, målningen. Det Trägårdh vände sig emot var barnens hudfärg – i ett inlägg på Facebook med titeln ”Mörkhyade barn speglar Nässjös själ” skriver han att ett motiv med järnvägsanknytning eller idrott bättre hade speglat Nässjö än mörkhyade barn. Trägårdh undrar om ”det skulle vara kränkande med i alla fall ett barn med vit hud?”.

Utanför riksdagspolitiken, i kommuner och landsting, är Sverigedemokraternas kulturpolitiska utspel inte bara yvigare och grövre – utan ofta rent oförblommerat rasistiska. Mats Trägårdh är inte ensam. Det är lätt att hitta exempel på lokala företrädares yttranden, om offentlig konst som borde skickas till tippen eller bibliotek som ska rensas på utländsk litteratur.

Annons
Annons

”Kultur är kul, men inte viktigare än sjukvården”, förklarade Sverigedemokraterna i Kalmar.

Utspelen framstår ofta som amatörmässiga och har närmast ett löjets skimmer över sig. Något att skratta åt eller bort, om det inte bakom angreppen finns en tydlig kulturpolitisk strategi som partiet drivit på lokal nivå i snart ett decennium.

Om SD gavs möjlighet att driva igenom sin kulturpolitiska linje i landets kommuner och regioner skulle det innebära ett systemskifte. I praktiken skulle det vara slutet för det regionala kulturlivet.

Vad vill då Sverigedemokraterna med kulturen på regional och kommunal nivå? I de förslag och budgetar som presenterats de senaste två mandatperioderna framkommer ett mönster.

2015 föreslår Sverigedemokraterna i region Halland att kulturbudgeten ska bantas med tio procent. I Dalarna vill partiet samma år spara in 43 miljoner på kulturlivet. I Västmanland presenterar SD 2016 en besparing på 10 miljoner på kulturområdet. I början av 2017 föreslår partiets landstingsgrupp i Kalmar län att man ska minska kulturbudgeten med 25 procent genom att ”dra in allt ekonomiskt stöd till Byteatern, Reaktor Sydost, Dans i Sydost och Kalmar konstmuseum”.

I Gävle kommun går SD ännu längre och föreslår att kulturbudgeten bantas med en tredjedel. Partiet vill bland annat lägga ner Konstcentrum, Gävle symfoniorkester och avyttra all kommunägd konst. I Malmö kommun föreslår SD 2016 besparingar på 80 miljoner kronor genom nerskärningar av kulturstöd, kulturkansli och kulturskolan.

I Stockholms läns landsting vill partiet spara in 100 miljoner kronor på kulturnämndens anslag.

Annons
Annons

”Vi prioriterar liv framför kultur och nöjen”, sa Björn Söder 2010 om varför partiet ville göra kraftiga besparingar på kulturen i Skåne.

Foto: Per Groth/TT

I sin skuggbudget för Västra Götalandsregionen 2018 lägger SD 200 miljoner mindre än övriga partier på kultur. Framför allt vill man se nerskärningar på Göteborgsoperan och Film i Väst.

Så här fortsätter det i region efter region, i kommun efter kommun. Sammantaget skulle miljardbelopp försvinna årligen från svenskt kulturliv om partiet fick igenom sin politik.

”Vi prioriterar liv framför kultur och nöjen”, sa Björn Söder 2010 om varför partiet ville göra kraftiga besparingar på kulturen i Skåne.
”Vi prioriterar liv framför kultur och nöjen”, sa Björn Söder 2010 om varför partiet ville göra kraftiga besparingar på kulturen i Skåne. Foto: Per Groth/TT

Argumentationen bakom besparingarna går att spåra tillbaka till tiden innan partiet trädde in i rikspolitiken. I januari 2010 arrangerades en debatt på Regionmuseet Kristianstad. På scen stod två regionpolitiker, miljöpartisten Anders Åkesson och sverigedemokraten Björn Söder. När den senare ombads att motivera partiets förslag till kraftiga besparingar på kulturen i Skåne var hans svar: ”Vi prioriterar liv framför kultur och nöjen.”

Söders ord har ekat i otaliga landstings- och kommunfullmäktige sedan dess.

”Kultur är kul, men inte viktigare än sjukvården”, förklarade Sverigedemokraterna i Kalmar. I region Skåne skrev partiet 2014 att ”Tillgång till ett brett kulturutbud är inte nödvändigt, men tillgång i tid till en god hälso- och sjukvård är nödvändigt”.

”Det läggs för mycket på kulturen i förhållande till att det behövs mycket inom folkhälsa och sjukvård”, sade Anders Gustafson när partiets budget presenterades i region Jönköping i våras.

Annons
Annons

Att ställa vård mot kultur är dock inte en sverigedemokratisk innovation, utan ett av de mest välutnyttjade redskapen i den populistiska verktygslådan.

I kommunala och regionala budgetar utgör kulturstödet, precis som på nationell nivå, en ytterst liten del. 2014 föreslog Sverigedemokraterna i Skåne att man skulle ta från de ”enorma summor” som läggs på scenkonsten och flytta dessa till sjukvården.

Det samlade kulturstödet utgjorde dock endast 0,9 procent av regionens budget. Det som gick till scenkonst betydligt mindre än så. Det handlar i egentlig mening inte om någon betydande resursomfördelning till sjukvården, utan i första hand om symbolpolitik.

När Sverigedemokraterna ska motivera nerskärningar på kulturområdet återkommer också ett annat argument, som vid en första anblick nästan låter välvilligt. Att om kulturen ska vara verkligt fri så måste den stå på egna ben.

Med andra ord ska den vara fri från statliga, regionala och kommunala stödformer. Det är ett förrädiskt argument. Sverigedemokraterna är naturligtvis väl medvetna om att en stor del av det regionala kulturlivet inte skulle överleva utan stöd.

2015 motsatte sig partiet i Halland att regionen skulle bekosta en fristadskonstnär med motiveringen: ”Som namnet antyder hör ju detta ihop med massinvandringen.”

Den bistra sanningen är att det regionala kulturlivet idag redan är mycket ekonomiskt ansträngt. Myndigheten för kulturanalys visade till exempel i sin rapport ”Dramatiska villkor” (2017) hur länsteatrarnas ekonomi kontinuerligt urholkats de senaste decennierna. Situationen är densamma för många museer, konsthallar och andra kulturinstitutioner. En stor del av landets poesi-, film-, kultur- och litteraturfestivaler liksom konst- och musikarrangemang är helt eller delvis beroende av kulturstöd.

Annons
Annons

Det är svårt att se hur ett redan pressat regionalt kulturliv skulle överleva de besparingar i miljardklassen som Sverigedemokraterna föreslår. Utan tvekan skulle många av landets främsta scener för konst, musik och teater försvinna. Men det är mångfalden av små arrangemang och aktörer som skulle drabbas hårdast. Det går inte kalla det något annat än en slakt av det regionala kultur-Sverige.

Landsbygden skulle bli mindre levande och stora delar av landet skulle helt stå utan scener och plattformar för samtidskultur. Därmed skulle den skadliga föreställningen om kulturen som ett elitfenomen i storstäderna förstärkas.

Även om partiets argumentation har ett populistiskt anslag har kulturpolitik alltid varit viktigare än så för SD. De miljardbesparingar som partiet vill genomföra på kulturområdet handlar inte om en resursomfördelning utan om en omfattande nedmontering av den kultur som partiet betraktar som destruktiv.

Besparingar riktas i första hand mot institutioner som i partiets perspektiv har en dold politisk agenda eller bara vill provocera. Nerskärningar riktas också mot allt som kan beskrivas som ”mångkulturella” projekt såsom kulturfestivaler, språkkaféer och fristadskonstnärer. 2015 motsatte sig partiet i Halland att regionen skulle bekosta en fristadskonstnär med motiveringen:

”Som namnet antyder hör ju detta ihop med massinvandringen.”

I partiets remissvar till de regionala kulturplanerna stryks ord som integration, mångfald och nationella minoriteter. Som exempel föreslår partiet i landstinget Dalarnas regionala kulturplan 2018–2022 att ”läsfrämjande till människor med annat modersmål än svenska, inklusive de nationella minoriteterna”, ersätts med ”läsfrämjande för medborgaren”.

Annons
Annons

En kulturform som väcker särskild upprördhet är samtidskonst. 2016 motionerade SD i Älmhult om att konstnären David Svenssons offentliga konstverk skulle monteras ner och skickas till återvinningscentralen. Konstverket bestod bland annat av vägskyltar på olika språk. Istället skulle rondellen där verket stod prydas av ”vackra krukor med färgglada blommor”.

Dagens kultur betraktas som en söndrande kraft – ett symptom på samhällets pågående sönderfall.

I Sölvesborg försökte partiet förra året stoppa kommunens inköp av just samtidskonst: ”Vi vill minimera risken att kommunen köper in postmodern konst i syfte att provocera de som betalat för den”, sade Louise Erixon, ledamot i kommunstyrelsens arbetsutskott. Erixon ville istället att kommunen skulle köpa konst som speglade ”vårt lokala kulturarv genom att den harmoniserar med kommunens historia”.

Det tar oss tillbaka till Nässjö, där ”mörkhyade barn” inte ansågs kunna representera stadens själ. I grunden riktar sig attackerna mot all slags mångfald; kulturell, sexuell, etnisk och språklig. Det instinktiva hatet mot den fria kulturen är en del av Sverigedemokraternas grundberättelse, som i stort sett har varit oförändrad sedan partiet bildades. Dagens kultur betraktas som en söndrande kraft – ett symptom på samhällets pågående sönderfall.

Bara genom att nedmontera denna kan en ny kultur återskapas – Sverigedemokraternas vision om kulturen som en enande nationalistisk kraft.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons