Annons

”Ska 1 maj fortsätta vara en röd dag?”

Trots ett partipolitiskt engagemang i fritt fall – 1 maj står sig fortfarande stark, tiotusentals svenskar väntas ge sig ut på gator och torg på tisdag. Hur kommer det sig? Och är det orättvist att de röda partierna har en egen helgdag?

– Man får inte underskatta betydelsen av 1 maj, säger SvD:s Elsa Westerstad i Mellan Raderna.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

”Ebba Busch Thor brukar vara i Uppsala på 1 maj, i år är ämnet familjen. Det är ett av försöken att neutralisera den röda dominansen lite”, säger Annie Reuterskiöld i Mellan raderna.

Foto: TT & SvDBild 1 av 1
Efter reklamen visas:
Ska 1 maj fortsätta vara en röd dag?

Å ena sidan har vi den här bilden: Det partipolitiska engagemanget i Sverige befinner sig i fritt fall. 1960 var 20 procent av den röstberättigade befolkningen med i något parti – 2010 hade den siffran sjunkit till 3,7 procent. Och i dag är knappt 2,5 procent av väljarna medlemmar i ett parti (siffrorna enligt en artikel i Dagens Arena i februari i år).

Å andra sidan den här: tiotusentals svenskar som demonstrerar och lyssnar på 1 maj-tal, år efter år – och sannolikt i år också.

Hur går bilden ihop? Enligt SvD:s Annie Reuterskiöld är en delförklaring till 1 majs fortsatt starka ställning helt enkelt nostalgi.

Det är en trend vi har sett länge, unga människor organiserar sig inte politiskt som förr.

– För arbetarrörelsen är den här dagen en känsla av svunna tider, man kan fortfarande drömma sig tillbaka till tiden när s hade valresultat på nästan 50 procent. Man kan få en känsla av att det fortfarande är så i de här tågen, säger hon i Mellan Raderna.

Vad säger du om att det partipolitiska engagemanget samtidigt fortsätter rasa?

Annons
Annons

”Ebba Busch Thor brukar vara i Uppsala på 1 maj, i år är ämnet familjen. Det är ett av försöken att neutralisera den röda dominansen lite”, säger Annie Reuterskiöld i Mellan raderna.

Foto: TT & SvDBild 1 av 1

– Det är en trend vi har sett länge, unga människor organiserar sig inte politiskt som förr. Vi går mot en helt annan politisk verklighet, säger Annie Reuterskiöld, och fortsätter:

Man får promenera. Jag tror det är många som har stegräknare med sig också.

– Många vänder sig mot den stängda och tysta kultur som finns i partierna. De (partierna) måste ändra sig och skapa öppnare processer vad gäller att välja partiledare eller företrädare på lokal nivå. Där är något som inte går i takt i tiden hos de politiska partierna, som jag tror gör att folk skräms från att delta.

Men det kan också finnas en mindre politisk förklaring till att folk ger sig ut på gatorna på 1 maj, tror Elsa Westerstad.

– 1 majtåget är som en lägereld. Man pratar om att vi inte har några sådana längre, ingen tv som alla tittar på, inte den typen av gemenskap längre. Men ett 1 maj-tåg är verkligen det, säger hon – men tillägger att hälsotrenden kanske också är en aspekt.

– Man får promenera. Jag tror det är många som har stegräknare med sig också. Folk gillar att gå!

De försöker bidra till färgpaletten.

Samtidigt kan det säkert finnas en och annan som tycker att det är märkligt att arbetarrörelsen har en egen helgdag – och faktum är att Kristdemokraterna har gjort försök att slå sig in på 1 maj, berättar Annie Reuterskiöld.

– De försöker bidra till färgpaletten. Ebba Busch Thor brukar vara i Uppsala på 1 maj, i år är ämnet familjen. Det är ett av försöken att neutralisera den röda dominansen lite, säger Annie Reuterskiöld – och Elsa Westersrad fyller i:

– Det är symptomatiskt, det är inte kollektivet som går ut på gatan hos KD. Det är de små enheterna som gäller.

”Ebba Busch Thor brukar vara i Uppsala på 1 maj, i år är ämnet familjen. Det är ett av försöken att neutralisera den röda dominansen lite”, säger Annie Reuterskiöld i Mellan raderna.
”Ebba Busch Thor brukar vara i Uppsala på 1 maj, i år är ämnet familjen. Det är ett av försöken att neutralisera den röda dominansen lite”, säger Annie Reuterskiöld i Mellan raderna. Foto: TT & SvD
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons