Annons

Patricia Hedelius:Säljer staten Telia byts toppskiktet ut lika fort som det går att slå 112

Utanför tätort är det svårt att få täckning – och i riktig glesbygd finns det bara en säker operatör: Telia. Det är tur att ”folknätet” Telia fungerar bättre än ”folkaktien” Telia. Mobiltjänsterna är med andra ord betydligt bättre än aktien. De senaste turerna om statens framtid som storägare stärker den bilden.

Under strecket
Publicerad

Telias vd Johan Dennelind och ordförande Marie Ehrling.

Foto: Lars PehrsonBild 1 av 2

Grafik: Alexander Rauscher

Bild 2 av 2

Telias vd Johan Dennelind och ordförande Marie Ehrling.

Foto: Lars PehrsonBild 1 av 2

Grafik: Alexander Rauscher

Bild 2 av 2
Telias vd Johan Dennelind och ordförande Marie Ehrling.
Telias vd Johan Dennelind och ordförande Marie Ehrling. Foto: Lars Pehrson

Börja med att titta på grafen nedan. Den visar inte det svenska landslagets prestationer i fotboll jämfört med våra nordiska grannländer. Men hade det varit så hade nog ingen missat löpsedlarnas krigsrubriker, eller gråtfesten i varje trappuppgång och ”avgå alla”-kraven från landets tv-soffor. Med en så usel prestation hade spelare, förbundskapten och domare, kanske till och med Sverigeklacken pekats ut som ansvariga.

Grafik: Alexander Rauscher
Grafik: Alexander Rauscher
Annons
Annons

Nej, fotbollslandslagets form är det inget fel på. Kurvorna nedan visar i stället kursutvecklingen över Sveriges största mobiloperatör Telia och bolagets nordiska konkurrenter. ”Vilken tur”, tänker man kanske – eller inte. För hade det svenska landslaget klappat igenom så totalt och under så lång tid så hade det ändå varit betydligt billigare för oss, inte känslomässigt men i reda pengar.

Svenska staten, vi skattebetalare med andra ord, äger nära 40 procent av Telia. Jumboplatsen svider i den gemensamma plånboken. Vad som har gått snett kan sammanfattas i tre punkter.

• Noll träff.

Planen som vd Johan Dennelind rullade ut när han tillträdde 2013 var bra. Sälj av problematiska tillgångar i korrupta länder och fokusera på den nordiska kärnverksamheten. Problemet har varit genomförandet. Telia är fortfarande, efter fem år, inte helt ute ur Eurasien. Samtidigt har bolaget tappat kostnadskontrollen på hemmaplan. Av två uppställda mål bommas båda – år efter år.

• Dyrt och fel.

Ett sätt att piffa till något halvbra är att köpa nytt. I rättvisans namn ska sägas att köpet av TDC:s norska fiberoperatör borde bli en bra affär. Lika lätt att fixa den svenska verksamheten är det inte. Köpet av tv-verksamheten från Bonnier har kritiserats av många skäl – men dyrt och dåligt sammanfattar det hela ganska bra. Affären kan liknas vid en släng av storhetsvansinne utan givna vinster men som garanterat kostar skattebetalarna 4 miljarder kronor att finansiera. (alternativet hade varit att dela ut pengarna till aktieägarna).

Annons
Annons

• Coachning från läktaren.

Det tredje och kanske viktigaste skälet. Likt ryska oligarker som landar sin helikopter på sin fotbollsklubbs hemmaplan, glider då och då sittande näringsminister in framför journalisternas kameror och förklarar hur Telia ska spela matchen.

Situationen är inte helt olik fotbollspappans beteende när han halvskrikandes instruerar tränaren hur åttaåringarna ska vända underläget. Andra föräldrar tar upp mobilen och filmar, fascinerade över att den domderande mannen inte greppat de elementära förutsättningarna för spelets regler.

Coachningen från läktaren blir allt aggressivare i takt med att aktien tappar mark.

Det är tränaren som coachar laget – inte enskilda föräldrar. Det hade ju i och för sig varit kul att i juni se landslagspelarnas föräldrar sluta upp bredvid förbundskapten Janne Andersson och högljutt ge sina synpunkter på hur matchen mot Malta ska spelas – eller kanske inte.

När det gäller Telia så finns en viss förståelse för regeringens frustration – coachningen från läktaren blir allt aggressivare i takt med att aktien tappar mark. Men det är inte så man bedriver en professionell bolagsstyrning.

Som ägare har man två val. Antingen agerar man som en professionell ägare och skaffar sig representation i styrelsen. Det är styrelsen som sedan avsätter och tillsätter vd (i ett landslag hade Telias meriter snabbt gjort förbundskaptenen arbetslös).

Alternativ två är att svenska staten inser sina begränsningar som ägare, nämligen att man politiskt inte är beredd att ta den risk det innebär att ta ansvar för sitt ägande genom styrelserepresentation. Säljer staten Telia så kommer nya ägare byta ut toppskiktet i Telia lika fort som det går att slå 112.

Bottenplatsen i tabellen är därmed fortsatt vikt åt Telia även nästa säsong.

Men kanske inte helt oväntat vill regeringen helst inte välja – utan i stället fortsätta med sin hemmasnickrade bolagsstyrning. Kallelsen till bolagsstämman som hålls i veckan avslöjar inga större förändringar i styrelsen och ordförande Marie Ehrling har inga planer på vd-byte, sägs det.

Bottenplatsen i tabellen är därmed fortsatt vikt åt Telia även nästa säsong då Marie Ehrling och Johan Dennelind tillåts köra på med samma strategi som tidigare och kan fortsätta slå dövörat till när sittande näringsministern ryter till från läktaren.

Som skattebetalare och aktieägare får man kan trösta sig med att Telia till skillnad mot många konkurrenter har suverän täckning i glesbygden, men som aktie saknar Telia det som krävs för att hävda sig i toppen av tabellen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons