Annons

Sharon Eyal öser dans ur tusen källor

Grupp och individ är ett återkommande tema i Sharon Eyals arbete. I förgrunden syns Nacho Lopez (i rött), Clyde Emmanuel Archer (i gult), Amanda Åkesson och Daniel Norgren-Jensen.
Grupp och individ är ett återkommande tema i Sharon Eyals arbete. I förgrunden syns Nacho Lopez (i rött), Clyde Emmanuel Archer (i gult), Amanda Åkesson och Daniel Norgren-Jensen. Foto: Lars Pehrson

Den israeliska koreografen Sharon Eyal influeras av mörka klubbar, flammande lägereldar och barnen när hon skapar sina suggestiva verk. Nu är hon tillbaka på Kungliga Operan med uruppförandet av ”Half life”.

Under strecket
Publicerad

Den israeliska koreografen Sharon Eyal skapar ”Half life” för Kungliga Baletten.

Foto: Lars PehrsonBild 1 av 2

Kungliga Baletten repeterar en sekvens i ”Half life”, tillsammans bygger de upp en nästan extatisk stämning.

Foto: Lars PehrsonBild 2 av 2

I blommiga shorts och knälång dunjacka dyker Sharon Eyal upp i Kungliga Operans personalmatsal. Hon har varit en helg i New York, där hennes Israelbaserade danskompani L-E-V gett verket ”OCD Love” på Joyce Theatre.

Den 46-åriga koreografen och dansaren är svag för Skandinavien. För kompaniet Carte Blanche i norska Bergen tog hon sina första steg utanför Israel med de skräddarsydda ”Killer pig” och ”Corps de walk”. För Göteborgsoperan uruppförde hon 2012 ”Untitled black” (tillbaka i vår) – och i huvudstaden blev ”Bill” snabbt en stilfull snackis för tre år sedan.

– För mig är er trakt väldigt extrem, både vädret och vad ska jag säga … skärpan. Det är lite som i Japan, säger Sharon Eyal och sveper jackan tajtare kring sig.

När vi ses har hon fortfarande inte döpt sitt nya verk ”Half life” för Stockholmsoperan. Antagligen något av en mardröm för en marknadsavdelning, men för Sharon Eyal handlar det om en pågående process och att hitta känslan i verket – och den brukar inte infinna sig förrän i slutet av repetitionsperioden.

Annons
Annons

Den israeliska koreografen Sharon Eyal skapar ”Half life” för Kungliga Baletten.

Foto: Lars PehrsonBild 1 av 1

– Det är ungefär som att namnge sitt barn innan det är fött. Det är först när man ser och känner barnet som man vet om namnet är rätt.

Den israeliska koreografen Sharon Eyal skapar ”Half life” för Kungliga Baletten.
Den israeliska koreografen Sharon Eyal skapar ”Half life” för Kungliga Baletten. Foto: Lars Pehrson

Liksom många av Sharon Eyals verk är det knappt timslånga ”Half life” centrerat kring en stark grupp dansare som tillsammans bygger upp en sorts hypnotisk, nästan extatisk stämning. Något som förhöjs av de monotont manande rytmerna från hennes ständige parhäst, dj:n och musikern Ori Lichtik. En annan viktig del i teamet är Sharons make Gai Behar, producent och medskapare i L-E-V Dance Company.

– Gai vet exakt hur verken ska se ut, medan jag gillar ständig förändring. För mig handlar det aldrig om att jämföra mina uppsättningar, utan om själva arbetsprocessen.

Många element återkommer dock, säger hon, som tycker om att förena grupp och individ. Kanske är ”Half life” lite mörkare än vanligt, funderar hon.

– Det är fullt av kontraster: mörker mot lätthet, våldsamt mot sårbart. Jag gillar att beskriva svårmod på lättaste sätt. Men jag är aldrig politisk, alltid känslomässig, säger Sharon Eyal som föddes i Jerusalem men har bott i Tel Aviv sedan hon som 16-åring kom in i legendariska Batsheva Dance Company.

Tillsammans med Batshevas konstnärliga ledare Ohad Naharin delar hon en helafton under våren på Göteborgsoperan, vars danskompani framför hans verk ”Max” och reprisen på hennes ”Untitled black”. Sharon Eyal var själv medlem i Batsheva Dance Company i 23 år, först som dansare och sedan som koreograf.

Annons
Annons

Kungliga Baletten repeterar en sekvens i ”Half life”, tillsammans bygger de upp en nästan extatisk stämning.

Foto: Lars PehrsonBild 1 av 1

– Även om jag var där så länge fick jag alltid vara mig själv och gavs frihet att skapa vad jag ville. Jag tar fortfarande min gaga-klass varje dag, berättar hon och syftar på Ohad Naharins spridda rörelsefilosofi.

Kungliga Baletten repeterar en sekvens i ”Half life”, tillsammans bygger de upp en nästan extatisk stämning.
Kungliga Baletten repeterar en sekvens i ”Half life”, tillsammans bygger de upp en nästan extatisk stämning. Foto: Lars Pehrson

På grund av ett återkommande uppumpat technobeat har Sharon Eyals stycken ofta förknippats med ord som underground, rave och klubbkultur. Men att hon skulle få inspiration därifrån är något av en missuppfattning, menar hon.

– Vet du vad? Klubbar är kul, men det är så många andra element i livet som inspirerar mig: barnen, kärleken, himlen. Men också det där ursprungliga och väldigt primitiva i att stå i en cirkel och dansa runt elden.

Vad kräver du av dansarna?

– Att det uppstår något slags kemi och generositet. I själva dansen letar jag efter precision, äkthet och känslighet. Och det måste uppstå något flöde mer än att bara göra min koreografi, annars blir jag uttråkad. Jag avgudar William Forsythe, han är en stor inspiration.

Vi tar hissen upp till nian och Stora balettsalen med sina fönster mot Stockholms takåsar. Tolv dansare formerar sig samtidigt som Jakobs kyrka slår två distinkta slag. Några för unisont fingrarna över huvudet likt påfåglar, medan en annan duo dansar sig sanslöst svettig. En av dansarna är Daniel Norgren-Jensen:

– Sharon är superproffsig och vet exakt vad hon vill ha. Jag skulle säga att ”Half life” är ännu mer intensiv än ”Bill”. Hon tycks ösa ur tusen källor. Dans verkar vara så naturligt för henne, något som hon har ägnat hela sitt liv åt. Vad som är roligt för mig är att Sharon också verkar ha så stor respekt för klassisk balett, säger Daniel Norgren-Jensen.

Half life

Kungliga Operan

Urpremiär 17 februari ihop med ”De l´origine”, nytt verk av fransmannen Olivier Dubois.

Entitled black

Göteborgsoperan

Nypremiär 13 april ihop med ”Max” av Ohad Naharin.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons