Annons

”Säpo bör visa vad som sker med IS-återvändare”

Just nu får man intrycket att hanteringen av de 150 IS-medlemmar som återvänt till Sverige är överlämnad till ett antal kommunala socialförvaltningar. Säpo, polisen och Åklagarmyndigheten bör redovisa vad man har gjort och vad man ämnar göra i dessa fall, skriver Gunnar Magnusson, nämndeman vid Stockholms tingsrätt.

Under strecket
Publicerad

Män från tidigare IS-kontrollerat område väntar på att genomgå kontroll nära Baghouz i östra Syrien, den 22 februari.

Foto: Felipe Dana/AP Bild 1 av 2

Gunnar Magnusson.

Foto: Privat Bild 2 av 2

Män från tidigare IS-kontrollerat område väntar på att genomgå kontroll nära Baghouz i östra Syrien, den 22 februari.

Foto: Felipe Dana/AP Bild 1 av 1
Män från tidigare IS-kontrollerat område väntar på att genomgå kontroll nära Baghouz i östra Syrien, den 22 februari.
Män från tidigare IS-kontrollerat område väntar på att genomgå kontroll nära Baghouz i östra Syrien, den 22 februari. Foto: Felipe Dana/AP

DEBATT | IS-ÅTERVÄNDARNA

Diskussionen om IS-återvändarna, och hur de ska behandlas, växer nu i styrka. Problemet, och det är ett problem och sannerligen ingen ”utmaning” (detta missbrukade och uttjatade begrepp) är nu att ställa medlemmarna inför rätta. En utmaning är något man tar sig an med hopp och glädje. En lyckosam utgång. IS-problemet är dess raka motsats; juridiskt snårigt, administrativt krångligt och – inte minst – mänskligt motbjudande. Vi stirrar ner i en avgrund.

De europeiska rättsstaterna, med sina krav på oskuldspresumtion och legalitetsprinciper (inget brott utan lag och inget straff utan brott), och där dödstraffet är förbjudet sedan länge, ska nu rättsligt och mänskligt, med rimliga krav på humanitet, söka sopa ihop Europas andel av spillrorna av en med alla historiska mått mätt ovanligt mordisk, sektliknande rörelse med anspråk på världsherravälde.

Annons
Annons

Men det blev inget världsomspännande kalifat. Kvar finns ett antal medlemmar, efterhand internerade i norra Syrien; enskilda individer, familjer och barn. De enda som inte kan straffas är barn under 15 år. Barnens öde är en oförskylld tragedi och vi bör göra vad vi kan för att lindra deras nöd. Övriga måste på ett eller annat sätt prövas vad avser de illdåd de som medlemmar av IS kan ha begått, antingen som gärningsmän (glöm inte att kvinnor i lagens mening också betecknas som gärningsmän) eller som medhjälpare, medgärningsmän eller anstiftare. Deras situation är inte det minsta tragisk. De har handlat med vett och vilja och faller nu tillbaka på patetiska undanflykter.

Det diskussionen efterhand har fokuserat på är hur dessa människor ska kunna lagföras och var de ska lagföras; här eller där, en särskild tribunal eller nationella domstolar. Perspektivet börjar äntligen svänga från omsorg mot lagföring. Frågan är alltså hur de ska lagföras, inte om.

Jag har i en tidigare artikel på SvD Debatt hävdat att det för svensk del vore fullt möjligt att lagföra dessa människor i svensk domstol med stöd av svensk lagstiftning. Men det förutsätter att förundersökningen rörande begångna brott kan frambringa så robust bevisning att den enskilde (vi dömer inte, som i Nürnbergrättegångarna 1946–49, kollektiv som SS och Gestapo) bortom rimligt tvivel av rätten fälls till ansvar.

Säkerhetspolisen uppger att cirka 150 medlemmar av 300 nedresta redan har återvänt till Sverige. Greps dessa vid hemkomsten och blev föremål för förundersökning eftersom det på tillräckliga grunder kunde antas att brott hade begåtts? Eller har förundersökningar, om de inletts, efterhand lagts ner då bevisningen visat sig otillräcklig? I DN den 7 mars uppges att ”Säpo laddar för att ta emot och förhöra de hundratalet jihadister som nu väntas återvända till Sverige när ”kalifatet” är borta.” Det får man sannerligen hoppas.

Annons
Annons

Jag förutsätter att detta också skett när det gäller de 150 som redan återvänt. Allt annat vore förstås tjänstefel. Och det vore märkligt om inte en enda förundersökning inletts. Just nu får man intrycket av att hanteringen av de 150 IS-medlemmar som återvänt är överlämnad till ett antal kommunala socialförvaltningar och att det som prioriteras är dessa återvändares återanpassning i samhället. Omsorg före lagföring. Så kan vi naturligtvis inte ha det.

Jag menar att det nu finns stor anledning för Säpo, tillsammans med polisen och Åklagarmyndigheten, att klart och tydligt öppet för allmänheten redovisa vad man har gjort och vad man ämnar göra samt vad som är det möjligas konst inom ramen för gällande speciallagstiftning om folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, men även inom ramen för brottsbalken, särskilt vad gäller om brott mot liv och hälsa, om sexualbrott och om stöld och rån.

Sekretessen runt eventuellt pågående förundersökningar ska inte röjas. Det handlar inte om det. Däremot bör allmänheten få reda på; så här många förundersökningar har inletts, så här många har lagförts som en följd av det, de här lagrummen kan vi tillämpa, det här är kraven på bevisning, det här kommer att hända nu när IS-medlemmar med eventuella familjer återvänder, et cetera.

Rättsstaten måste nu träda in med full kraft och vid behov omdisponera personal för att se till att dessa brott inte går ostraffade och så att processen inte drar ut i det oändliga. Jag har den största förståelse för att den grova, (o)organiserade brottsligheten, främst i våra förortsområden, tar mycket kraft och resurser personellt. Förlorade liv går inte att väga mot varandra i en rättsstat. En mördad i Rinkeby är lika mycket värd som en mördad i Raqqa. Men IS förbrytelser är av en sådan magnitud att bara det förskyller en omprioritering om det är så att lämplig och kunnig utredningspersonal inte räcker till för både Rinkeby och Raqqa. Säpo, polisen och åklagarna står här inför en utomordentligt svår situation och förtjänar därför allt stöd de kan få. Inte minst regeringens. Och då duger inget ”käbbel.”

Annons
Annons

Gunnar Magnusson.

Foto: Privat Bild 1 av 1

Avslutningsvis några ord om forum för den dömande verksamheten.

Den svenska regeringens linje verkar vara att det ska inrättas en tribunal i Mellanöstern, oklart var och under vems egid, FN:s eller EU:s eller ”Europas”, som ska döma IS-medlemmarna på plats. Förslaget torde ha små möjligheter att kunna realiseras. Två skäl talar emot.

Det ena är att om FN ska inrätta tribunalen (jämför Internationella Rwandatribunalen, resolution 955, FN:s säkerhetsråd) så kräver det ett enigt säkerhetsråd. Sannolikheten att Ryssland inte skulle lägga in sitt veto mot en resolution synes mycket liten. Det är möjligt att tribunalens jurisdiktion skulle kunna begränsas till endast gärningar begångna av IS men risken är stor för att när det regnar på IS så droppar det på Assad. Det torde Ryssland inte acceptera, än mindre riskera för egen del som krigförande i området.

Det andra är att det sannolikt skulle ta lång tid att förhandla fram tribunalens jurisdiktion (mandat). När det gäller en FN-tribunal så är det politiska klimatet mellan stormakterna i säkerhetsrådet är i dag helt annorlunda än det var i november 1994 når Rwandatribunalen inrättades för folkmordet april–juni samma år. En europeisk tribunal kan eventuellt vara lättare att inrätta. Ett antal länder synes svänga i frågan; mot tribunal och från de nationella domstolarna. Men saken är högst osäker.

Den svenska hållningen, och säkert också flera andra staters, har lite av ”gånge denna kalk ifrån mig.” Men den står där nu på bordet och måste tömmas. För Sverige hade den varit mindre bitter om regeringar av olika schatteringar de senaste 5–10 åren agerat mera framsynt och lyssnat på den expertis som finns i landet. Men så blev det inte. Expertisens budskap om vad som hände ignorerades. Förslagen till lagstiftning, grundade på expertisens budskap, kom från fel håll av det politiska spektrat.

Så nu blir det nog till sist svenska poliser, åklagare, domare och nämndemän som får kratsa den här kastanjen ur elden. Tro inte annat.

Gunnar Magnusson
jur kand, nämndeman vid Stockholms tingsrätt, nämndeman vid folkmordsrättegången Rwanda II

Gunnar Magnusson.
Gunnar Magnusson. Foto: Privat
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons