Annons

Dancing in the darkShowmannen Gruber låter fernissan krackelera

HK Gruber, Emanuel Ax och Sakari Oramo.
HK Gruber, Emanuel Ax och Sakari Oramo. Foto: Jan-Olav Wedin

Årets Tonsättarfestival ägnas österrikaren HK Gruber. Inledningskonserten blev en utlevande kväll fylld av inspiration från andra kompositörer.

Under strecket
Publicerad

Dancing in the dark

Genre
Konsert
Var
Konserthuset
Text
HK Gruber

Kungliga Filharmonikerna. Dirigent: Sakari Orami Piano: Emanuel Ax

Den österrikiske tonsättaren, dirigenten, skådespelaren och estradören HK Gruber besöker detta land så ofta att det skämtas om att han borde få svenskt medborgarskap. Han har bjudits in till bland annat Örebro där han samarbetar med Svenska Kammarorkestern, som deltar i Konserthusets 32:a tonsättarfestival, ägnad Gruber. Svensk anknytning finns också i att han skrev sin trumpetkonsert ”Aerial” för Håkan Hardenberger.

Heinz Karl Gruber föddes i Wien 1943 och blev som tioåring medlem av Wiener Sängerknaben. Utbildad vid Hochschule für Musik i Wien och för Gottfried von Einem var han kontrabasist innan han 1997 på heltid blev tonsättare, dirigent och sångare/estradör.

Inledningskonserten i torsdags exponerade tre orkesterverk av Gruber (som kallats den förste avantgardisten som återvänt till tonaliteten). Därav en nyskriven, 23 minuter lång ensatsig pianokonsert, en sambeställning uruppförd i januari av Emanuel Ax och New Yorks filharmoniker under Alan Gilbert, som på torsdagen fick Sverigepremiär.

Utgångspunkt för verket var nattklubbsscenen ur Grubers opera ”Tales from the Vienna woods”, där ett kabaretband ”ger en stark effekt åt det kraftfulla dramat”. Orkestersatsen, som kompletteras av ett par saxofoner, utvecklas variationslikt med långspunnen melodik i blåset, pregnanta rytmer, och emellanåt en ton av Kurt Weill. Med undantag för några brakande tutti-avsnitt smyger den, i stundom närmast amorf skepnad, trevande bredvid den distinkta och virtuosa pianostämman.

Solisten är toppen på ett isberg i alla mina solokonserter, säger Gruber, och här malde pianot kraftfullt på i ett med allehanda uttryck; oktavspel, punktmusik med stora intervall, toccataliknande passager med mera. En briljant och utlevande katederföreläsning av Emanuel Ax.

Med dess eviga rörlighet anslöt pianokonserten till öppningsnumret, ”Charivari - An Austrian journal for orchestra”, byggt på motiv ur Johann Strauss d y:s polka ”Perpetuum mobile”. Här låter Gruber den österrikiska turistfernissan krackelera.

En del jazzinfluenser har orkesterstycket ”Dancing in the dark”, där jag gillade den melankoliska första delen bäst. Musik i vilken showmannen Gruber låter några skarpa inpass dyka upp som gubben ur lådan.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons