Annons

Sachnin och Shamir svarar om AB Kultur och Ryssland

I ett inlägg på SvD Säkerhetsrådet (31/3) om hur Aftonbladet Kultur används i den ryska debatten kritiserade Magnus Ljunggren flera namngivna skribenter som här får replik.

Under strecket
Publicerad

Professor Magnus Ljunggren har studerat mitt Facebookkonto inklusive privat mejlkorrespondens, och anser mig vara en av de fiender till friheten som samlats runt Aftonbladet Kultur.

Under Stalinrepressionen i Ryssland kunde en person hamna i fångläger eller till och med bli avrättad enbart för att denne hade bekanta som ansågs vara regimens fiender. Ett möte eller ett samtal med exempelvis Trotskij kunde vara skäl nog för att bli fängslad. Det fanns till och med ett begrepp: ”bekant med folkets fiender”, en stämpel som kunde förstöra liv och karriär för en person som inte gjort sig skyldig till något. Resultatet blev fruktansvärt när människor av rädsla för att bli angivna och utstötta bröt kontakten med släktingar, vänner och bekanta.

Nu skriver professor Ljunggren att jag har hamnat i dåligt sällskap. Han nämner i förbifarten att jag har uppmärksammat att det finns brist på yttrandefrihet inte bara i Ryssland, utan även i Sverige. Men istället för att bemöta eller vederlägga mina argument så hävdar han att jag delar dessa idéer med den rysk-israeliske skribenten Israel Shamir och dennes son Johannes Wahlström. Dessa kallar professorn för ”antisemiter” och han anklagar dem för ”rysk extremism och rasism”. Uppenbarligen anser professor Ljunggren att enbart det faktum att två personer är vänner på Facebook och där för artiga diskussioner med varandra väger tungt nog för att kunna angripa dem.

Annons
Annons

Jag skrev att det främst är Aftonbladets kultursidor som ifrågasätter den liberalkonservativa konsensusen som annars dominerar i svenska medier, och därför har AB kultur blivit det viktigaste mediala rummet för att bredda diskussionen och samla argument. Men det här tycks bäste professorn anse vara farliga irrläror på gränsen till ”rysk extremism och rasism”. Och mitt syndafall bevisar han genom att hänvisa till mina bekantskaper på Facebook, vilka han redan stämplat som ”antisemiter” och folkfiender överlag.

Utan att han själv förstår det tycker jag att Ljunggrens text illustrerar min tes alldeles utmärkt. Han har författat ett klassiskt angiveri där det samhälleliga onda likställs inte bara med oliktänkande, utan med det enkla faktum att en person kan vara bekant med dissidenter som av någon anledning inte är hemmahörande i den mediala mittfåran. Han anser nu att jag tillhör kategorin av opålitliga ”bekanta till folkets fiender”, och alla övriga motiv utesluter han därmed ur sin argumentation.

Således studerar professorn i rysk litteratur kommentarerna till mina Facebookinlägg. Vem är jag att avgöra i vilken mån detta är av intresse för läsaren av en tidning med massupplaga huruvida den ene eller andre av Rysslands 150 miljoner invånare är vän med mig på Facebook och skriver i mitt kommentarsfält?

Ljunggren undviker att nämna att de omskrivna kommentarerna var en diskussion mellan två personer som inte delade åsikt i den avhandlade frågan, ändå intygar han att Israel Shamir är min ”mentor”. Professorn är själv mentor, detta borde vara tydligt för honom. Här har han dock givit sin fantasi fria tyglar.

Annons
Annons

Och ändå dröjer sig ett lätt obehag kvar hos mig när någon följer mig så hängivet och läser min mejlväxling så noggrant.  "När Sachnin har skrivit en ny artikel sänder han ut ett Facebook-meddelande därom till Shamir" skriver Ljunggren. Om det nu roar er så mycket att läsa personliga pronomen i mitt kommentarsfält utan att nämna vad som faktiskt avhandlas, så för all del. Men varifrån får ni kännedom om vem jag skriver privata meddelanden till?

Syftet med den text Ljunggren har skrivit (liksom andra försök före honom, exempelvis i Expressen) är inte att vederlägga mina argument – dessa diskuterar han helt enkelt inte. Nej, det huvudsakliga syftet är att stigmatisera mig, och kanske främst AB Kultur, att bannlysa oss från det offentliga samtalet, brännmärka oss som folkets fiender och framställa oss som representanter för värderingar fientliga för samhället.

I själva verket handlar det inte om det ryska hotet, det handlar om den svenska demokratin. Om en anklagelse gällande ”komprometterande kontakter” blir en norm i det offentliga samtalet är yttrandefriheten verkligen illa ute.

ALEXEJ SACHNIN

Översättning: Jakob Sandberg

MAGNUS LJUNGGREN svarar:

Alexej Sachnin försöker svära sig fri från sitt skamliga ryska extremistsällskap. Det går inte. Han har inhämtat goda råd från den ökände judehataren Israel Shamir på Facebook. Han har utgjutit sig på Echo Moskvys hemsida om AB Kultur som en ö av frihet i ett alltmer totalitärt medieklimat – med särskild länk till Shamirsonen Johannes Wahlströms larmartikel i AB om den lögnimpregnerade amerikanska liberalismens flaggskepp New York Times, ett skräckexempel för Sverige.

Annons
Annons

Man kan se hur Sachnin i sitt Echo Moskvy-inlägg faller pappa Shamir i talet. Shamir betraktar AB Kultur som ett reservat av frihet i en ”liberal-totalitär” omgivning. Han går så långt att han beskriver Bonnierimperiet i allians med den förhatliga New York Times som ett mentalt koncentrationsläger – vars makt nu, i Trumps och Putins tid, lyckligtvis ska brytas. Sachnin är, kort sagt, djupt insyltad i den ryska rödbruna röran.

Det är lite kostligt mot bakgrund av att han i AB:s spalter särskilt har varnat för ukrainsk – fascism.

ISRAEL SHAMIR svarar Ljunggren:

Magnus Ljunggren described me in his acrimonious article as ”Holocaust denier Israel Shamir… notorious anti-Semite”. I thought this sort of accusations now is being used only against president Trump by Clinton’s acolytes.

I can’t overlook it, as this is an accusation of crime under Israeli law, and I am an Israeli citizen. This is wrongful accusation, as I explained many times my position, namely: I do deny the religious salvific significance implied in the very term ‘Holocaust’; I do deny Holocaust’s metaphysical uniqueness; I reject the morbid cult of Holocaust; and I think every God-fearing man, a Jew, a Christian or a Muslim should reject it as Abraham rejected and smashed idols. I deny that it is good to remember or immortalise such traumatic events, as these memories just add poison into complicated relations between nations and religions.

However, I had never denied the facts of Jewish tragedy, as my family had lost too many of its sons and daughters in the 1940s. This is why I object being called a ”Holocaust denier”, as I have never been found guilty, or charged with the crime of factual Holocaust denial which is known to the Israeli law. Israeli legal system understands the difference between denying a cult and denying a fact. So could you. It would be good if the newspaper were to fact-check before accusing a man of a crime he has never been charged with.

Annons
Annons

As for being called ”an antisemite”, this is a over-used and meaningless word: many Swedish ministers (from Olof Palme to the splendid Margot Wallström) and men of prominence (from Folke Bernadotte to Carl Bildt) were called ”antisemites”. The only way to avoid it is to say amen to whatever Israelis – or other Jews - are doing.

So why does Ljunggren insist on using this old-fashioned cliché? Apparently, the Russian teacher is a firm believer in the Protocols of the Elders of Zion; he thinks that Jews rule the world, and so he addresses his complaint to these unseen rulers. Probably he was taught so decades ago by his Russian émigré teachers that’s the best way to smear. However, the world has been changed, and these smears do not impress anymore; only Ljunggrens fellow-believers in Jewish control of the world are shocked.

But even they wouldn’t understand why this subject has to be breached in a piece dealing with Russia, or the cultural section of a Swedish newspaper, or with post-Trump changes. (The reader who wants to understand my views may read my articles on unz.com or israelshamir.com in English or French.)

ISRAEL SHAMIR

MAGNUS LJUNGGREN svarar Shamir:

Israel Shamir är, som alla vet, en skamlös person. Han har förklarat att Hitler sökte lösningar på ett judiskt samhällsproblem i 30-talets Tyskland. Han har avfärdat Auschwitz som en ”rekreationsplats”. Han har beskrivit judar som ett obehagligt ”virus i mänsklig form”. Judarna är alltid skyldiga, till krig och elände. De behärskar all världens massmedier och dränker oss i lögner. Det är hans budskap.

Inte underligt att han nyligen lättad konstaterade att ”det judiska seklet” tycks vara över. Äntligen, hoppas han, har det blivit legitimt att vara antisemit igen. Äntligen ska det bli slut på Förintelsetjatet.

I sitt senaste inlägg försöker han samtidigt blanda bort korten, det är hans ofta använda polemiska metod: han anklagar sin meningsmotståndare för just det han själv står för. Den taktiken ska ingen låta lura sig av.

MAGNUS LJUNGGREN

Därmed förklarar redaktionen denna debatt avslutad i detta forum.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons