Annons

Anna Ångström:Scenen är kvinnornas – ända sedan antiken

Gunilla Röör och Per Sandberg repeterar ”Par i narrar” i ett samarbete mellan Teater Giljotin och Kulturhuset Stadsteatern.
Gunilla Röör och Per Sandberg repeterar ”Par i narrar” i ett samarbete mellan Teater Giljotin och Kulturhuset Stadsteatern. Foto: Lars Pehrson

Välkomna till SvD Scenhöst! Husvilla teatrar, nya scener, många kvinnor och gamla greker präglar säsongen. Vi intervjuar, recenserar och tipsar om vad man kan se. Missa inte det omfattande kalendariet på tolv sidor (Scenhöst 2019 – logga in och läs eSvD den 11 september).

Under strecket
Publicerad

”Häxjakten” i regi av Alexander Mørk-Eidem spelas på Dramatens scen Elverket i ett samarbete med Kulturhuset Stadsteatern. Här repeterar Karin Franz Körlof, Isabelle Kyed och Matilda Ragnerstam.

Foto: Lars PehrsonBild 1 av 1

Teatervärlden är förändringens plats, påtagligt denna höst i huvudstaden där både Dramaten och Kulturhuset Stadsteatern är stängda för renovering och samtidigt ska få nya teaterchefer efter Eirik Stubø respektive Anna Takanen. Nu väntar en speciell säsong då dessa delvis husvilla teatrar ska samarbeta sinsemellan men också agera med andra parter både i och utanför huvudstaden. Till exempel kommer Mattias Anderssons senaste dokumentärpjäs ”Vi som fick leva om våra liv” på Backa teater att spelas på Dramaten nästa år. Dramaten är också inblandad i Emma Broströms och Kajsa Isaksons fria tolkning av idéhistorikern Karin Johannissons bok ”Den sårade divan” som först ska spelas i Gävleborgs län.

Evakuering innebär också att nya spelplatser intas. I Stockholm blir en lägenhet vid Hötorget skådeplats för Rebecka Hemses projekt ”Evakuering: De förskräckliga föräldrarna”, fritt efter Jean Cocteaus uppgörelse med den borgerliga familjen. Den uråldriga kopplingen mellan ritual, kyrka och teater kan man påminna sig om när Stadsmissionens lokal St Paul vid Mariatorget blir hemvist för ”De obehöriga”. Där sätter Anna Takanen som final på sitt chefskap upp John Ajvide Lindqvists nyskrivna pjäs som ger platsen röst – lokalteater som tar tempen på vårt samhälle och dess värderingar.

Annons
Annons

”Häxjakten” i regi av Alexander Mørk-Eidem spelas på Dramatens scen Elverket i ett samarbete med Kulturhuset Stadsteatern. Här repeterar Karin Franz Körlof, Isabelle Kyed och Matilda Ragnerstam.

Foto: Lars PehrsonBild 1 av 1

Att bygga pjäser på intervjuer och research är en utbredd metod. Scenkonstkollektivet Potato Potato har till exempel inför pjäsen ”Riddare av tusen äventyr” intervjuat flickscouter. En grupp som visar på en annan sorts kvinnlig gemenskap och styrka. Uppsättningen är ett led i Malmögruppens undersökning av ung femininitet och flickan i kulturen.

”Häxjakten” i regi av Alexander Mørk-Eidem spelas på Dramatens scen Elverket i ett samarbete med Kulturhuset Stadsteatern. Här repeterar Karin Franz Körlof, Isabelle Kyed och Matilda Ragnerstam.
”Häxjakten” i regi av Alexander Mørk-Eidem spelas på Dramatens scen Elverket i ett samarbete med Kulturhuset Stadsteatern. Här repeterar Karin Franz Körlof, Isabelle Kyed och Matilda Ragnerstam. Foto: Lars Pehrson

Det är 100 år sedan kvinnorna fick rösträtt i Sverige, vilket uppmärksammas på Uppsala stadsteater med ”Pennskaftet”. Ett tydligt kvinnotema odlar också Ibsenpristagaren Emma Broström, aktuell med nya pjäser på inte mindre än fyra teatrar. Och Riksteatern turnerar med en ny pjäs om Karin Boye.

Samtidigt vilar säsongen på en stabil grund av gamla greker – fast omtolkade av Jon Fosse och andra samtida dramatiker. Och visst förstår man lockelsen. Aischylos som bland annat skrev ”De skyddssökande” (aktuell på Malmö stadsteater) tar i sina pjäser ställning för de svagare och utsatta i samhället. Makthavarnas hybris och blodiga strävan efter rikedom och ära ställs mot kvinnornas lidande i krigets skugga. Det låter kanske enkelt men dramatiken problematiserar varje ställningstagande. Gudarna må ha en hand med i spelet, men det är människan själv som ansvarar för sina handlingar.

Annons
Annons

Om något visar de gamla grekerna att frågor om demokrati och makt är något vi ständigt måste bearbeta. Ta kung Kreon i Sofokles ”Antigone” (Göteborgs stadsteater) som genom sin istadighet mot den unga titelrollens trots förvandlas till despot. Steget är inte så långt till vår tids livedrama med herrar som Putin och Trump på tronen.

Uppdateringar av klassiker finns även i dansens värld. Fredrik Benke Rydman har tidigare hottat upp ”Svansjön”, ”Nötknäpparen” och ”Våroffer” med varierat resultat. I höst tar han barnens parti genom Dickens hemlöse Oliver Twist (på Göteborgsoperan) och funderar över hur Snövit och sju små influencers mår i vår tids bekräftelsekultur. Det lär bli utsålt på Dansens hus – som för övrigt också ska få ny chef, liksom MDT (Moderna dansteatern).

Apropå influencers – kanske hade Gustave Flauberts uttråkade och tröstkonsumerande Madame Bovary idag sökt mätta sina begär via nätet. På Folkteatern i Göteborg leker konstnärliga ledaren Frida Röhl och dramatikern Magnus Lindman med tanken. Att vi inte kan köpa oss ett meningsfullt liv är knappast någon ny insikt – ändå är vi nog marinerade i idén om det perfekta, harmoniska livet. Det är ingen slump att även mindfulness har blivit business.

Konsten kan inte rädda oss eller planeten, men den kan röra sig lite vid sidan av den akuta verkligheten, få oss att reflektera över vilka vi vill vara. För vi vill knappast hamna i ”Tolvskillingsoperans” värld där alla bara handlar för egen vinnings skull.

Välkomna till SvD Scenhöst!

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons