Annons

”Sex kändes som att hälla syra i ett öppet sår”

Therese Bontah har sedan tonåren haft ont vid sex.
Therese Bontah har sedan tonåren haft ont vid sex. Foto: Björn Larsson Rosvall

Sex har alltid gjort ont för Therese Bonath. Ändå tvingade hon sig till samlag för att inte verka tråkig. Till slut gick kroppen i baklås. Men när hon sökte hjälp togs hon inte på allvar.

Under strecket
Publicerad

”Kroppen levde sitt eget liv och jag hamnade i en sorts smärtspiral.”

Foto: Björn Larsson RosvallBild 1 av 2

Therese Bonath leker tillsammans med hunden Hera.

Foto: Björn Larsson RosvallBild 2 av 2

Smärtan som skärande knivar i magen, ofattbar trötthet och illamående. Dagar, ibland veckor när ingenting fungerade och hela livet tog paus. Något var definitivt fel.

Men när Therese Bonath gick till doktorn som tonåring i slutet av 1980-talet möttes hon av skepsis.

– ”Dina problem sitter i hjärnan. Slappna av! Det är ju bara mensvärk. ” Sånt fick jag höra hela tiden. Ingen trodde mig. Men efter flera år och många läkarbesök fick jag diagnosen endometrios, säger hon när vi träffas i hennes lägenhet i Lidköping.

Ute faller ett stilla sommarregn. De sex hundarna – tre egna och ytterligare tre som är på besök – har hälsat klart och lugnat ned sig.

I ett hörn av köket ligger labradoren Britta ihoprullad i en korg och tittar längtansfullt på en paj med rabarber och jordgubbar som tas ur ugnen.

Therese Bonath letar fram några gulnade tidningar ur en låda. Året var 1997 och hon hade fyllt 25 år. Då var okunskapen om endometrios stor. Therese Bonath var kanske rentav en av landets första kvinnor som öppet pratade om den mardröm som det innebar att ha en sjukdom som under långa perioder gjorde henne helt utslagen.

Annons
Annons

”Kroppen levde sitt eget liv och jag hamnade i en sorts smärtspiral.”

Foto: Björn Larsson RosvallBild 1 av 1

I reportagen syns en ung, blond kvinna med gröna mandelformade ögon, som inte bara berättar om endometrios-infernot utan också om sina framtidsdrömmar med familj, barn och utbildning.

Egentligen var jag inte redo och jag tror att många liksom jag börjar för tidigt med sex.

Men det blev inte som Therese Bonath hade tänkt sig. I stället eskalerade problemen, smärtan gav sig inte och hon fick heller inte bukt med de envisa svampinfektionerna som länge avlöst varandra. Dessutom mådde hon dåligt av de kraftfulla hormonerna som hon ordinerats mot endometriosen. Som om det inte var nog drabbades Therese Bonath även av smärttillståndet vestibulit.

– Det kändes som om hela underlivet var åtdraget med en tång. Det brände och sved som om någon hällt syra i ett öppet sår. När det var som värst kunde jag inte ha på mig byxor, inte ens trosor. Det var omöjligt att cykla och att använda tampong var inte att tänka på, berättar Therese Bonath.

”Kroppen levde sitt eget liv och jag hamnade i en sorts smärtspiral.”
”Kroppen levde sitt eget liv och jag hamnade i en sorts smärtspiral.” Foto: Björn Larsson Rosvall

Hon har numera funderingar och egna teorier kring konsekvenserna av att göra en alltför tidig sexdebut. Själv hade hon sitt första samlag när hon var 14 år.

– Jag hade sex för att vara till lags och känna mig värdefull. Egentligen var jag inte redo och jag tror att många liksom jag börjar för tidigt med sex. Att inte våga sätta sina egna gränser kan skada både självkänslan och slemhinnorna, konstaterar hon.

Annons
Annons

Genom åren har hon levt i flera långa förhållanden, varit sambo och även gift. Men sexlivet har alltid varit begränsat och svårt.

– Jag har bitit ihop, pressat mig till sex eftersom jag inte velat uppfattas som tråkig eller onormal. Innerst inne har jag varit livrädd för att inte duga och att bli lämnad.

Jag kunde vara tänd och vilja ha sex men eftersom det så ofta gjort ont alarmerade min hjärna att det var fara å färde.

Att hon många gånger tvingade sig själv till samlag gjorde allt ännu värre. Till slut gick kroppen i baklås.

– Jag kunde vara tänd och vilja ha sex men eftersom det så ofta gjort ont tidigare alarmerade min hjärna att det var fara å färde. Jag drabbades av vaginism och det blev ofta omöjligt att föra in något i slidan. Kroppen levde sitt eget liv utanför viljans kontroll och jag hamnade i en sorts smärtspiral.

Therese Bontah drogs snabbt in i en vårdkarusell med många läkarbesök utan att hon fick någon behandling som hjälpte. Även om intensiteten i smärtan kom och gick fanns den alltid där.

– Ingen tog mig på allvar och mina problem avfärdades som psykiska. Det gjorde mig både förtvivlad och arg. Jag har känt mig maktlös och väldigt illa behandlad.

Det blev en befrielse när hon fick veta att det fanns ett namn på det som sved och brände. Av en slump råkade hon läsa en tidningsartikel om det då tämligen okända smärttillståndet vestibulit.

– Alla symtomen stämde. Det var skönt att veta att jag inte var helknäpp utan att jag faktiskt hade en sjukdom.

Hade vestibulit drabbat män hade det säkerligen talats vitt och brett om problemet.

Annons
Annons

Therese Bonath leker tillsammans med hunden Hera.

Foto: Björn Larsson RosvallBild 1 av 1

Även om det var en lättnad att den fysiska smärtan fått ett namn förändrade det inget i vardagen. Therese tvingades ofta vara borta från jobbet. Någon utbildning orkade hon inte med. Och det sociala livet blev lidande eftersom hon med kort varsel många gånger fick lov att ställa in tidigare planer.

– Många tröttnade på att jag alltid hade ont och i dag har jag bara ett fåtal vänner kvar. Jag lever ganska isolerat.

För några år sedan tvingades hon operera bort livmodern för att endometriosen skulle bli bättre. Ett svårt och sorgesamt beslut eftersom hon alltid velat ha barn.

Therese Bonath leker tillsammans med hunden Hera.
Therese Bonath leker tillsammans med hunden Hera. Foto: Björn Larsson Rosvall

Therese Bonath har mycket tid att reflektera. Inte minst över den stora skam som är vanlig hos kvinnor som har ont vid sex. Hon är med i en Facebookgrupp för personer med vestibulit och slås av att många i gruppen beskriver sig som annorlunda och rentav mindre värda.

– Det gör mig arg. Hade vestibulit, endometrios och vaginism drabbat män hade det säkerligen talats vitt och brett om problemen. Dessutom hade det antagligen forskats mer och till och med funnits bot. Det är sorgligt hur tabubelagt och tyst det fortfarande är kring kvinnors underlivssjukdomar.

Hade någon lyssnat på mig hade jag kanske sluppit vårdkarusellen.

I dag är hennes egen vestibulit bättre, kanske tack vare långa perioder av avhållsamhet när underlivet har fått läka. Hon har numera ett långdistansförhållande med en man som bor i USA och som hon träffar några gånger om året.

– För första gången känner jag ingen press. Jag kan slappna av och sex fungerar någorlunda bra.

Men känslan av att under många år ha varit misstrodd har tagit henne hårt.

– Om någon lyssnat och trott på mig redan från början hade jag kanske sluppit att snurra runt i vårdkarusellen, bli allt sämre och må pyton, säger Therese Bonath.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons