Annons

”SD vill förstöra nyanländas integration”

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson, efter sitt tal på partiets landsdagar 23/11.
Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson, efter sitt tal på partiets landsdagar 23/11. Foto: Orre Pontus/Aftonbladet/TT

Sverigedemokraternas ekonomiska politik är ett bullrigt fingerpekande mot de nyanlända och deras barn. Men förslaget slår undan benen för alla i Sverige, som har haft oturen att bli arbetslösa, sjuka eller utslitna, skriver V-politikerna Ali Esbati, Christina Höj Larsen och Ulla Andersson.

Under strecket
Publicerad

DEBATT | INTEGRATION

Många vill gärna använda ordet integration i den politiska debatten. Sverigedemokraterna hör till de flitigaste användarna. Men det är också det parti som mest av allt vill att Sverige ska misslyckas med integrationen av nyanlända. Så har det varit länge. Det är något som SD aktivt jobbar för.

Detta går tydligt att utläsa av deras faktiska politik. I riksdagen föreslår SD kraftiga neddragningar av utbildningsmöjligheter inom arbetsmarknadspolitiken och av anställningsstöd som kan hjälpa människor in på en reguljär arbetsmarknad. Dessutom vill de skära kraftigt i stödet till grundskolan för stärkt likvärdighet och kunskapsutveckling. Det handlar om det riktade stödet för skolor i socioekonomiskt utsatta områden där föräldrarna ofta har en låg utbildningsnivå och där arbetslösheten är högre. De drar även ned kraftigt på den ekonomiska ersättningen till kommunerna för samma målgrupp, vilket slår mot vård, skola och omsorg. Det ökar kostnaderna för försörjningsstöd och ger betydligt sämre förutsättningar att etablera sig i samhället.

Annons
Annons

”Försäljningsargumentet” är att kostnaderna för den här politiken ”bara” ska landa på människor på flykt. Men det här är en klassisk högermanöver. Det som sällan kommer fram är att den politik SD eftersträvar och driver också slår hårt mot andra utsatta grupper på arbetsmarknaden. Här följer några exempel:

I slutet av oktober var drygt 358 000 personer inskrivna som arbetslösa på Arbetsförmedlingen. Av dessa har omkring 267 000 personer svårt att få fäste på arbetsmarknaden. Det motsvarar cirka 75 procent av alla inskrivna arbetslösa på Arbetsförmedlingen. Det handlar om personer som saknar gymnasial utbildning, personer födda utanför Europa, personer med ”funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga” och personer som är 55 år eller äldre. För att dessa grupper ska komma i arbete krävs riktade insatser: utbildning, praktik och anställningsstöd. SD väljer att skära ner på detta, vilket drabbar en mycket stor grupp människor.

Att då dra ned på stödet till grundskolor i socioekonomisk utsatta områden bidrar självklart till att fler unga inte kommer att klara skolan med fullständiga betyg, känner sig misslyckade och får svårigheter att klara gymnasiet. Den marknadiserade och segregerade skolan är ett av våra stora samhällsproblem – det problemet vill SD alltså fördjupa. Det är den skolan som SD vill ha.

Men även de vuxna som nu är arbetslösa, har låg utbildningsnivå och/eller är funktionsnedsatta drabbas hårt när deras möjligheter att få stöd för att komma i arbete kraftigt beskärs eller till och med tas bort helt.

Annons
Annons

SD halverar anslaget för arbetsmarknadspolitiska program och insatser. Det innebär att arbetslösa som genom till exempel en utbildning skulle kunna komma närmare arbetsmarknaden, eller få ett arbete, inte får den möjligheten. Istället riskerar de att bli kvar i långtidsarbetslöshet.

SD tar även bort hela anslaget för studiestartstöd vilket är ett ekonomiskt stöd som arbetslösa kan få under en kortare tid för att läsa in en gymnasieutbildning och därmed öka chanserna att få ett jobb.

Men de är inte nöjda där.

SD vill även att det ska kännas ännu mer i plånboken att vara arbetslös eller sjuk. Dessa personer ska betala en högre skatt än den som har turen att få vara frisk och ha ett jobb. Den skillnad som nu finns i skattesystemet vill de utöka ytterligare.

I dag har den som har 20 000 kronor i ersättning från A-kassan vid arbetslöshet en skatt som är drygt 1500 kronor högre per månad än den som tjänar samma summa i lön. Den skillnaden vill SD utöka till 2800 kronor i månaden. Även den som är sjuk och till exempel uppbär sjukersättning (tidigare kallad förtidspension) ska skatteklyftan utökas för.

Vid en inkomst på cirka 10 000/månad är skatten redan nu drygt 1200 kronor högre för sjuka och arbetslösa. Men den ska höjas med ytterligare drygt 500 kr/månad. Inget av detta är något som vi gissar eller bedömer – det är vad SD har lagt fram som konkreta förslag i Sveriges riksdag.

Vi vill någonting helt annat med vår ekonomiska politik. Vänsterpartiet vill istället ta bort den nuvarande skatteklyftan och föreslår därför skattesänkningar för arbetslösa och sjuka.

Annons
Annons

Vi menar att möjligheterna till utbildning istället måste stärkas. Långtidsarbetslösa ska ha rätt till en grundläggande gymnasieutbildning med studiestöd, antalet utbildningsplatser ska utökas, tryggheten på arbetsmarknaden ska stärkas och Arbetsförmedlingens resurser ska stärkas så att nedläggningar stoppas.

Dessutom vill vi satsa på en utbildningsreform som möjliggör kommunerna att jobba med arbetsintegrerat lärande. Det betyder att personer som utbildar sig till undersköterskor, lärare, förskollärare, sjuksköterskor får deltidsanställning under studietiden och jobbar deltid och pluggar deltid. Staten bekostar utbildningsplatser och lön. Det skulle kunna leda till att fler väljer att utbilda sig inom bristyrkena i välfärden.

Vänsterpartiets ekonomiska politik visar svart på vitt hur Sverige kan bedriva en politik för fler och bättre jobb, baserad på rättvisa och jämlikhet – det som också vore en verklig integrationspolitik. SD:s ekonomiska politik visar istället hur man kan försöka klä en unken högerpolitik som slår undan benen för alla i Sverige, som har haft oturen att bli arbetslösa, sjuka eller utslitna, i bullrigt fingerpekande mot de nyanlända och deras barn.

Det Sverige behöver är sammanhållning, en välfärd att lita på och en politik för ekonomisk jämlikhet.

Vi behöver inte en politik som bygger på att söndra och sprida otrygghet.

Ali Esbati (V)
arbetsmarknadspolitisk talesperson
Christina Höj Larsen (V)
migrationspolitisk talesperson
Ulla Andersson (V)
ekonomiskpolitisk talesperson

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons