Annons
Krönika

Katarina Wennstam:Samhället sviker kvinnor i livsfarligt ögonblick

Under strecket
Publicerad

Det finns inget farligare ögonblick i en kvinnas liv än då hon bestämmer sig för att avsluta en våldsam relation. I den stunden är risken inte bara stor, utan direkt överhängande, för att hon ska utsättas för grovt våld eller till och med dödas. Ändå är det just då som samhället gång på gång sviker dessa kvinnor.

Det har visat sig nu i veckan då en fyrtioettårig kvinna i Stockholm blev misshandlad till döds i sitt eget hem av en trettiotreårig man som haft en
relation med. Mannen släpptes kort dessförinnan efter beslut av åklagare.

I detta livsavgörande, livsfarliga beslut så lämnas de helt själva. Då, när det är farligare än någonsin.

En åklagare som uppenbarligen inte var medveten om att just kombinationen av en våldsam man med stort kontrollbehov och en kvinna som vill lämna är livsfarlig. Farlig på riktigt. Inte bara på skoj. Inte som att det går att snacka honom till rätta. Utan just så livsfarlig att han åker hem till kvinnan och slår ihjäl henne. En man som för övrigt tidigare dömts för kvinnofridsbrott.

Annons
Annons

Samhället och alla vi medborgare är väldigt duktiga på att skuldbelägga kvinnor som inte lämnar våldsamma relationer. De får höra att de får skylla sig själva, att då är det väl inte så farligt eller att de är medansvariga till våldet.

Men vi har gott om exempel på kvinnor som gör just det samhället säger – de lämnar mannen som kontrollerar, slår, som hotar och begränsar deras liv. Men där, i detta livsavgörande, livsfarliga beslut så lämnas de helt själva. Då, när det är farligare än någonsin.

Det som kan vara svårt för oss andra att förstå är att det inte bara är att göra slut. Det finns män som inte accepterar det, och hur absurt det än
låter att det sker i Sverige 2016, så är det just så. Han tolererar inte att hon går. Han kan inte hantera hennes fria vilja.

Vi måste också förstå att svaret på den insinuanta frågan ”Men varför går hon inte?” är just bristen på stöd om hon tar det beslutet. Hon vet vilka risker som är förenade med att lämna. Som hellre stannar och försöker mildra hans vrede.

Är mängden förövare det som ska avgöra huruvida samhället vidtar de åtgärder som behövs?

Det den nu döda kvinnan hade behövt är personskydd, inte en nedlagd
förundersökning. Hon hade kanske till och med behövt livvakt dygnet runt för att skydda henne från mannen som åklagaren tydligen ansåg hade mer rätt till sin frihet än hon hade rätt till sin säkerhet.

Men det går ju inte, säger vän av ordning. Hur skulle det se ut? Vad skulle inte det kosta? Det finns ju hur många män som helst där ute som
förföljer och hotar sina före detta fruar och flickvänner. Män som säger att om inte han får ha henne, ska ingen annan heller få ha henne.

Just det. Det är ju det som är problemet. Att de är så många. Men är det en ursäkt?

Är mängden förövare det som ska avgöra huruvida samhället vidtar de åtgärder som behövs? Eller är det kvinnans rätt till skydd, rätt att överleva?

Och det sorgligaste av allt är att den fyrtioettåriga kvinnan inte är den första, och att det kommer att följa många mördade kvinnor efter henne. Så ser det ut – de är nämligen så många.

Har kan du läsa fler kolumner av Katarina Wennstamsvd.se
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons