Annons

Johann Sebastian Bach: Dialogkantaten BWV 32, 49 & 57Själen dansar över gränsen i utsökt Bach-aria

Johann Sebastian Bach, 1685–1750.
Johann Sebastian Bach, 1685–1750. Foto: Photoresearchers/IBL

Juvelerna i J S Bachs kantater är ariorna och duetterna. Men i hans tidiga kantater, före 1714, finns varken arior, duetter eller recitativ. I exempelvis det subtila mästerverket ”Christ lag in Todesbanden” (ca 1707) är kör och orkester allenarådande.

Under strecket
Publicerad
Bild 1 av 1
Bild 1 av 1

Johann Sebastian Bach: Dialogkantaten BWV 32, 49 & 57

Artist
Sophie Karthäuser, sopran. Michael Volle, bas. Akademie für Alte Musik Berlin.
Genre
Klassiskt
Musikbolag
Harmonia mundi/Naxos

Betyg: 5 av 6

Genom den tyske teologen, diktaren och pietistmotståndaren Erdmann Neumeisters kantatreform gjorde italiensk operastil, i form av arior i växling med madrigaliska secco-recitativ, entré i den evangeliska kyrkokantaten. Fri poesi kombinerades med bibelord och verser av Luther. Reformen gillades inte av pietisterna, som motsatte sig sekulära former i kyrkomusiken.

Under tiden i Weimar övergick Bach till den modernare kantatstilen. 53 solokantater ingår i Bachs knappt 200 bevarade kyrkokantater, fem av dessa betecknas ”Dialogus”. Sju andra kantater innehåller också dialogpartier.

Duetter i dialogform kan snudda vid dramat. Konversationen i västerländsk kyrkomusik skapades på 900-talet, då en trop (utsmyckning) lades till mässans introitus för jul- och påskliturgierna. Härur växte det religiösa spelet.

Annons
Annons

Förebild för Bachs dialogkantater låg i en protestantisk dialogtradition, bland annat Andreas Hammerschmidts samling ”Dialogi oder Gespräche einer gläubigen Seele mit Gott” från 1645.

När Bach 1723 blev Thomaskantor i Leipzig ingick i villkoren att han inte fick skriva för långa verk, ej heller operamässiga, utan i stället musik som ”uppmuntrar åhöraren till andakt”.

Skivans tre kantater ingår i den tredje kantatcykeln påbörjad 1725. De är i kammarformat, utan stora körer och cantus firmus bearbetningar. I stället dominerar fint ciselerade arior och dialoger mellan Själen (som varje kristen kan känna in sig i) och Jesus. Körinslagen är minimala.

I den ljuvliga inledningsarian i e-moll till BWV 32, ”Liebster Jesu, mein Verlangen” längtar Själen efter Jesus och söker denne. Sorgen och övergivenheten tolkas uttrycksfullt och vackert av den belgiska sopranen Sophie Karthäuser. Efter ett dialogiskt recitativ, där man finner varandra, och Jesus basaria, utförd av den välklingande tyske barytonsångaren Michael Volle, försvinner alla plågor i en jublande duett.

Betydligt mer dramatisk är BWV 57, ”Selig ist der Mann”. Här för recitativen liksom i opera handlingen framåt. Texten refererar till den helige Stefanus martyrdöd vilket blir en anledning till reflektion över frestelse och synd. Själen lämnar jordelivet för att i döden förenas med sin Jesus. Och den formligen dansar över gränsen i den av Karthäuser utsökt framförda slutarian.

De klangligt väl matchade sångarna är i BWV 49 ”Ich geh und suche mit Verlangen” brud och brudgum som utväxlar heta kyssar. I stället för slutkör sätter Bach som sista nummer en basaria över vilken sopranen sjunger sjunde versen ur koralen ”Wie schön leuchtet der Morgenstern”. En genialisk kombination med finalkänsla. 

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons