Annons

Säga hej till grannen kan vara viktigare än du tror

Cecilia Henning, Lund, är knuten till Hälsohögskolan i Jönköping och forskar på vikten av ”tunna band” - de många ytliga samtalskontakter vi har med andra i närområdet. En del skapas om man har hund – som Winston.
Cecilia Henning, Lund, är knuten till Hälsohögskolan i Jönköping och forskar på vikten av ”tunna band” - de många ytliga samtalskontakter vi har med andra i närområdet. En del skapas om man har hund – som Winston. Foto: Joakim Ståhl

Sambanden mellan hälsa och sociala nätverk intresserar forskarna. Hejar du på grannen? Pratar du med andra när du går på evenemang? Sådana ”tunna band” har du till många och de är starkare än man tidigare har trott. ”De nätverksband som knyts är viktiga för välmåendet”, säger forskaren Cecilia Henning.

Under strecket
Publicerad

Cecilia Henning handlar ofta hos Babbis Maschouitis, närbutiksägaren som alla kallar ”Greken”.

Foto: Joakim Ståhl

”Mötesplatser för äldre motverkar ensamhet, skapar sammanhang och gemenskap”, säger forskaren Cecilia Henning som intresserat sig för att också ytliga kontakter bidrar till människors välmående.

Foto: Joakim Ståhl

Hon stod i kön i sin matbutik hemma i Lund när den unga tjejen i kassan ropade till en äldre man som stapplade förbi med rullator: ”Hur är det med dig?” Mannen stannade upp och svarade: ”Tack, äntligen börjar det kännas bättre.”

– Åh, vad bra! sa tjejen.

När det var Cecilia Hennings tur kommenterade hon repliken: ”Vad gullig du var mot honom.” Kassörskan berättade:

Han har varit sjuk och är säkert ensam. Det kan vara viktigt att vara vänlig.

– Jag känner inte honom, men han brukar handla här. Han har varit sjuk och är säkert ensam. Det kan vara viktigt att vara vänlig.

Cecilia Henning kunde inte få ett bättre exempel till sin forskning om vad hon kallar ”tunna band” – till skillnad från de tjocka blodsband vi har till släkten och de starka vänskapsband vi knyter med kompisar. Tunna band har vi till människorna vi känner igen i närbutiken, grannarna vi hejar på i trappuppgången, folk på jobbet som vi ofta ser och kanske bara byter några ord med då och då.

Sambanden mellan hälsa och de här litet svagare nätverken intresserar forskarna allt mer, berättar Cecilia Henning som är docent i socialt arbete och tidigare varit lektor vid Hälsohögskolan i Jönköping. Hon studerar fortfarande betydelsen av social gemenskap i samhället och säger att tunna band är viktigare än vi tror för vårt välmående.

Annons
Annons

För egen del var det Brita, 84, som fick Cecilia Henning att få upp ögonen för tunna band. Brita var en av de äldre som hon intervjuade om grannkontakter i ett bostadsområde som skulle förnyas i Eskilstuna på 1990-talet.

– Jag frågade Brita om någon granne var viktigare för henne än andra, och hon svarade ’Ja, Astrid här ovanpå’.

Cecilia Henning såg framför sig att de fikade, dukade med finporslinet och bakade kakor. Men Brita svarade att de aldrig umgicks. Ändå betydde Astrid så mycket, för varje morgon kunde hon genom det lyhörda taket höra henne koka kaffe vid åttatiden. Det hade blivit Britas signal till att också stiga upp.

– Men en morgon hade varit helt tyst däruppe, och Brita hade oroligt gått och knackat på. När ingen öppnade kontaktade hon hemtjänsten. Astrid hade trillat. För bägge var det en stor trygghet att de höll litet reda på varandra.

Efter det, säger Cecilia Henning, hörde hon många historier om tunna band. I en studie kartlade hon och en forskarkollega mängden grannkontakter som människor har i vardagen – oftast med många människor och väldigt ytliga. I den uppföljande intervjudelen fick de veta vilken betydelse dessa har.

Att heja på sina grannar ger en känsla av tillhörighet i bostadsområdet. När andra känner igen en blir man bekräftad för den man är och upplever att ’jag bor här och finns till’.

– Vi blev förvånade över att så många satte värde på de här kontakterna, och att det gällde även de unga. Att heja på sina grannar ger en känsla av tillhörighet i bostadsområdet. När andra känner igen en blir man bekräftad för den man är och upplever att ’jag bor här och finns till’, berättar Cecilia Henning.

Annons
Annons

Cecilia Henning handlar ofta hos Babbis Maschouitis, närbutiksägaren som alla kallar ”Greken”.

Foto: Joakim Ståhl

”Mötesplatser för äldre motverkar ensamhet, skapar sammanhang och gemenskap”, säger forskaren Cecilia Henning som intresserat sig för att också ytliga kontakter bidrar till människors välmående.

Foto: Joakim Ståhl
Cecilia Henning handlar ofta hos Babbis Maschouitis, närbutiksägaren som alla kallar ”Greken”.
Cecilia Henning handlar ofta hos Babbis Maschouitis, närbutiksägaren som alla kallar ”Greken”. Foto: Joakim Ståhl

De yngre sa att även om de umgås med sina bästa vänner överallt på jordklotet via Skype uppskattade de närmiljöns verkliga möten – de gav en balans mot nätumgänget. ”Ja, min kompis bor i New York – men jag bor i det här området. Här vill jag ha min förankring. Hälsar vi på folk blir det tryggare och mer trivsamt”.

I rapporten ”Tunna band och sociala sammanhang” (Högskolan Väst 2015) har Cecilia Henning och hennes kolleger särskilt fokuserat på betydelsen för mötesplatser för de äldre. Samhällets ambition att äldre ska bo hemma så länge som möjligt ökar risken för social isolering, menar hon.

– De tjocka banden tunnas ut för gamla människor. Min mamma som är 104,5 år har sin familj, men inte några vänner kvar, naturligtvis. När hon får komma till kyrkan varje vecka kompenseras en hel del. Där ingår hon i ett sammanhang, där vet folk vem hon är.

På träffpunkter utanför hemmet har Cecilia Henning sett ett mönster för hur de äldre utvecklar sina kontakter: Först hejar de och känner igen varandra, sedan börjar de prata som de inte gör med grannarna. Till mötesplatserna går de för att knyta litet närmare kontakter men umgås bara på plats, bjuder sällan hem varandra.

Hur viktiga är de här mötesplatserna?

– De motverkar att människor känner sig ensamma. De skapar sammanhang och gemenskap och har även ett känslomässigt värde vilket överraskade oss i rapporten. De vi intervjuade gav väldigt starka utsagor om vilken mening träffarna ger dem i vardagen, en vardag som annars är begränsad. ’Vad skulle jag göra om jag inte kunde gå dit? Bara sitta hemma och titta på en tom vägg?’

Cecilia Hennings mamma har i drygt ett år fått hjälp av en ledsagare som kör henne i rullstolen till två timmars Öppet hus på torsdagarna i S:t Andreaskyrkan i Malmö. Hon kan prata om det hela veckan innan: ”Vad tror du att det blir för väder på torsdag?”

– I morgon är det fredag. Då kommer hon att ringa och berätta hur underbart det var, att hon träffade den och den, att musikprogrammet var fantastiskt. Och säga att ’jag hör dåligt och ser dåligt, men det var så trevligt ändå’.

”Mötesplatser för äldre motverkar ensamhet, skapar sammanhang och gemenskap”, säger forskaren Cecilia Henning som intresserat sig för att också ytliga kontakter bidrar till människors välmående.
”Mötesplatser för äldre motverkar ensamhet, skapar sammanhang och gemenskap”, säger forskaren Cecilia Henning som intresserat sig för att också ytliga kontakter bidrar till människors välmående. Foto: Joakim Ståhl
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons