Annons

Janerik Larsson:Ser DN samtiden passera?

Ser Svensson samtiden passera?
Ser Svensson samtiden passera? Foto: Lars Pehrson

För några dagar sedan skrev DN:s politiske redaktör Per Svensson om den interna debatten inom socialdemokratin om migrationspolitiken. Han gjorde jämförelsen med Danmark och talade om  ”konsekvenserna om Socialdemokraterna bestämmer sig för att göra en Danmark, det vill säga följer sina danska partivänners exempel och blir ett parti som energiskt bygger murar”.

Under strecket
Publicerad

Det är uppenbart att Svensson inte följer dansk politik särskilt nära.


Det Mette Fredriksen, den danska socialdemokratins partiordförande och nu landets statsminister, gjort är nämligen något helt annat.

Hon har inte förnekat de problem som medborgarna ser.

Det gjorde att Dansk Folkepartis roll som ”det enda sanningssägande partiet” försvann.

Det som en del svenska socialdemokrater nu tycks vilja göra är något liknande.

Att DF fick problem med ett nytt parti (Nye Borgerlige) som ställde sig klart till höger om DF påverkade givetvis valresultatet i det senaste folketingsvalet; likaså att partiledaren Kristian Thulesen Dahl misslyckades i den senaste valrörelsen har inte så mycket att göra med den fråga som svenska S nu diskuterar.

På DN:s ledarsidan skrev Amanda Sokolnicki under rubriken ”Att säga nej till samtal är att lämna walkover i debatten” ett inlägg som både fått både Per Svensson och Dagens Industris poliske redaktör PM Nilsson att häpna.

Sokolnicki drev då samma linje i grundfrågan - samtalets betydelse i politiken - som PM kämpat för på sin ledarsida:

Ibland kommer det dessutom att uppfattas som en förolämpning att behöva argumentera – eftersom det är en förolämpning. Hur ska annars en homosexuell kvinna tolka det att hon måste förklara varför hon duger som mamma? Hade hon bara levt med en man hade ingen frågat.

Och det inte helt upplyftande svaret är: för att alternativet är sämre. För att de politiska vinster som vi tar för givna kan gå förlorade.

Att inte acceptera samtalets själva premiss kan uppfattas som en motståndshandling. (- - -) Men om argumenten försvinner finns motargumenten ändå kvar. Redo att vrida tillbaka klockan, stänga gränsen, sänka abortgränsen.

Då står man där med sin stolthet och ser samtiden passera.

Riktigt var gränsen går för sådana samtal är Sokolnicki och Nilsson kanske inte överens om men för DN:s ledarsidan var hennes argumentation i mina ögon en tydlig kursomläggning.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons