Annons

Orchestra BaobabSenegalesisk dansband som kulturarv

Orchestra Baobab.
Orchestra Baobab. Foto: Youri Lenquette

Baobab från Senegal bjuder på afrosoul under sitt gästspel som fortsätter till Malmö och Göteborg. Även om nya medlemmar tillkommit har bandet ännu kvar känslan för afrikanska rytmer.

Under strecket
Publicerad

Orchestra Baobab

Genre
Konsert
Var
Södra Teatern, Kägelbanan

Ett tag restes det frågetecken för Orchestra Baobabs korta turné, där de även besöker Malmö, Göteborg och Oslo. I mars i år avled saxofonisten Issa Cissokho och även om han inte var med och grundade orkestern har han varit en central gestalt i den sedan tidigt sjuttiotal. Med honom försvann inte bara det typiska saxofonspelet, som visserligen imiteras väl av hans yngre ersättare, utan också ytterligare en av veteranerna. Följdfrågan, när det visade sig att konserterna skulle bli av, var hur länge det faktiskt kunde sägas vara samma band när allt färre originalmedlemmar återstod.

Nu står de i alla fall där och trängs i tryckande värme på Kägelbanans scen, ett par veteraner omgivna av yngre musiker, och ser ut över den utsålda lokalen. Konserten inleds med en tyst minut, sedan rullar showen igång, Musiken drivs framåt ömsom av de långsamma, afrolatinska gitarrslingorna, ömsom av slagverk. Man växlar sångare, saxofonen fyller i mellan fraserna i Cissokhos stil, mitt emellan solo och riff. I övrigt är det få utsmyckningar. Osentimentalt om man så vill, även i de sentimentala låtarna. Eller funktionellt, som det anstår ett dansband.

Annons
Annons

När Orchestra Baobab bildades 1970 var det som husband på en klubb med samma namn i Dakar och den musik som gällde var tungt influerad av kubansk son och andra latinamerikanska stilar. Men det var mer än ett försök att imitera den tidens hitmusik, i botten fanns ett slags resonanseffekt där afrikanskt influerad musik på båda sidor av Atlanten förstärkte varann och där rytmer och melodier redan var bekanta, helt enkelt för att de någonstans hade samma ursprung. Orchestra Baobab tillförde också helt andra influenser till den här blandningen, afrikanska så väl som internationella, och lyssnar man på deras 70-talsinspelningar låter en del påfallande mycket som något slags afro-soul.

Men det är det afrolatinska de fokuserar på under konserten på Kägelbanan, och som de har ägnat sig mest åt sedan de återförenades under 2000-talet. Det är trots allt det centrala i deras musikaliska gärning, men kanske också för att de med tiden och i resten av världen kommit att inkarnera 70-talets senegalesiska dansmusik. På så vis har blivit något mer än sig själva och sin musik, de har blivit representanter för ett kulturarv.

Så ska man antagligen också se tillskottet av en kora, den västafrikanska harpan, i lineupen. Och oavsett hur länge de kan fortsätta att kalla sig Orchestra Baobab, och hur man ser på autenticitet och originalitet, så framför bandet idén om Orchestra Baobab och Senegals sjuttiotal på ett väldigt övertygande sätt, och kan säkert fortsätta att göra det även med ännu färre originalmedlemmar i livet.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons