Annons

Samhället har svårt att se mannen som svag

Under strecket
Publicerad

Med jämna mellanrum får jag uppmaningar att berätta om våld mot män. Att jag skriver så mycket om mäns våld mot kvinnor och inte om det våld som drabbar pojkar och män är en del av en dold feministisk agenda, antyder vissa. Dessa personer har, ska sägas, som grund för sina påståenden en smula konspiratorisk idé om att alla som kallar sig feminister samverkar, kuckelurar ihop strategier och i lönndom bedriver planer på att förpassa män till historien. Just på grund av dessa tokerier och det höga tonläget har jag sällan tagit den debatten.

Men en sak har de rätt i. Vi talar ytterst lite om män som lever i våldsamma relationer där de är den mest utsatta parten. Våld kan vara så mycket mer än slag och sparkar. Så mycket mer än den fullständigt överväldigande statistik som visar att de sexton kvinnor som varje år dödas av en partner inte har sällskap av lika många män som blir mördade av en kvinna.

För den man som lever i konstant rädsla för vad hans partner ska utsätta honom för, är det en klen tröst att det finns tusentals kvinnor som har det minst lika illa.

Annons
Annons

För den man som lever i konstant rädsla för vad hans partner ska utsätta honom för, är det en klen tröst att det finns tusentals kvinnor som har det minst lika illa. Våld är alltid fel, det hör inte hemma i en relation. Punkt.

Men jag tror att en anledning till att fakta om våld mot män tystas ner i det offentliga samtalet har att göra med överdrifterna. Det är svårt att föra ett seriöst samtal med någon som hävdar att våldet mot män är minst lika illa som det mot kvinnor, eller ännu mer omfattande och ännu värre. På samma sätt som en del forskning kring mäns våld mot kvinnor med rätta har kritiserats för att klumpa ihop förhållandevis milt våld som knuffar med grovt våld som sexuella övergrepp och söndersparkade kroppar. Kvinnor slår ytterst sällan ihjäl män, men det finns kvinnor som slår män. Det finns som bekant gradskillnader också i helvetet.

Därtill tror jag att det också handlar om bilden av mannen, en gammaldags föreställning om att han, den starkare parten, borde kunna slå sig fri. Han som har det fysiska övertaget antyds vara än mer medskyldig om han utsätts för våld.

Detta bygger i sin tur på att man är helt blind för våldets mekanismer, till exempel normaliseringsprocessen. Våld i en relation, samkönad, kvinna mot man eller man mot kvinna, börjar ytterst sällan med en smäll på käften dag ett. Då skulle de flesta gå på studs.

Nu tas ett mycket viktigt steg i arbetet mot våldet mot män då Akutmottagningen för Våldtagna Kvinnor (AVK) på Södersjukhuset, från och med i oktober också börjar ta emot våldtagna män och transpersoner. Det borde ha varit självklart långt tidigare kan tyckas, men nu finns samlad kompetens på plats för att möta alla sexuellt utsatta, oavsett könstillhörighet. Av tradition vet både rättsväsende och sjukhus att tröskeln kan vara ännu högre för en man att våga berätta om vad han har varit med om. Det är fortfarande som att samhället har svårt att se mannen som svag.

Varje person som lider efter våld är värd ett respektfullt bemötande – och för det behövs inga överdrifter.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons