Annons

Jesper Sandström:Säg vad du menar och mena vad du säger

Foto: Tomas Oneborg
Under strecket
Publicerad

Kolumn | Regeringsbildningen

Varför går det så knackigt för många av våra riksdagspartier? Förtroendet för Annie Lööf rasar, Liberalerna balanserar på riksdagsspärren i opinionsmätningarna. S och M har fått se sina väljare flöda till Sverigedemokraterna. När jag inledde mitt politiska engagemang runt 2005 ansågs det osannolikt att de ens skulle komma in i riksdagen. I dag, tre riksdagsval senare, samlar de nästan en femtedel av väljarkåren.

Det kan nog åtminstone delvis förklaras med att många av partierna är oerhört dåliga på att skapa och vårda förtroende. När jag inte skriver kolumner här på ledarsidan arbetar jag för ett litet språkföretag. Mycket av vår verksamhet kretsar kring utbildningar som i någon mån fokuserar på ledarskap och effektiv kommunikation. I dessa utbildningar återkommer vi alltid till hur oerhört viktigt – och förhållandevis enkelt – det är att kommunicera och agera på ett sätt som bygger förtroende.

För det första, säg vad du menar och mena vad du säger. Få saker är mer förödande för din trovärdighet än om omgivningen upplever att det du säger inte stämmer med hur du faktiskt agerar. Det spelar inte särskilt stor roll om du är småbarnsförälder och äter godis mitt i veckan eller om du som partiledare plötsligt föreslår samarbete med den statsminister du lovat avsätta. Eller om du ena veckan utropar ”Mitt Europa bygger inte murar!” för att nästa vecka yrvaket konstatera att invandringen behöver minska. Resultatet blir detsamma, du framstår som oärlig och opålitlig.

Annons
Annons

För det andra, om du föreslår att någonting ska hända så måste du också kunna föra ett resonemang kring hur det ska hända. Om du kallar till presskonferens och för femtioelfte gången pratar om konstruktiva och förtroendefulla samtal, men samtidigt inte kan visa på ett enda konkret resultat, då är risken stor att åhörarna tappar tålamodet.

Kanske kommer nu de typiska invändningarna. ”C och L är faktiskt bara konsekventa! De lovade under hela valrörelsen att inte ge SD något som helst inflytande.”

Jovisst, men de lovade också att avsätta Stefan Löfven. Sedan valdagen har de inte lyckats föra något vettigt resonemang om varför det ena av två till synes oförenliga mål är viktigare än det andra.

Den kompakta otydlighet och det ständiga kappvändande utan förklaring som präglat svensk politik under lång tid är skadligt på så många sätt. Dels för att politiker som inte förmår skapa förtroende för sin politik heller inte kan genomdriva den, så viktiga samhällsproblem förblir olösta. Men också för att de politiker som undergräver sitt eget förtroende lämnar fältet fritt för populister.

Förrädiskt enkla svar på svåra frågor blir snabbt mer lockande än de icke-svar och självmotsägelser som erbjuds på annat håll.

Förtroende går fort att rasera och tar en väldig tid att bygga upp. Det behöver dock inte vara särskilt svårt, om man bara gör rätt på några grundläggande punkter. Den dag våra folkvalda inser det kan vi kanske slippa såväl Decemberöverenskommelser som tröstlösa talmansrundor och segdragna svekdebatter.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons