Annons

Handläggare: Sjukdom ger inte rätt till sjukpenning

En del läkare ägnar sig åt irrelevant argumentation istället för att beskriva de begränsningar i arbetsförmåga som handläggarna behöver veta, skriver Farouk Medina Ávila i en replik.
En del läkare ägnar sig åt irrelevant argumentation istället för att beskriva de begränsningar i arbetsförmåga som handläggarna behöver veta, skriver Farouk Medina Ávila i en replik. Foto: Claudio Bresciani/TT

Läkarna som kritiserar oss handläggare på Försäkringskassan visar en flagrant okunskap om sjukförsäkringen och sin egen roll i processen. Det skriver försäkringshandläggaren Farouk Medina Ávila i en replik.

Under strecket
Publicerad

Farouk Medina Ávila.

Foto: Privat Bild 1 av 1

REPLIK | SJUKFÖRSÄKRINGEN

En grupp allmänläkare kritiserar sjukförsäkringen och Försäkringskassans handläggare på SvD Debatt 10/7 och påstår att Försäkringskassan saboterar för läkare och föreslår därför ett nytt system, där primärvårdsläkarna får makten och ansvaret för att godkänna sjukskrivningar men som sedan befrias från den börda som den fortsatta sjukskrivningen och undersökning och bedömning av sjukdomstillståndet innebär. Enligt skribenterna är det obegripligt hur ett system växt fram där medicinskt outbildade handläggare på Försäkringskassan ska bedöma medicinska argument och ta medicinska beslut.

Jag har arbetat i tillämpningen av sjukförsäkringen under många år och återigen visar läkarkåren en flagrant okunskap om sjukförsäkringen och om sin egen roll i sjukskrivningsprocessen.

Grundläggande i den svenska sjukförsäkringen, som är just en försäkring och som regleras i socialförsäkringsbalken, är att det inte är sjukdom i sig som ger rätt till ersättning från sjukförsäkringen, utan arbetsoförmåga till följd av sjukdom. Och arbetsoförmåga i socialförsäkringsbalken är ett juridiskt begrepp, inte ett medicinskt sådant. Sedan när är läkarkåren utbildad i att bedöma arbetsoförmåga i ett sjukförsäkringssammanhang?

Annons
Annons

Det är Försäkringskassan som är expertmyndigheten när det gäller att bedöma arbetsoförmåga och rätten till ersättning från sjukförsäkringen. Men Försäkringskassans handläggare bedömer inte medicinska argument och tar inte medicinska beslut, så som skribenterna påstår. Försäkringskassan gör försäkringsmedicinska bedömningar, det vill säga bedömer arbetsoförmåga till följd av sjukdom, och har i sin tillämpning av reglerna i socialförsäkringsbalken att förhålla sig till bland annat vägledande domar från högsta förvaltningsdomstolen och till uttalanden från kammarrätterna i landet, som är vägledande för hur sjukförsäkringen ska tolkas och tillämpas.

Som stöd vid bedömningen av arbetsoförmåga har försäkringskassan i huvudsak medicinsk dokumentation. Men även bland annat kontakter med arbetsgivare, underlag från Arbetsförmedlingen och socialstyrelsens försäkringsmedicinska beslutsstöd, där rekommendationer finns för olika diagnosers sjukskrivningslängd och möjliga rehabiliteringsinsatser.

För att Försäkringskassan ska kunna göra en försäkringsmedicinsk bedömning, det vill säga en analys av förhållandet mellan sjukdom (diagnos), funktionsnedsättningen till följd av sjukdomen, och aktivitetsbegränsningarna till följd av funktionsnedsättningen, krävs att läkaren tydligt beskriver just detta utifrån sin medicinska kompetens. Kammarrätterna har dock ställt krav på att läkarens bedömning så långt det är rimligt och möjligt ska grundas på objektiva fynd, tester och observationer.

För att kunna bedöma om det finns en arbetsoförmåga till följd av sjukdom behöver Försäkringskassan således medicinska underlag av god kvalitet. Det är här många läkare brister.

Annons
Annons

Farouk Medina Ávila.

Foto: Privat Bild 1 av 1

En del läkare ägnar sig åt irrelevant argumentation, i stället för att beskriva funktions- och aktivitetsbegränsningar, som Försäkringskassans handläggare behöver för att bedöma arbetsoförmåga i förhållande till regelverket och till arbetsmarknadens krav. Därav behovet av kompletteringar.

Skribenternas förslag bör betraktas ur ett annat läkarperspektiv. Läkaren och debattören David Eberhard beskriver i en debattartikel att läkare har svårt att säga nej och sjukskriver för mycket, och en sjukskrivningskultur som säger att läkaren är elak om läkaren säger nej till en sjukskrivning. Och läkaren Åsa Kadowaki som i en debattartikel uppger att läkare många gånger felanvänder sjukskrivning och som beskriver en situation med konflikträdda läkare i behov av vårdvalspengar.

Ur detta perspektiv framgår skribenternas förslag på ett nytt sjukförsäkringssystem som ett försök att bota en smärre knäartros genom en benamputation. Det skulle föra med sig betydligt större problem. Och kostnader. Och hur rättssäkert kan ett sådant system vara, där en och samma person – läkaren som i sämsta fall verkar inom en viss kultur och är beroende av vårdvalspengar – är den som utreder, föreslår och beviljar?

För att Försäkringskassan ska kunna fatta så rättssäkra och korrekta beslut som möjligt krävs i första hand medicinska underlag av god kvalitet, där läkaren faktiskt svarar på de frågor som finns på blanketten, främst funktions- och aktivitetsbegränsningar samt prognos, i stället för att genom medicinska argument försöka få handläggare som inte är medicinskt utbildade att förstå en medicinsk situation.

För detta ändamål, och som ett stöd vid bedömningen av arbetsförmågan, har Försäkringskassans handläggare vid behov tillgång till försäkringsmedicinska rådgivare, som är erfarna läkare med olika specialiteter men som dessutom är utbildade i försäkringsmedicin och som ofta är de som hjälper handläggarna att formulera kompletterande frågor till sjukskrivande läkare.

Farouk Medina Ávila
tjänsteman på Försäkringskassan, skriver i egenskap av handläggare

Farouk Medina Ávila.
Farouk Medina Ávila. Foto: Privat
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons