Annons

Catarina Kärkkäinen:Saknat ledarskap i EU

Partiledardebatten.
Partiledardebatten. Foto: Claudio Bresciani/TT

Det verkar inte som att vi får en svensk strategi för Europa med mindre än en annan regering.

Under strecket
Publicerad

Ett kvartssekel efter att Sverige röstade för landets inträde i den Europeiska unionen anordnades i går den första partiledardebatten i riksdagen om EU.

Statsministern inledde med en pliktskyldig historisk tillbakablick till folkomröstningen för 25 år sedan, och det 30-årsjubileum av Berlinmurens fall som firades i Tyskland och över hela kontinenten i helgen. Känslan var plikttrogen. Inte för att det inte är genuint viktigt för unionen – ty det är det – utan för att han och många andra svenska politiker faktiskt inte verkar förstå hur och varför.

Partiledarna förmådde inte riktigt hålla sig från sina inrikespolitiska spörsmål, och det må väl vara hänt. Svensk och europeisk politik hänger ihop. Migration, brottsbekämpning och utrikes- och säkerhetspolitik kräver samarbete. Det finns också sådant som majoriteten av oss menar att Sverige sköter bättre självt – som arbetsmarknad och socialpolitik. När statsminister Stefan Löfven utfrågades om den sociala pelaren, som han både har lovordat och lovat inte ska bli av, kunde han inte ge några besked.

Annons
Annons

Vad som verkligen saknades var dock långa linjer och sammanhållna tankar om i vilken riktning den Europeiska unionen ska gå.

Några dagar tidigare höll den tyska konservativa politikern Ursula von der Leyen, som är föreslagen att bli ny ordförande i Europeiska kommissionen, sitt linjetal inför Tysklands förbundskansler Angela Merkel och andra kristdemokratiska politiker i Berlin. Hon kommer närmast från uppdraget som Tysklands försvarsminister och kommer utan tvekan att stå för ett starkare ledarskap än sin företrädare Jean-Claude Juncker.

Von der Leyen har av naturliga skäl ett säkerhetspolitiskt fokus som är av nytta i dag. Hon har tidigare lyft behovet av gemensamma strategier vad gäller handel, säkerhet och försvar, och sade i sitt tal i Berlin: ”Vi har någonting som är ovärderligt: rättsstat, frihet, demokrati, öppenhet gentemot åtskilliga livsstilar – sådant som unga människor inte kan hitta i Kina eller Ryssland.”

Det är anledningen till att det 30-årsjubileum av murens fall som vi firade i helgen fortfarande är relevant. För bara en generation sedan var vår kontinent delad mellan öst och väst, och i dag finns nya hot mot vår samhällsordning. Europa och EU är inte samma sak. Det ena finns utan det andra. Men institutionerna som vi har byggt upp är viktiga för fortsatt frihet.

Von der Leyen fortsatte: ”Europe must learn the language of power.” (Europa måste lära sig maktens språk.) När vår frihet, rättsstat, demokrati och öppenhet utmanas av Kina och Ryssland behöver vårt skydd av desamma bli starkare. Det handlar om försvar, säkerhet, infrastruktur och handel, och här saknas en gemensam strategi.

På kontinenten pågår en diskussion om våra gemensamma strategier, men i Sverige märks den inte av. Den sociala pelaren och planerna på att höja Sveriges EU-avgift är viktigt och bör diskuteras, men vid sidan av detta behövs långa linjer och sammanhållna tankar om i vilken riktning den Europeiska unionen ska gå.

I Tyskland diskuteras just nu landets bristande ledarskap i Europa. Det är inte en optimal lösning att Angela Merkel sitter kvar som förbundskansler mandatperioden ut medan hennes regering försvagas, hennes parti blir mer konfliktfyllt och hennes efterträdare Annegret Kramp-Karrenbauer försvagas i sin bakbundenhet.

Om Tyskland försöker hitta en lösning saknar landet som skulle kunna vara dess allierad helt intresse. Det saknas i Sverige generellt, men allra mest hos Stefan Löfven. Europeiska unionens framtid formar sig vare sig vi vill det eller inte. Men det verkar inte som att vi får en svensk strategi för Europa med mindre än en annan regering.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons