Annons

Särbegåvad elev fick diagnos i stället för hjälp

När matteuppgifterna blev så enkla att Nils, 9 år, tappade studielusten och tystnade fick han en Asperger-diagnos. Men diagnosen borde ha varit ”brist på utmaning”, enligt hans mamma.

– Lärarna förstörde hans kärlek till matte.

Under strecket
Publicerad
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 4
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 2 av 4
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman / Svenska DagbladetBild 3 av 4

Pia Rehn Bergander på Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM.

Foto: PrivatBild 4 av 4
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 1
Efter reklamen visas:
Politikernas utmaningar för en bra skola

Nils löste snabbt den första uppgiften i treans mattebok, sedan i ett swish de resterande nio. När han lyfte blicken såg han att de andra barnen fortfarande satt med huvuden böjda över frågorna.

Läraren gav honom ytterligare trettio problem på samma nivå och när Nils var klar bläddrade han i förväg i boken, vilket läraren ogillade.

– Nils fick skäll, och han är ju så känslig att han bad om ursäkt fast han bara ville ha svårare uppgifter, berättar Nils mamma Anna.

Inom kort tappade nioåringen lusten att lära sig mer och blev inåtvänd. Skolresultaten dalade, vilket förvånade skolan: ”Vi tror att han har mer i huvudet än skolresultaten visar”, sa de till Anna och ordnade ett begåvningstest. Nils visade sig kvala in till Mensa, organisationen vars vuxna medlemmar har en intelligenskvot, IQ, över 131; befolkningsgenomsnittet ligger på 100.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Annons
Annons

Trots att skolan tog del av resultatet, som Anna tyckte var ett glasklart bevis på att Nils led av en brist på utmaning, fick han inte fler uppgifter.

– Efter ett antal år sa han ”Jag hatar matte”. Lärarna hindrade honom i hans mattesug och förstörde hans kärlek till matte, säger Anna.

Skolmyndigheterna uppskattar att fem procent, eller en till två elever per klass, är särbegåvade. I antal, sett till den dryga miljon barn som gick i svenska grundskolan ifjol, handlar det om fler än 50 000 barn.

– Det är ofta elever som har längtat efter att börja i skolan och redan kan läsa och räkna, säger Pia Rehn Bergander, rådgivare på Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM, som hjälper skolor anpassa undervisning och har sett ”en lavinartad ökning” i ärenden om särbegåvade elever.

– Läser de redan Harry Potternivå kan de vara ointresserade av skolböckerna, säger hon.

Inte endast särbegåvade efterfrågar stimulans. En tredjedel av de elever som nyligen fyllde i en enkät från Skolinspektionen uppgav att de vill ha fler eller svårare uppgifter; en tredjedel motsvarar fler än 300 000 elever bara i grundskolan.

– Forskning visar att gruppen betraktas som “självgående” och inte får stöttning på samma sätt av lärarna som kanske i första hand hjälper elever som behöver hjälp att klara sig överhuvudtaget, säger Helén Ängmo, generaldirektör på Skolinspektionen.

I december presenterade myndigheten rapporten ”Utmanande undervisning för högpresterande elever”.

– Vi måste se på den här gruppen som gillar att gå längre. Det blir stora samhällsförluster och individuellt för barnen om de inte klarar skolan, säger hon.

Annons
Annons
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 2
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman / Svenska DagbladetBild 2 av 2

Särbegåvning garanterar inte hög prestation, vilket Nils fall visar. ”Det är inte alltid lätt att uppmärksamma en särskilt begåvad elev”, enligt Skolverket, ”eftersom det händer att de underpresterar i skolan för att passa in eller för att de har tappat lusten att lära”.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Skolorna måste enligt lag anpassa undervisningen. Exempelvis erbjöds Nils lillasyster, även hon matteadept, möjligheten att gå på mattelektionerna med eleverna en årskurs upp. En sådan lösning hade kunnat fungera för Nils också, enligt deras mamma.

I lärarutbildningen ges dock lärarna inte redskap att upptäcka och stötta särbegåvade, vilket Pia Rehn Bergander på SPSM vill påminna föräldrar om så att de inte av misstag förväxlar okunskap med ovilja.

– Om skolan och familjen hamnar i polemik med varandra har man svårt att se till barnets bästa. Nånstans, när alla skyller på varandra, förlorar man synen på barnet som en hel individ och dess mående, säger hon.

– Hur mår det här barnet oavsett begåvningsnivå?

Påfallande tidigt, redan som mycket liten bäbis, sökte han ögonkontakt.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman / Svenska Dagbladet
Annons
Annons

På mellanstadiet rekommenderade Nils skolpsykolog ett besök hos psykiatrin som inledde en utredning: de ville veta om Nils eventuellt hade en neuropsykiatrisk funktionsnedsättningar, NPF, samlingsnamnet för diagnoser såsom autism och adhd.

De fastställde en Asperger-diagnos, som ligger på autism-spektrat och behandlas med samtals- eller arbetsterapi. Depression kan vara ett sympton, och Nils var numer inte sig lik den glada och vetgiriga pojken han var på lågstadiet, men de andra kriterierna stämde inte, tyckte Anna, exempelvis svårigheter att tolka eller själv visa känslor.

– Det är helt okej med en diagnos om den är korrekt, men Nils är jättelätt att ha att göra med och har alltid varit det, säger Anna.

– Påfallande tidigt, redan som mycket liten bäbis, sökte han ögonkontakt och man såg tidigt hans önskan att kommunicera, vilket han inom kort gjorde.

Kort därefter nämnde hon diagnosen till en annan förälder när Anna och barnen hade åkt till ett sommarläger i regi av Filurum, ett nätverk för särbegåvade barn och deras familjer.

– Då sa den pappan lite sammanbitet och lite lakoniskt “Jaja, men det har vi väl gemensamt allihop att våra barn har fått felaktiga NPF-diagnoser”.

Bland föräldrar till särbegåvade barn har Pia Rehn Bergander på SPSM märkt en rädsla för felaktiga diagnoser och inte sällan en misstanke att skolan skjuter över ansvaret på vården. Det är dock viktigt, säger hon, att komma ihåg att en särbegåvning inte utesluter en diagnos, eller vice versa, och barnet kan behöva stöd med båda två.

– Där känner jag en slags mission, vi måste kunna prata NPF som en tänkbar orsak till psykisk ohälsa. En funktionsnedsättning är inget jättemonster, det är en variation bland många andra och du har samma barn som tidigare, säger hon.

Annons
Annons

Pia Rehn Bergander på Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM.

Foto: PrivatBild 1 av 1
Pia Rehn Bergander på Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM.
Pia Rehn Bergander på Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM. Foto: Privat

– Så sent som förra veckan sa en mamma till mig ”Jag önskar att vi hade lyssnat tidigare för nu har vi förlorat flera år i total katastrof. Nu förstår vi, nu har vi förstått barnets behov och tillvaron har äntligen vänt”.

Särbegåvning kan även dölja en funktionsnedsättning:

– Har du en väldigt hög begåvning kanske du har lättare att hitta sätt att kompensera, säger Pia Rehn Bergander.

– Och då blir det svårt att se hur svårt barnet har det. Det kan bli jättetungt för barnet i vardagen, vi ser barn som går in i väggen för att de inte får stöd

Med eller utan en NPF-diagnos måste eleven få det stöd, och i särbegåvades fall den stimulans, som de har rätt till, säger Pia Rehn Bergander. Och det så fort som möjligt.

– De äldre barnen har ofta vänt vuxenvärlden ryggen och det är svårt att vända på det när det har gått så långt, säger hon.

För att tackla en sådan låsning krävs tillit, säger hon, oavsett om eleven känner förtroende för en lärare eller en vaktmästare som kan bli en stödperson så länge skolan nytänker.

– Det är klokt att tänka utanför ramarna och följa barnets initiativ för då hittar man ofta den bästa lösningen, säger hon.

Till sist fick Nils i sexan en entusiasmerande mattelärare, men det kom för sent för att läka skoltröttheten. Med nöd och näppe kom Nils tre år senare in på gymnasiet, berättar hans mamma.

– Det hade gått så mycket energi åt att bara överleva. Nu trivs han jättebra, det har blivit bra nu.

Anna och Nils är fingerade namn.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons