Annons

”Ska jag lämna honom – trots att vi har det bra?”

Brevskrivaren oroar sig för pojkvännens övervikt. ”Han stoppar alltid i sig snacks innan middagen.”
Brevskrivaren oroar sig för pojkvännens övervikt. ”Han stoppar alltid i sig snacks innan middagen.” Foto: Christine Olsson/TT

Fika och skräpmat dagligen. Löften som inte infrias. Kan man göra slut med någon på grund av övervikt – trots att allt annat är bra? ”Han är en vuxen man som måste få bestämma själv”, svarar Jenny Jägerfeld.

Under strecket
Publicerad

Jenny Jägerfeld.

Fråga: Jag och min pojkvän har det mycket bra tillsammans. Men jag oroar mig för hans övervikt. Jag är så orolig för att han skall få diabetes eller hjärtinfarkt. När jag pratat med honom om det säger han att han gick upp i vikt efter att hans tidigare partner gick bort. Han säger att han har justerat sitt ätande för att inte gå upp ännu mer, men egentligen skulle han ju behöva gå ner några kilon.

Han har en stor mage (det vill säga det farliga fettet) men är i övrigt ganska smal och tränar ändå lite.

Jag äter hälsosamt, sportar och unnar mig inte allt i matväg. Han säger att han tycker om och vill äta hälsosamt, vilket vi gör hos mig. Vi har ett socialt liv och umgås mycket med andra. Han fikar dagligen och stoppar alltid i sig snacks innan middagen. 

Jag mår mycket dåligt när jag ser honom äta, att han unnar sig all denna skräpmat dagligen gör mig stressad. Jag mår så dåligt av det att jag funderar på att lämna honom, trots att vi har det så bra.

Viljan att gå ner finns – men endast i fantasin.

Hur skall jag tackla stressen om jag vill leva med denna man? Finns det alternativ till att lämna honom? Jag vet inte om jag vill leva med en person som antagligen kommer bli sjuk av sina matvanor.

Annons
Annons

Jenny Jägerfeld.

Jenny Jägerfeld.
Jenny Jägerfeld.

Jenny Jägerfeld: Jag hör att du är både orolig och stressad av din pojkväns vikt och matvanor. Den stora frågan är hur mycket det är okej att vilja ändra på en partner, även om syftet är att man vill den andres bästa.

En tanke som somliga håller högt är att man aldrig ska genomföra en förändring för någon annans skull än för sin egen. Det ligger förstås något i det. För var ska man i så fall dra gränsen? Om någons bröst är för stora och det innebär att personen kan få ryggsmärtor, kan man då kräva att hon ska göra en bröstreduktion?

När man är tillsammans med någon är det å andra sidan inte ovanligt att göra saker för den andras skull. Man kanske skaffar snarkskena även om ens snarkningar inte är farliga, man kanske åker och hälsar på en person som man inte är så förtjust i eller går med på att äta vegetariskt för att det är viktigt för den andra.

Och om man har byggt sin relation kring träning och andra fysiska aktiviteter och den ena inte längre vill eller kan delta på samma vis på grund av att hen har gått upp i vikt, så kanske relationen blir lidande. Men nu låter det som om din pojkvän faktiskt både vägde och såg ut som han gör redan när ni träffades. Det vill säga, du visste vad som ingick i paketet redan när ni blev tillsammans.

Du kan inte tvinga honom att leva, träna och äta som du. Men du kan prata med honom om din oro.

När man pratar om en så pass känslig fråga som att man vill förändra något hos sin partner, är det viktigt att man gör det på rätt sätt. Jag tror till exempel att det är bättre att fokusera på att du tycker så mycket om att vara med honom och att du är orolig att han ska bli sjuk, än att säga att du mår dåligt när du ser honom äta. Sedan förstår jag att det är frustrerande om någon återkommande talar om en förändring, men inte gör något åt saken.

Annons
Annons

Om han genuint vill gå ner i vikt och förändra sitt ätbeteende för sin egen och inte bara för din skull, så är det ju faktiskt något du kan erbjuda dig att hjälpa honom med. I så fall är det viktigt att det utgår från hans vilja och behov. Alla känner sig till exempel inte bekväma att gå till ett gym, men är öppna för att ta promenader eller gå och simma tillsammans.

Men om han inte är beredd att göra några förändringar är det något du måste acceptera. Helt och fullt. Han är en vuxen man som måste få bestämma över sitt eget liv.

Sedan är det ju viktigt att minnas att även om vi vet att bukfetma är något som ökar risken för olika sjukdomar så finns inget absolut orsakssamband, det vill säga, alla med bukfetma får inte följdsjukdomar. En rad andra faktorer som gener och övriga livsstilsval påverkar också. Att äta, träna och i övrigt leva hälsosamt inte heller någon garanti för att inte drabbas av sjukdom, även om det minskar risken.

När man är tillsammans med någon kommer det alltid att vara saker som man irriterar sig på eller som man saknar i relationen. Frågan om man kan leva med den andre avgörs egentligen av hur viktig just den enskilda saken är för en själv. Du måste själv känna efter hur viktig det är för dig att kunna dela den här delen av livet med honom. Men kom ihåg att man inte måste tycka om samma sorters aktiviteter för att ha ett bra liv tillsammans.

Det kan också vara bra om du rannsakade dig själv. Vad är det som gör att du blir så stressad av hans vikt och ätvanor? Det kan förstås vara så att du enbart oroar dig för hans hälsa, men det kan också finnas andra motiv som du inte är medveten om eller har svårare att stå för. Till exempel vad andra säger eller vad du tänker att hans övervikt säger om honom? Viktstigmat i vår kultur kan göra att vi oreflekterat förutsätter vissa egenskaper hos människor som väger mer än normen, som att de är lite korkade eller lata.

Om du väljer att vara kvar med din pojkvän tror jag att det vore bra om du försökte fokusera på det som du tycker om med honom – både utseendemässigt och personlighetsmässigt. Kom också ihåg att det troligen finns saker som du gör eller ovanor som du har som han potentiellt skulle kunna störa sig på. Vi har alla våra sidor, mer eller mindre smickrande, som folk måste stå ut med i en relation.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons