Annons

”Sjuka tvångspensioneras när pensionsåldern höjs”

Foto: Henrik Montgomery/TT

Att höja pensionsåldrarna är nödvändigt för att få människor att förlänga sina arbetsliv. Men vi behöver hitta en rättvis lösning för den grupp som redan med dagens pensionsåldrar tvingas gå i förtida pension, skriver Håkan Svärdman.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

DEBATT | PENSION

På onsdag den 16 oktober tar riksdagen beslut om höjd pensionsålder. Det innebär att från och med årsskiftet höjs den lägsta åldern för att ta ut allmän pension från 61 till 62 år. Därefter höjs denna åldersgräns till 63 år 2023 för att år 2026 slutligen höjas till 64 år.

På det här sättet vill staten få människor att arbeta längre, för att på så vis förbättra sin intjänade allmänna pension. Ett rimligt beslut eftersom pensionerna sjunker och vi lever allt längre. Men inte nödvändigtvis ett beslut som kommer få önskad effekt.

När dagens pensionssystem infördes i slutet av 90-talet var tanken att det skulle ge minst lika bra pensioner som det gamla systemet. De ekonomiska drivkrafterna att jobba längre skulle stärkas och därmed skulle den faktiska pensionsåldern höjas.

Annons

Men så blev det inte. I dag drygt 20 år senare sjunker de allmänna pensionerna successivt och är redan under 50 procent av slutlönen i stället för de 60 procent som utlovades när systemet sjösattes. Medellivslängden har ökat med två år för kvinnor och fyra år för män, medan den faktiska pensionsåldern har stabiliserats på ungefär 65 år.

Snarare än att jobba längre, har det blivit vanligare att ta ut allmän pension tidigare än vid 65 års ålder. Det konstateras i den färska rapporten ”Tidiga ålderspensionärer – vilka är de?”, skriven av Mattias Ossowicki, analytiker vid socialdepartementet, på uppdrag av Delegationen för senior arbetskraft.

Rapporten visar att andelen 63-åringar som tog ut allmän pension, alltså inkomst- och premiepension, ökade från 8 till 26 procent mellan 2003 och 2016. Inkluderas även de som gjorde tidigare uttag av tjänstepension och privat pension stiger andelen till hela 40 procent av alla som fyllt 63 år.

De som tar ut sin allmänna pension tidigare kan enligt Ossowickis rapport delas upp i två grupper. Den största gruppen (56 procent), består av personer som tar ut pensionen och lämnar arbetslivet. Den andra gruppen (44 procent) tar ut pensionen men fortsätter att arbeta.

I gruppen som slutar arbeta i samband med pensionsuttaget är personer med låg eller mycket låg inkomst innan pensioneringen kraftigt överrepresenterade. Utmärkande för personerna i gruppen är att deras löneinkomster började sjunka redan fem år innan de gjorde sitt första pensionsuttag. Hela 45 procent hade ingen löneinkomst alls året innan de gick i pension. I stället hade de i betydande omfattning haft ersättning från sjuk- eller arbetslöshetsförsäkringen.

Att börja ta ut allmän pension före 65 blev en ekonomisk nödvändighet för att klara sin försörjning. I praktiken betalar de här människorna alltså för utebliven sjukpenning eller a-kassa med sin egen pension.

Vi kan därför på goda grunder tala om en tvångspensionering, där den enskilda individen kompenserar utebliven lön eller socialförsäkringsersättning med inkomst- och premiepension. Vi kan också konstatera att riksdagens beslut om höjda pensionsåldrar inte kommer ha någon effekt på den grupp som utgör mer än hälften av de som tar ut sin pension i förtid. Snarare kan vi förvänta oss att dessa personer i stället tvingas söka försörjningsstöd hos kommunernas socialtjänst när möjligheten att ta ut pension vid 61 år successivt höjs till 64 år. Något som kommer belasta kommunernas redan ansträngda ekonomi ytterligare.

Möjligheten till förtida uttag av allmän pension infördes inte för att kompensera för brister i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen. Det ursprungliga syftet var att ge människor valfrihet att efter egna preferenser lämna arbetslivet när man hade skaffat sig en pension som gick att leva på, utan framtida behov av garantipension, bostadstillägg eller äldreförsörjningsstöd. Ett syfte som behöver återupprättas om pensionssystemet ska vara ekonomiskt och socialt hållbart.

Att höja pensionsåldrarna är nödvändigt för att få människor att förlänga sina arbetsliv i takt med att livslängden ökar, och på så vis förbättra pensionerna. Men vi behöver samtidigt hitta en rättvis lösning för den grupp som redan med dagens pensionsåldrar tvingas gå i förtida pension.

Fackförbundet Forenas förslag är en lösning där villkoren för sjukpenning ses över. I stället för att som idag få sin arbetsförmåga prövad mot ”normalt förekommande arbete”, kan individer som blir sjuka efter att de uppnått den tidigaste uttagsåldern för allmän pension få sin arbetsförmåga prövad mot sitt eget yrke. Det skulle öppna upp för deltidsarbete i större utsträckning fram till dess att individen uppnått åldersgränsen för rätten att stå kvar i tjänst, som i dag är 67 år och 68 år från och med 2020. Därmed skulle drivkraften för ett längre arbetsliv stärkas.

Håkan Svärdman
samhällspolitisk chef hos försäkringsfacket Forena och ledamot av Delegationen för senior arbetskraft

Annons
Annons
Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons