Annons

Göran Eriksson:Sabuni-falang vädrar morgonluft efter liberala haveriet

Nyamko Sabuni.
Nyamko Sabuni. Foto: Naina Helén Jåma/TT

Liberalerna var nära döden i EU-parlamentet, medan Centern kom ur EU-valet som segrare. Nu avgör de båda borgerliga partierna regeringen Löfvens framtid.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Precis när Socialdemokraterna har kommit igenom EU-valet, med bara en mindre tillbakagång, står Stefan Löfven inför nya politiska hot – den här gången riktade direkt mot regeringsmakten.

Det här står på den politiska agendan tisdagen den 28 maj:

Riksdagen ska rösta om en misstroendeförklaring mot socialförsäkringsminister Annika Strandhäll. Och Erik Ullenhag har bjudit in en pressträff där han kommer att berätta om varför han vill bli Liberalernas partiledare efter Jan Björklund.

Rösterna i EU-valet är alltså inte ens sluträknade när inbördeskriget inom Liberalerna blossar upp igen. Riksdagsledamoten Mats Persson, som var uttalad motståndare till att Liberalerna skulle släppa fram regeringen Löfven i vintras, sa så här till Expressen om förlusten i EU-valet:

”Det är klart att väljarna har straffat oss för att vi började samarbeta med Socialdemokraterna. Det är uppenbart för alla oss som har träffat människor på gator och torg under den här kampanjen.”

Mats Persson har tidigare sagt att han stödjer Nyamko Sabuni som ny partiledare för Liberalerna. Sabuni har också markerat att hon har en annan syn på relationen till Socialdemokraterna – och Sverigedemokraterna – än den som partiet valde i vintras.

Annons
Annons

Inte mindre viktigt, efter EU-fiaskot, är att Sabuni i en DN-intervju framhållit att hon inte fullt ut delar partiledningens syn på EU. Och Mats Persson säger så här till Expressen:

”Jag är inte säker på att budskapet att betala mer i avgift till EU flyger bland väljarna.”

Sabuni erbjuder alltså ett ganska radikalt uppbrott från Björklundlinjen, och hennes chanser att bli vald ökar ju starkare kriskänslor partiet drabbas av efter EU-valet.

Erik Ullenhag har först en pressträff och sedan ett ”mingel” på ett hotell i centrala Stockholm. Han presenterade redan på måndagen en programförklaring på DN Debatt.

Bedömningen inom Liberalerna är att Ullenhag står för en linje i regeringsfrågan som ligger nära den som Jan Björklund har drivit, och ingenting i debattartikeln emotsäger det.

Men det kan förstås inte uteslutas att Ullenhag – och andra eventuella kandidater – också pressas att markera distans mot den sittande partiledningen. Efter EU-haveriet blir det svårt att vinna partiledarvalet i Liberalerna, genom att lova att göra som Jan Björklund har gjort.

Mer omedelbar dramatik för Stefan Löfven innebär den här punkten i riksdagens tisdagskalendarium: ”Prövning av yrkande om misstroendeförklaring mot statsrådet Annika Strandhäll (S)”.

Det är Moderaterna som har yrkat på omröstningen, och de har med sig Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna vilket betyder 174 röster. Det behövs 175 för att fälla Strandhäll.

Och det betyder att det är Centerpartiet som avgör Strandhälls öde.

I Centern är känsloläget efter EU-valet förstås ett helt annat än i Liberalerna. Och om succén i EU-valet spelar någon roll för beslutsprocessen, så är det genom att blåsa upp Centerns självkänsla ytterligare. Vilket borde innebära att det yttre trycket – att fria från vänster, och att fälla från höger – kommer att spela mindre roll för Centerpartiet.

Men Centern befinner sig i ett politiskt korstryck. Stefan Löfven själv valde på måndagen att lyfta fram att Annika Strandhäll är en politiker som utsätts för ovanlig mycket hat och hot på sociala medier.

Stefan Löfven är förstås inte alls ovetande om att precis samma sak gäller Annie Lööf.

Och Kristdemokraternas Ebba Busch Thor har från andra hållet krävt Annie Lööf på besked om hon tänker ”rädda Stefan Löfven”.

Spelet om misstroendeförklaringen mot Annika Strandhäll har därmed blivit en del i den konflikt mellan det liberala Centerpartiet och det mer konservativa Kristdemokraterna, som exploderade under EU-valrörelsen.

Centerpartiets beslut kommer därför, rätt eller fel, att tolkas som en signal om hur partiet ser på relationen till regeringen – och till de partier som tillsammans utgjorde Alliansen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons