Annons

Ivar Arpi:Myndigheterna måste prioritera utvisningarna

Improviserat flyktingläger i Grekland i april.
Improviserat flyktingläger i Grekland i april. Foto: Nicolas Economou / TT

På fyra år väntas ett nytt Karlstad, Haninge eller Växjö komma till Sverige. Det är prognosen för asyl– och anhöriginvandringen. Svensk migrationspolitik står inför ett vägval.

Under strecket
Publicerad

Antalet asylsökande väntas vara fortsatt stabilt med 21 000 sökanden per år fram till 2022, enligt Migrationsverkets juliprognos. Ett par rubriker var: ”Färre väntas söka asyl i Sverige” och ”Färre söker asyl – men kostnaderna kan öka”.

Tekniskt sett var det inte en lögn, men något måste man kalla det när man glömmer att nämna att prognosen för anknytningsärenden ökade. Fram till 2022 väntas sammanlagt 91 000 bli mottagna av en kommun (varav cirka 20 000 kvotflyktingar, ungefär 36 000 anhöriga till före detta asylsökande, samt runt 35 000 asylsökande). Det är ett nytt Karlstad, Haninge eller Växjö. På fyra år.

Den här veckan startade den parlamentariska migrationsutredningen. Flera partier har skissat på vad de vill se komma ut av den. Moderaterna har angett ett volymmål för asylinvandringen, mellan 5 000 och 8 000 per år (Aftonbladet 29/8). En minskning med upp till 70 procent. Men med bibehållen asylrätt, i sin nuvarande form, blir det dock svårt att pricka rätt antal. Tidigare på ledarsidan har jag argumenterat för att ompröva asylrätten och övergå till ett renodlat kvotsystem. Sverige borde gå före. Om fler EU-länder ansluter sig till det skulle ingen behöva drunkna i Medelhavet.

Annons
Annons

Asyl handlar om att ge skydd. Inte om en permanent bostad i ett visst land. Huvudregeln borde vara att de som har tillfälliga uppehållstillstånd återvänder till sina hemländer när så är möjligt. (Därför är det märkligt att Migrationsverket, samtidigt som de ändrar sin bedömning för Syrien, inte anser att tillfälliga uppehållstillstånd påverkas.) Det var grundtanken när asylpolitiken började ta form efter andra världskriget. Tanken då var heller aldrig att asylsökande skulle komma från hela världen, utan asylrätten utformades med andra världskriget i åtanke.

I torsdags meddelade Migrationsverket att de nu bedömer att konflikten i Syrien har sjunkit till en nivå som påverkar syriers möjlighet att få sin asylansökan beviljad. Med anledning av det skrev jag i sociala medier att Sverige kanske borde ha ett volymmål även för återvandring. Mer precist hade varit att skriva att det borde upprättas ett volymmål om utvisningar.

För tre år sedan sade Anders Ygeman, då fortfarande inrikesminister, att så många som 80 000 asylsökande med avslagsbeslut skulle utvisas de närmaste åren. Antingen var han okunnig eller så förde han medvetet människor bakom ljuset. Ungefär hälften av dem som får avslag lämnar landet frivilligt.

Tvångsutvisningar ligger på en mycket låg nivå. Förra året lämnades 7 875 ärenden om utvisning över till polisen. Av dem som ska utvisas avvek tre av fyra. Den som håller sig undan i fyra år kan dock söka asyl på nytt, enligt svensk lag. Så har vi fått ett skuggsamhälle. Den som väl har kommit till Sverige lämnar sällan.

Annons
Annons

Det gäller till och med grova brottslingar. Mer än fyra av fem dömda utländska våldtäktsmän som är folkbokförda i Sverige får stanna kvar i landet, vilket Brå visar i sin kortanalys om utvisning på grund av brott mellan 2000 och 2014. För grova brott som våldtäkt mot barn eller synnerligen grov misshandel är det bara hälften av icke folkbokförda utlänningar som utvisas. Inte ens grov våldtäkt mot barn leder till utvisning oftare än i vart femte fall. I fyra av tio mordfall blir det ingen utvisning – trots att gärningsmannen inte ens är folkbokförd i Sverige. Om detta ska ändras måste de politiska partierna driva fram en förändring av hur domstolar värderar gärningsmäns anknytning till Sverige. I dagsläget tillmäts det alldeles för stor betydelse.

Vilken anknytning utländska våldtäktsmän, mördare och pedofiler har till Sverige borde i sammanhanget inte spela någon större roll.

Att det fuskas med asylansökningar är ingenting nytt. Migrationsverket bedömer inte heller om en berättelse är sann, utan om den är sannolik. En markant skillnad. Om den som fått uppehållstillstånd på felaktiga grunder senare avslöjas är det ändå inte säkert att uppehållstillståndet dras in. På Migrationsverket är det viktigare att ha korta handläggningstider än att klara upp återkallelseärenden. Upptäcks inte lögnen inom fyra år är man i praktiken fri att stanna i Sverige, trots att man egentligen saknar asylskäl.

Är man svensk medborgare har man rätt till Sverige. Det följer med medborgarskapet. Även den som har lärt sig språket, blivit en del av den svenska kulturen, skaffat sig en egen försörjning, fått barn här eller rotat sig på andra sätt, är i väsentliga avseenden svensk.

Annons
Annons

Jag har själv aldrig upplevt det där homogena Sverige som man läser om. Där jag växte upp i Göteborg hade ett betydande antal av eleverna utländsk bakgrund utan att det var något man reflekterade så mycket över. Min första flickväns föräldrar kom från Sydamerika. Vänner, bekanta och kollegor har rötter från lite varstans. Det är också den mångfald som för de flesta upplevs som relativt oproblematisk. När man samlas kring arbete och intressen, som grannar, som partners. Som likar.

Den som vill se ett ”vitt” Sverige kommer aldrig – bör aldrig – få sin önskan uppfylld.

Men de som kom hit tidigare hade lättare att uppgå i den svenska kulturen, att bli en del av gemenskapen, helt enkelt eftersom de var färre. Att det fungerar så dåligt med integrationen nuförtiden beror på att kapaciteten att absorbera fler för längesedan har överskridits, utan att politiken har gjort så mycket åt det.

Hur ska de som kommer hit kunna bli en del av Sverige om de nästan aldrig träffar svenskar? Hur ska de lära sig språket om det inte finns svenska barn i skolorna de går i?

De som inte har i landet att göra måste lämna det, grova brottslingar utvisas. Det bör prioriteras av myndigheterna. Ett nej ska betyda nej. Framöver borde asylrätten ersättas med ett kvotsystem, där antalet kan anpassas till Sveriges förmåga att ta in fler. Förmodligen är det en siffra som tillsammans med utvisningar hamnar på minus.

Det handlar inte om att göra sig av med svenskar med rötter i andra länder, utan om att ge fler av dem som redan har kommit en möjlighet att bli en del av Sverige.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons