Foto: Folkets bio & Malin Hoelstad

”Sexflottens” svenska kapten: Det var galet

Den kallades ”sexflotten”. Rykten spreds om orgier mitt ute på havet. I själva verket handlade 70-tals-experimentet om att försöka förstå varför konflikter uppstår. SvD har mött Maria Björnstam, flottens svenska kapten.

Publicerad

Utanför Bio Rios café vid Hornstull har ett oväder dragit förbi. Liljeholmsviken lägger sig. Solen tittar fram. Maria Björnstam är röksugen, asken med bruna cigariller bränner i fickan.

– Jag ångrade mig när jag såg flotten. Men vad kunde jag göra då, jag hade ju lovat bli kapten, säger hon.

Björnstam står i centrum för regissören Marcus Lindeens bioaktuella och hyllade ”Flotten”. Dokumentärfilmen skildrar Santiago Genovés expedition där en träflotte lämnas att fridriva utanför Kanarieöarna den 11 maj 1973. Ombord på Acali, som var flottens namn, finns sex kvinnor och sex män från olika delar av jordklotet. De är på väg att genomföra det som expeditionens ledare, socialantropologen Santiago Genovés, kom att kalla ”det största gruppexperimentet i modern beteendeforskning”. Mitt ute i ensamheten på Atlanten hoppades Santiago Genovés kunna lösa en av mänsklighetens största frågor – varför konflikter uppstår.

Under utmattning, isolering och umbäranden tror Genovés att deltagarnas djuriska och våldsamma lustar ska få fritt spelrum. I pressen ska expeditionen snart få namnet ”sexflotten”. Rykten om att orgier förekommer sprids. I slutändan ska det visa sig vara osant. Men istället avslöjar Acali något annat.

– För fem år sedan började jag leta efter en berättelse som skulle passa den form jag tänkt mig. Precis som i ”Ångrarna” ville jag föra människor samman, säger Marcus Lindeen.

Det var med filmdebuten ”Ångrarna” (2010) som Lindeen fick sitt genombrott. Filmen skildrar ett möte mellan två män som båda ångrar sitt könsbyte. Dokumentärfilmen belönades med en guldbagge, tv-priset Kristallen och det prestigefyllda Prix Europa för bästa europeiska tv-dokumentär.

Annons
Maria Björnstam bröt ny mark när hon 1965 antogs vid Sjöbefälsskolan i Göteborg. Fem år senare utexaminerades hon som Sveriges första kvinnliga sjökapten.
Maria Björnstam bröt ny mark när hon 1965 antogs vid Sjöbefälsskolan i Göteborg. Fem år senare utexaminerades hon som Sveriges första kvinnliga sjökapten. Foto: Malin Hoelstad

Marcus Lindeen gjorde först efterforskningar bland 1970-talets politiska teatergrupper och olika queer-kollektiv i Köpenhamn. Men det var när han läste den schweiziska vetenskapsjournalistens Reto U Schneiders ”De galna experimentens historia” som han hittade vad han sökte.

Ingen hade frågat mig något om detta på decennier

– När jag kom till ett kapitel som hette ”Sexflotten” fastnade jag naturligtvis direkt. Jag hade aldrig hört talas om experimentet. Och att kaptenen var både svensk och kvinna. Jag var tvungen att veta mer, säger Marcus Lindeen och tittar på Maria Björnstam.

– Du ringde visst runt till en massa andra Maria innan du hittade mig, säger hon och ger ifrån sig ett roat leende.

De är ett inte helt maka par. Medan Lindeen låter orden flöda om projektet väljer Björnstam sina noga. Hon ger intryck av att vara en person som inte imponeras av särskilt mycket.

Annons
Marcus Lindeen tillsammans med flottens kapten Maria Björnstam.
Marcus Lindeen tillsammans med flottens kapten Maria Björnstam. Foto: Malin Hoelstad

Hur reagerade du när Marcus ringde dig?

– Ungefär ”Jaha, vad vill du nu då?”. Men sedan när vi pratade fick jag förtroende för honom. Ingen hade frågat mig något om detta på decennier, säger Björnstam.

Maria Björnstam lät Marcus Lindeen komma hem och titta i den koffert hon låtit ligga oöppnad i närmare fyrtio år. Där hittade han både en adresslista till deltagarna och ritningar över flotten. Det var de grundelement han behövde för att göra filmen. Med hjälp av ritningarna återskapade scenografen Simone Grau Roney en skalenlig modell av flotten, i en studio i Trollhättan. Själv började Lindeen att försöka spåra upp deltagarna i expeditionen – ett arbete som i vissa fall tog flera år.

– Folk hade flyttat och bytt namn. Jag visste inte ens vilka som fortfarande levde, säger Lindeen.

Annons

Att deltagarna var utspridda över världen var inte en tillfällighet.

Santiago kom till Sverige eftersom han hade hört talas om mig. Han letade efter en kvinnlig kapten och på den tiden fanns det inte så många i världen.

I början av 1970-talet hade Santiago Genovés, som avled 2013, låtit publicera kontaktannonser i tidningar över hela världen där han sökte deltagare från expeditionen. Han letade efter personer av skilda nationaliteter, religioner och med olika sociala bakgrunder. ”Ett mikrokosmos av världen”, som han själv uttryckte det.

Sammantaget elva personer, sex kvinnor och fem män, valdes ut och utsattes för psykiska och fysiska tester. Vad de inte var medvetna om var att Genovés gjorde ett urval som han hoppades skulle skapa olika slags konflikter.

– Det var ju mitt under Vietnamkriget och han försökte hitta både en amerikan och en nordvietnames. Det senare misslyckades han med. Det blev istället en japan. Det hela var ganska naivt, säger Marcus Lindeen.

Efter reklamen visas:
Flotten

Genovés valde också ut ”attraktiva” personer som hade barn och var gifta – vilket han trodde var ett recept för bråk.

Annons

Han gav också de viktigaste uppgifterna på flotten till kvinnor, något han hoppades skulle skapa osämja med männen. Det var så Maria Björnstam hamnade på flotten. Till skillnad från de andra deltagarna ansökte hon inte om att delta.

Det var galet. Jag ansåg inte att flotten var sjöduglig.

–  Santiago kom till Sverige eftersom han hade hört talas om mig. Han letade efter en kvinnlig kapten och på den tiden fanns det inte så många i världen. Han frågade rakt ut om jag ville bli kapten för hans projekt och att om jag sade ”ja” fanns ingen återvändo. Det lät spännande, tyckte jag. Att segla över Atlanten och träffa människor från olika delar av världen. Det hade jag drömt om. Men jag begrep ju inte att det var en flotte. Det förstod jag inte alls då.

Maria Björnstam, som 1973 var trettio år gammal, var redan en erfaren sjöman. Hennes far var kapten. Hon hade gått till sjöss redan i sena tonåren.

– På det tiden var det inte vanligt med kvinnor på båtarna. Jag var ofta ensam. Det svåraste var att övertyga männen om att jag kunde sköta samma uppgifter.

Annons

Maria Björnstam bröt ny mark när hon 1965 antogs vid Sjöbefälsskolan i Göteborg. Fem år senare utexaminerades hon som Sveriges första kvinnliga sjökapten.

När hon tre år senare rekryterades till Santiago Genovés expedition var hon den enda bland deltagarna som var sjökunnig.

– När jag väl såg plåtlådan som skulle ta oss över Atlanten blev jag helt förskräckt. Det skulle inte gå att vända om någon trillade över bord. Sedan skulle vi inte kunna väja för ett stort skepp. Det var galet. Jag ansåg inte att flotten var sjöduglig.

När det inte går som planerat försöker man på alla sätt hitta vägar för att bekräfta sina teorier. Han börjar se våldet i vad som helst.

Santiago Genovés hade själv en annan slags sjöerfarenhet. Han hade deltagit på Thor Heyerdahls uppmärksammade Ra-expeditioner. Genom att korsa Atlanten i en vassbåt försökte den norske äventyraren bevisa att egyptierna redan för 2 500 år tagit samma väg till Amerika.

Med Acali-expeditionen hoppades Santiago Genovés kunna lösa en än större fråga, hur vi skapar fred på jorden. Men Maria Björnstam ger inte så mycket för Genovés idéer.

Annons

– Jag brydde mig inte så mycket om experimentet. Min uppgift var att ta oss levande över Atlanten. Det var så jag såg på det.

Drygt fyrtio år senare förenades sju av deltagarna på en rekonstruktion av flotten i Trollhättan. De flesta hade inte talat med varandra sedan de lämnade Acali 1973.

– Min idé var att flotten skulle kunna bli en minnesteater. Genom att ”gå ombord” igen hoppades jag att deltagarna skulle återkoppla till minnen och känslor. Kanske skulle de förstå vad de egentligen hade varit med om, säger Marcus Lindeen.

Maria Björnstam tycks vara lika imponerad av rekonstruktionen som av originalflotten.

– Det var nog mer som en kuliss kände jag. För mig var det viktigt att träffa de andra för då insåg jag att det inte bara var jag som uppfattat experimentet som knasigt och underligt. Alla vi såg likadant på det i efterhand.

Ombord på Acali, fanns sex kvinnor och sex män från olika delar av jordklotet. De vara på väg att genomföra det som socialantropologen Santiago Genovés, kallade ”det största gruppexperimentet i modern beteendeforskning”.
Ombord på Acali, fanns sex kvinnor och sex män från olika delar av jordklotet. De vara på väg att genomföra det som socialantropologen Santiago Genovés, kallade ”det största gruppexperimentet i modern beteendeforskning”. Foto: Folkets bio
Annons

Vad var det då som hände på Acali, mitt ute på Atlanten? Till en början studerade Santiago Genovés varje deltagare minutiöst. Vad de gjorde, kände och vem de talade med. De fick fylla i formulär med frågor om vilka relationer de hade – vem de i hemlighet åtrådde, irriterade sig på, hatade. Genovés förväntade sig att det var just sexuella relationer som skulle utlösa konflikterna. Men så blev det inte.

– Problemet för Santiago var att det inte hände så mycket alls. Alla de våldsamma konflikter han hoppades skulle uppstå uteblev, säger Lindeen.

– Som filmare kan jag känna igen mig i det. Man hoppas att det ska hända saker – att det ska uppstå drama. Men sen blir det ingenting. Då blir lockelsen stor att själv gripa in.

För Santiago Genovés var detta en pojkdröm. Han ville fylla idealet av den tidens vetenskapliga hjälte.

I motsats till Genovés egna teorier blir gruppen alltmer harmonisk och sammansvetsad.

– Han får panik. Jag tror han drabbas av ett slags symptom som är känt bland forskare. När det inte går som planerat försöker man på alla sätt hitta vägar för att bekräfta sina teorier.

Annons

Maria Björnstam håller med.

­– Han såg framför sig en stor berättelse. Men det blev ingenting. Det var då han började provocera oss.

När konflikterna uteblev försökte en alltmer desperat Santiago Genovés framkalla dem genom mobbning och trakasserier. Han började också avslöja deltagarnas hemligheter som de trodde att de har berättat i förtroende.

Han var besatt av sex. Men vi var helt normala människor

I en dramatisk scen avsätter Genovés Maria Björnstam som kapten eftersom hon vill ta skydd på en ö för en tropisk orkan.

– Det han gör är livsfarligt. Men han ser stormen som en möjlighet, äntligen ska de kastas in i ett kaos, säger Lindeen.

Santiago Genovés lyckades på sätt och vis med sitt uppsåt, men inte så som han hoppades. Den konflikt som uppstod blev mellan honom och resten av gruppen.

– Kritiken från andra forskare var att han kontaminerade sitt eget projekt. Men Santiago ansåg sig stå över sådant. Han ville att vetenskapen skulle vara sant avantgardistisk, precis som konsten. Man måste i slutändan uppskatta att han åstadkom något osannolikt. Det är som en grekisk saga, säger Lindeen och fortsätter:

Annons

– Det är i grunden en berättelse om en hjältes fall. För Santiago Genovés var detta en pojkdröm. Han ville fylla idealet av den tidens vetenskapliga hjälte, han ville vara ett slags intellektuell machofigur. Men allt han hoppades på gick i kras.

Expeditionens ledare, socialantropologen Santiago Genovés,  bakom honom Fé Seymour.
Expeditionens ledare, socialantropologen Santiago Genovés, bakom honom Fé Seymour. Foto: Folkets bio

Varje gång Lindeen gör en entusiastisk utläggning om Acali ger Maria Björnstam honom en på samma gång road som skeptisk blick. Efter expeditionen var Maria Björnstam rädd att äventyret hade förstört hennes karriär.

– Santiago hade ju själv spritt myterna om det skulle vara någon slags sexflotte. Han var besatt av sex. Men vi var helt normala människor. Jag tycker Marcus har gjort en ärlig film. Den visar att det inte var något ormbo.

Den som visade sig ha allra svårast med att hantera starka kvinnor var han själv.

Annons

När expeditionen avseglade var medieintresset stort även i Sverige, där resan följdes av alla de stora tidningarna. Men sedan glömdes den snabbt bort.

– När jag ringde hem till min mamma i Sverige efter tre månader skrek hon ”De är inte kloka, de skjuter här!”. Jag hade råkat ringa samtidigt som Norrmalmstorgsdramat. Då var ingen i journalistkåren särskilt intresserad av oss längre.

Acali avskräckte inte Maria Björnstam från att gå till sjöss igen. De kommande trettio åren tillbringade hon på världens hav. I allt från bananbåtar i tropiska vatten till lastfartyg i Nordsjön. När jag frågar om hon lärde sig något på Acali tvekar hon en stund.

– Kanske att inte dela med sig för mycket av sig själv. Det kan användas emot dig.

Marcus Lindeen tror inte Genovés insåg att det var han själv som fick övriga gruppen att bli så sammansvetsad. De fick en fiende att enas mot.

– Han hade själv tillsatt kvinnor på ledande positioner. Men den som visade sig ha allra svårast med att hantera starka kvinnor var han själv.

Men kanske fick Genovés ändå rätt, utan att veta om det.

Fyrtio år senare, på den återuppbyggda flotten, avslöjar flera deltagare för första gången att de faktiskt hade umgåtts med tankar på att mörda Santiago Genovés. Flera i gruppen hade i hemlighet talat om det.

– För ett ögonblick är det som att hans experiment håller på att lyckas. Men på ett sätt som skulle sluta väldigt tragiskt för honom. Helt vanliga människor börjar tänka på mord, säger Marcus Lindeen.

Maria Björnstam sitter tyst länge innan hon tar till orda.

– Man kan ju bli förbannad och säga ”jag ska mörda dig”. Men jag tror inte att vi skulle gått så långt som att göra oss av med honom. Det tror jag inte.

Maria Björnstam bröt ny mark när hon 1965 antogs vid Sjöbefälsskolan i Göteborg. Fem år senare utexaminerades hon som Sveriges första kvinnliga sjökapten.

Foto: Malin HoelstadBild 1 av 4

Marcus Lindeen tillsammans med flottens kapten Maria Björnstam.

Foto: Malin HoelstadBild 2 av 4

Ombord på Acali, fanns sex kvinnor och sex män från olika delar av jordklotet. De vara på väg att genomföra det som socialantropologen Santiago Genovés, kallade ”det största gruppexperimentet i modern beteendeforskning”.

Foto: Folkets bioBild 3 av 4

Expeditionens ledare, socialantropologen Santiago Genovés, bakom honom Fé Seymour.

Foto: Folkets bioBild 4 av 4