Annons

Yung LeanSad Boys ett Broder Daniel för en ny generation

Yung Lean och hans Sad Boys spelar på Nobelberget.
Yung Lean och hans Sad Boys spelar på Nobelberget. Foto: Linda Forsell/IBL

Samtiden kapslas i instastories när Sveriges största hiphopartist har hemvändarkväll på Nobelberget i Stockholm. Yung Lean och hans Sad Boys är ett Broder Daniel för en ny generation.

Under strecket
Publicerad

Yung Lean.

Foto: Stephanie Paschal/REXBild 1 av 1

Yung Lean

Genre
Konsert
Var
Nobelberget

Innan Yung Lean kliver på i ett blodrött sken skanderar publiken: Jonatan, Jonatan, Jonatan! Det är hemvändarkväll för Jonatan Leandoer Håstad och hans producenter Carl-Mikael Berlander och Axel Tufvesson. Under aliasen Yung Lean, Gud och Yung Sherman har de turnerat i Europa, USA och Kina. I januari väntar en omfattande sväng i Nordamerika. I kväll är morfar och farfar är med och trängs bland de 1 950 i publiken.

21-åriga Yung Lean släppte ”Kyoto” och ”Ginseng Strip 2002” på Youtube 2013 och sedan dess har han och hans kollektiv Sad Boys byggt en kult kring sig. Landets absolut mest framgångsrika hiphopartist internationellt, en favorit bland amerikanska poptidningar. 

Hans hiphop är full av ångest, populärkulturella referenser och självmedicinering. När han debuterade kritiserades hans loja, uttråkade medelklassrap som skräp eller typ ett skämt. Men Leans outsider-take på hiphop var så nyskapande att musikfolk på forum några år och flera mixtapes senare undrade om ens Yung Lean var en grej längre? 

Svaret: Underbarnet är mer än ett meme. En extremt inflytelserik artist, som vaggar först i ledet av framtidens hiphoprörelse för en ny publik. Sedan debuten har en hel livstid hänt. 2015 var Lean var intagen på ett amerikanskt mentalsjukhus, kraftigt drogberoende och förlorade samtidigt sin amerikanska manager i en bilolycka.

Annons
Annons

Yung Lean.

Foto: Stephanie Paschal/REXBild 1 av 1
Yung Lean.
Yung Lean. Foto: Stephanie Paschal/REX

På Nobelbergets scen mässar han sanslöst effektivt sin emohiphop, medan publikens ständiga snaps och stories fångar essänsen av popkulturens epicentrum 2017. Producenterna Gud och Sherman tar plats på varsin sida scenen, Lean längst fram. Han syns knappt i röken som suggestivt samspelar med ljuset. Det gör ingenting att publiken knappt ser sin antihjälte – i samtliga låtar sjunger de med som under vilken Broder Daniel-konsert som helst. När den hopplösa depprappen iFantasy” får hela havet att studsa är det glasklart – den är vad indien var på 90-talet. Samma utanförskapsgemenskap  – men med tyngre problem. Musiken härstammar också från slyngel-electroduon The Tough Alliance och drogromatiska underjordspopen med JJ. Inte minst söta sången ”Hennesey/Sailormoon”.

Urbant skitiga Nobelberget är en utmärkt arena för Yung Lean. Delar ur publiken ansluter till den extremt långa kön från en sjusitsig Uber. Det ligger en jämn söt doft av gräs över kön och de rusar förbi en kille med svart stort skydd över munnen. Snart kommer ett helt gäng försedda med de japanska sanitetsattributen – ett stilstatement. Tre album och ännu fler mixtapes ger Yung Lean privilegiet att hålla en best of-konsert med fokus på senaste ”Strangers” melankoliska popvariant av hiphop. Leans rap är monotnon och stilfullt slapp, dynamiken skapas med autotune och mellan de dansiga produktionerna, den rena rappen och de nyare låtarna som är rena poppärlor. Särskilt starkt i balladen ”Agony”, med vackert svajiga piano. Sången så mörk och djup att den nästan fastnar i halsen. När tre ballerinor i balettkjolar överraskar blir liveupplevelsen komplett.

Han har tagit internet till livescenen. Yung Lean är allt annat än ett barn.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons