Annons

SD: Demokratisera den offentliga konsten

Grafiska konstverk på Östermalmtorgs T-banestation, av Siri Derkert.
Grafiska konstverk på Östermalmtorgs T-banestation, av Siri Derkert. Foto: Janerik Henriksson/TT

Är konsten fri när den kontrolleras av en exklusiv kulturell elit bestående av noga utvalda tjänstemän och självutnämnda konstvetare? Den motfrågan ställer Gabriel Kroon (SD) i en replik till Liberalerna.

Under strecket
Publicerad
Bild 1 av 1

REPLIK | KONST

Sverigedemokraterna är den fria konstens största hot, skanderar Liberalerna Region Stockholm på SvD Debatt. Det är fortsättningen på en ohederlig debatt från Liberalernas sida där man förvanskar och aktiv misstolkar förslag från Sverigedemokraterna.

Vad innebär fri konst? Är konsten fri när den kontrolleras av en exklusiv kulturell elit bestående av noga utvalda tjänstemän och självutnämnda konstvetare? Vårt svar är nej. Fri konst måste ta sin utgångspunkt i en mångfald av åsikter, kopplat till folkviljan. Sverigedemokraterna demokratiserar den offentliga konsten, från att vara kontrollerad av ett fåtal utvalda till alla invånare i Region Stockholm.

Starbrink och Elfving framför att ”de som kan konsten ska få sköta konsten”. Denna syn på vanliga människor som okunniga och oförmögna att uppskatta eller ha åsikter om konst visar på att konsten behöver frigöras från politikernas järngrepp.

Vi är av uppfattningen att konst är subjektivt, alla kan konst och de flesta har en åsikt. Vi anser därför att det är rimligt att stockholmarna ska få tycka till om den konst som hänger på offentliga ytor som tunnelbanan, i stället för att gömma undan frågan hos en hemlig kulturell elit som, enligt dem själva, kan konsten bättre än stockholmarna.

Annons
Annons
Bild 1 av 1

Vi ifrågasätter varken konsten på nakna gubbar i tunnelbana, menstrosor eller svartvita kritmålningar, vi ifrågasätter processen kring vem som bestämmer att samtliga stockholmare ska ta del av dessa. Så vad är det Liberalerna har blivit förargade över?

  • Sverigedemokraterna har föreslagit att konsten i kollektivtrafiken ska präglas av ett större inflytande från invånarna genom att se över möjligheten med lokala folkomröstningar och andra verktyg för att ge Stockholms 2,3 miljoner invånare, som finansierar allting via skattsedeln, möjligheten att påverka de kulturella inslagen i det offentliga rummet.
  • Vi motsätter oss dagens diskriminerande bidragskriterier som tvingande könskvotering och särskild kvotering av olika kulturella grupper för att uppnå en mångfald i kulturen. Din eller din kulturförenings möjlighet att utöva kultur ska inte bero på vilket kön, kultur eller etnicitet du har.
  • Vi vill att stockholmarnas skattemedel i högre utsträckning ska gå till regionalt förankrad kultur som sprider vetskapen om vår regions rika kulturhistoria, inte minst genom att sprida kunskapen om den svenska kulturen ur ett integrationsperspektiv.
  • Vi anser att kultur även ska vara tillgänglig för äldre. Vi utvidgar därför de strategiska kulturmål för att inkludera pensionärer som en prioriterad grupp. Detta kan handla om allt från ökade bidrag till seniorsklubbar till att främja seniorers deltagande i föreningslivet.

Det är tydliga förslag som minskar det politiska styret över kulturen, som ökar det folkliga inflytandet, som stärker gemenskapen och som tillgängliggör kulturen för fler.

Men i Liberalernas värld utgörs folket av deras 12 ledamöter i regionfullmäktige, där invånare som har åsikter om kulturen i det offentliga rummet utgör ett irritationsmoment som man helst ska bortse från.

Sverigedemokraterna har presenterat kulturpolitik som för tillbaka makten över kulturen till Stockholms invånare, där folkviljan råder snarare än självutnämnda experters föreställningar. Den som motsätter sig det bör ställa sig frågan: vems intressen representerar du egentligen?

Gabriel Kroon (SD)
gruppledare Sverigedemokraterna Region Stockholm

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons