X
Annons
X

Såga inte halloween – skräck kan ge dig kraft

Frosseri i skräck i allhegonatid är inte bara en tom ritual, lånad från USA. Tanken på i ond, bråd död, blod och känslokalla zombier svarar mot vårt behov av perspektiv – och längtan efter belöning, skriver SvD:s psykolog Jenny Jägerfeld.

Läs mer om Psykologen
Många i Sverige är skeptiska till den importerade högtiden halloween. ”Men om man börjar nysta i det skräckinjagande finns det mycket mer att upptäcka än att försäljningen av läskiga masker och blodampuller kraftigt ökar på Buttericks.”
Många i Sverige är skeptiska till den importerade högtiden halloween. ”Men om man börjar nysta i det skräckinjagande finns det mycket mer att upptäcka än att försäljningen av läskiga masker och blodampuller kraftigt ökar på Buttericks.” Foto: John Badman/AP

Det ringer på dörren. Det är en så pass ovanlig företeelse att jag kikar ut genom titthålet innan jag öppnar. Där står ett litet skelett, en clown med huggtänder och spindelväv i det rödkrulliga håret samt något som bäst måste beskrivas som en rutten zombie. De naturtrogna variga såren och den blottade hjärnan som syns genom ett hål i hjässan får mig att kväljas. När jag slår upp dörren skriker tre ljusa barnröster:

– Bus eller godis!

Vissa har ondgjort sig över halloween, att det främst handlar om ett importerat kommersiellt jippo från USA. Men om man börjar nysta i det monstruösa och skräckinjagande finns det så mycket mer att upptäcka än att försäljningen av läskiga masker och blodampuller kraftigt ökar på Buttericks.

Annons
X

Varför söker vi oss egentligen till det otäcka? Och varför tar så många av oss varje chans att bli uppskrämda? Borde vi inte istället undvika det?

Det skulle man kunna tycka, men bästsäljande författare som Stephen King och Dean Koontz och våra svenska motsvarigheter Mats Strandberg och John Ajvide Lindqvist visar på motsatsen. De kan skriva roman på roman om fruktansvärda övernaturliga händelser och ta död på sina karaktärer på det mest våldsamma och brutala vis, och vi sitter ändå där och myser. För att inte tala om filmer som "Saw", "Det" eller just "Halloween".

Om man just har läst om någon som fått sitt ben avslitet av ett köttätande monster kan det vara lättare att acceptera det där jobbiga skoskavet man fick i morse.

Förutom att skräckhistorierna i sann eskapistisk anda distraherar oss från våra egna vardagliga bekymmer så finns ett annat avgörande skäl till vår skräckvurm – perspektiv.

Vi kanske läser om karaktärer som lider och kämpar med dilemman som är betydligt svårare än dem vi själva brottas med – ond bråd död, våld, en värld som håller på att gå under.

I jämförelse med deras lidande kan det vara skönt att inse att även om våra egna liv inte precis är perfekta har vi det jämförelsevis ganska bra. Om man just har läst om någon som fått sitt ben avslitet av ett köttätande monster kan det vara lättare att acceptera det där jobbiga skoskavet man fick i morse.

Ingen människa tycker om att bli rädd på riktigt, men att bli rädd under skyddade former kan faktiskt ge en form av njutning.

Vår längtan efter att bli skrämda och efter godis kommer från samma region i hjärnan, nämligen det mesolimbiska dopaminsystemet. Foto: Gorm Kallestad/TT

Intressant nog kommer vår längtan efter att bli skrämda och den tillfredställelse vi får från att äta sötsaker från samma region i hjärnan, nämligen det mesolimbiska dopaminsystemet. Detta system är en väldigt viktig komponent i hjärnans belöningssystem, som kickar igång när vi gör något som hjärnan tycker är bra för vår överlevnad – som till exempel att äta mat eller ha sex.

Men "något bra" inkluderar även konceptet "att något dåligt slutar hända". När vi ser eller hör något läskigt sätts våra kamp- och flyktmekanismer igång för fullt. Vi blir höga på adrenalin och är därmed fullständigt vakna, alerta och förberedda för den fara som när som helst kan angripa oss.

Det som gör att zombier har blivit en så stor del av skräckgenren beror på att de symboliserar en rädsla för det passiviserade samhället.

Men vanligtvis upphör faran efter en stund. Den läskiga filmen tar slut, vi slår ihop den skräckinjagande boken och vi går ut från spökhuset. Hjärnan uppfattar då att det som tidigare var ett hot, nu plötsligt är borta!

När du äter eller har sex har du gjort något som är bra på kort sikt. Men i det här fallet har du faktiskt undvikit att bli slaktad av en zombie, att bli lemlästad av en galen clown, eller att bli inlåst i ett hus av en ondskefull massmördare. Du har undvikit döden!

Foto: Alexander F. Yuan/AP

Grafiskt spektakulära verk, som zombiefilmer och blodiga splatterrullar, skrämmer oss av andra skäl. Där handlar det snarare om att man känner äckel och avsky för sådant som kan uppfattas som sjukt och infekterat, som variga sår och främmande människors blod. Det ingår i vår överlevnadsinstinkt.

Men det handlar också om att monstret symboliserar sin tids oro. När "Frankenstein" skrevs i början på 1800-talet var man rädd för vilka framsteg vetenskapen skulle kunna föra med sig. Och jag tänker att det som gör att zombier har blivit en så stor del av skräckgenren beror på att de symboliserar en rädsla för det passiviserade samhället, där människor bara agerar sömngångaraktivt oreflekterat, bara tillgodoser sina egna begär, utan någon moral eller medkänsla med andra.

När vi läser eller tittar på det otäcka tar vi kontroll över våra rädslor.

När vi läser eller tittar på det otäcka tar vi kontroll över våra rädslor – åtminstone tillfälligt. Vad det än är som skrämmer oss kan vi möta den här rädslan i fiktionen. Vi kan ta del av karaktärernas äventyr, utan att behöva göra deras misstag eller ta några risker för egen del.

Vi kan läsa eller titta så mycket vi vill – ibland med en kudde för ansiktet – och slå igen boken eller stänga av filmen när vi har fått nog. Och den här känslan av kontroll kan ge oss kraft.

Barnen står och trampar vid ytterdörren. Jag letar igenom skåpen och hittar en energibar och en halväten kexchoklad som jag räcker över. De små monstren tittar så missnöjt på mitt framskrapade godis att jag känner mig nödgad att även plocka upp en tjuga.

Först då lyser skelettet och clownen upp. Hur zombien känner är svårt att tolka bakom den blodiga gummimasken.

Annons
X
Annons
X

Många i Sverige är skeptiska till den importerade högtiden halloween. ”Men om man börjar nysta i det skräckinjagande finns det mycket mer att upptäcka än att försäljningen av läskiga masker och blodampuller kraftigt ökar på Buttericks.”

Foto: John Badman/AP Bild 1 av 3

Vår längtan efter att bli skrämda och efter godis kommer från samma region i hjärnan, nämligen det mesolimbiska dopaminsystemet.

Foto: Gorm Kallestad/TT Bild 2 av 3
Foto: Alexander F. Yuan/AP Bild 3 av 3
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X