Fångar i Maricopa County Jail i Phoenix.
Fångar i Maricopa County Jail i Phoenix. Foto: Scott Houston/Alamy

Sverige går mot hårdare tag – USA börjar tänka tvärtom

Rachel Kushners hyllade roman ”The Mars Room” har blivit ett hett inlägg i den amerikanska fängelsedebatten. Författaren vill avskaffa fängelser. I Sverige är utvecklingen på väg åt rakt motsatt håll.

Publicerad

Romy Hall hade startat om sitt liv och var äntligen kvitt sin efterhängsne manlige stalker. Efter att ha blivit som besatt av henne när hon dansat på strippklubben The Mars Room i San Francisco hade han först, mot hennes vilja, följt henne hem efter de nattliga arbetspassen för att ”se så hon kom hem säkert”. Om dagarna hade han spanat på henne i hemmet, och då och då dykt upp rakt framför henne i hennes kvartersbutik. För att få fatt på hennes telefonnummer hade han rotat igenom hennes sopor, varefter han sedan hade ringt tills hon kopplade ur telefonen ur jacket.

Mannen hade blivit så närgången att Romy tagit sin sjuårige son Jackson och flytt söderut, till Los Angeles. Här hade hon äntligen kommit till ro. Men en kväll, när hon kom hem, skönjde hon en bekant siluett i mörkret. Hennes stalker låg och halvsov i trappan upp till hennes nya hus. Romy skyndade upp, låste upp dörren och föste in sonen innan hon vände tillbaka. Hon bad honom att ge sig iväg.

”Vanessa”, sa han.

Vanessa var namnet hon använt på The Mars Room.

”Vanessa, älskling, jag vill bara prata med dig.”

Romy plockade upp en kofot och drämde till mannen i huvudet. En gång, två gånger. ”Sluta” skrek han men hon fortsatte att slå och slå och slå.

I rättegången som följde dömdes Romy Hall till två livstidsstraff plus sex år. Straffet skulle avtjänas på en högsäkerhetsanstalt för kvinnor. Sonen placerades hos Romys mamma.

Romy Hall är en fiktiv karaktär i Rachel Kushners uppmärksammade roman ”The Mars Room”, men konsekvensen av hennes handlingar är i allra högsta grad tagna från verkligheten. Två livstidsstraff och sex år. Den amerikanska straffskalan förbryllar.

Annons
Författaren Rachel Kushner har inspirerats av abolitionisten Ruth Wilson Gilmore.
Författaren Rachel Kushner har inspirerats av abolitionisten Ruth Wilson Gilmore. Foto: Anders Deros/TT

– I Sverige hade hon troligtvis fått 6–10 år, för samma brott. Det beror på om man hade dömt henne för mord eller dråp, säger Joel Dahlquist Cullborg, forskare vid juridiska fakulteten på Uppsala universitet.

– Sedan hade hon kommit ut efter två tredjedelar av den strafftiden.

Det är slående hur mycket av den amerikanska fängelsepolitiken som kan härledas till ex-presidenten Ronald Reagan. När den före detta skådespelaren och kaliforniske guvernören valdes till USA:s president 1980 var det med upprepande löften om hårdare tag mot kriminaliteten. Dessa infriades genom att ta Nixon-administrationens krig mot droger till en ny nivå. Mellan 1980 och 1984 ökade exempelvis anslaget till FBI:s narkotikarotel, DEA, från åtta till 95 miljoner dollar om året.

Annons
Lee Correctional Institution i Bishopville, South Carolina. Ett av många högsäkerhetsfängelser i USA.
Lee Correctional Institution i Bishopville, South Carolina. Ett av många högsäkerhetsfängelser i USA. Foto: Sean Rayford/TT

Under de snart 40 år som har passerat sedan Reagans tillträde har antalet fängslade människor i USA ökat med cirka 500 procent. Totalt sitter i dag 2,2 miljoner amerikaner bakom galler. Detta motsvarar en fjärdedel av alla världens fångar, trots att USA bara har fem procent av jordens befolkning. Om det har en välgörande inverkan? Nja.

Sju av tio hade någon gång sett någon bli dödad och tre av tio hade någon gång försökt ta sitt liv.

Enligt statistik från 2017 sitter drygt 161 000 av alla frihetsberövade på livstid; och får aldrig en chans att bevisa att de bättrats. Särskit karaktärsdanande tycks fängelsevistelsen inte vara. Enligt en nationell studie led två tredjedelar av USA:s unga fångar av psykisk ohälsa, samma höga siffror gäller för missbruk av olika slag. Sju av tio hade någon gång sett någon bli dödad och tre av tio hade någon gång försökt ta sitt liv.

Annons

Dessutom cementerar fängelsesystemet rasism. En artikel i New York Times från 2013 – Blacks Are Singled Out for Marijuana Arrests, Federal Data Suggests – påminde om att mer än 60 procent av alla fångar i amerikanska fängelser var svarta. Häpnadsväckande med tanke på att de endast utgör 30 procent av USA:s befolkning.

För att sätta allt i ett sammanhang: 2012 befann sig fler svarta i det kriminella rättsystemet – fängelser, anstalter, häkten, villkorliga domar – än vad det fanns svarta slavar vid inledningen av det amerikanska inbördeskriget 1861. Och detta berodde till stor del, argumenterade New York Times-artikeln, på den republikanska Reagan-administrationens krig mot droger. Svarta amerikaner arresterades fyra gånger så ofta som vita för innehav av marijuana – trots att drogen var minst lika frekvent förekommande och brukad av vita.

Det statliga fängelset Phoenix i Pennsylvania.
Det statliga fängelset Phoenix i Pennsylvania. Foto: Jacqueline Larma/TT
Annons

Det skenande fängslandet av amerikanska medborgare fick företag som CoreCivic och GEO Group att gnugga händerna. I och med massfängslandet 1983 respektive 1984 fick de fritt fram att driva privatfängelser, då detta ansågs spara på den amerikanska statskassan. I dag innehar CoreCivic och GEO Group tillsammans cirka nio procent av alla fängelser i USA. De är båda börsnoterade och för Core Civic, som är den större aktören av de två, har omsättningen ökat från 280 miljoner dollar år 2000 till nära 1,8 miljarder dollar 2017. 

Jag har gångavstånd till rätten i Los Angeles downtown där jag, eller vem som helst, kan gå in när som helst och se på när människor får sina livstidsdomar utställda som vore det teater.

Privata fängelser får bidrag från staten för varje fånge man inrymmer. Alltså: ju fler fängelseplatser som fylls – desto större vinst. Inte så konstigt att de här fängelseföretagen betalar mångmiljonbelopp till lobbygrupper som stöttar American Legislative Exchange Council, ALEC, ett konsortium av storföretag, intressegrupper och republikanska lagstiftare på delstatsnivå som lobbar för hårdare fängelsestraff och andra lagar som gynnar den privata fängelseindustrin. ALEC hade exempelvis betydande inflytande över 1994 års så kallade ”three strikes law”, som betydde att en person dömd för två eller fler allvarliga brott skulle dömas till livstid. Lagen medförde att antal livstidsdomar i USA ökade med över 80 procent mellan 1992 och 2003.

Annons
Rachel Kushners roman ”The mars room”, om det amerikanska fängelsesystemet, är bannlyst på vissa amerikanska fängelser.
Rachel Kushners roman ”The mars room”, om det amerikanska fängelsesystemet, är bannlyst på vissa amerikanska fängelser. Foto: Anders Deros/TT

På omslaget till den svenska utgåvan av Rachel Kushners ”The Mars Room” rosas boken av ett flertal författare. Karl Ove Knausgård ser den som ”en av de bästa böcker jag läst om USA”. Allt medan Margaret Atwood och Stephen King tyckte den ”känns rakt igenom äkta” respektive ”är på riktigt”. Lika glad som Kushner är över hyllningarna, lika obekväm är hon över att boken ses som för verklig, som om det rörde sig om en reportagebok.

– Jag har gångavstånd till rätten i Los Angeles downtown där jag, eller vem som helst, kan gå in när som helst och se på när människor får sina livstidsdomar utställda som vore det teater, säger Kushner över telefon från Los Angeles.

– Ska det verkligen behöva vara så? tänkte jag. Så jag kände att jag som kalifornisk medborgare hade lite av en skyldighet att gå djupare in i rättsystemet. Jag ville lära mig allt för att förstå varför allt var som det var. Men jag är en författare, så romanen fick bli min form.

Annons

Hon utvecklar:

– Jag hade skrivit två romaner som båda var historiska. Nu ville jag skriva en samtidsroman och jag insåg rätt snart att ingenting här i Kalifornien är mer samtida än närvaron av det amerikanska rättssystemet – polisen, häktena, rättssalarna, fängelserna. Allt, insåg jag, var färgat av det.

Hur kom du fram till att du i romanen ville ge Romy två livstidsdomar plus sex år som straff?

– Främst för att jag känner en kvinna som har två livstidsdomar utställda på sig, vilket känns som något ur Gamla testamentet. Detta att man i USA ska behöva ha två liv för att sitta av sitt straff. Det var en bra utgångspunkt för att tänka vidare under skrivandet på vad rättvisa är, på vad lagar är och när rättvisa har skipats. Handlar livstidsstraffet om att samhället och de anhöriga till brottsoffret ska få sin hämnd? Eller handlar det om att den som dömts till livstid ska få offra sitt liv? Eller vad?

El Paso Detention Facility. Handklovarna på bilden används i samband med fångtransport.
El Paso Detention Facility. Handklovarna på bilden används i samband med fångtransport. Foto: USA Today Network / TT
Annons

Under tiden som Rachel Kushner skrev ”The Mars Room” har allt fler börjat ifrågasätta USA:s rättssystem. Den vändande opinionen speglas i fängelseföretagen Core Civics och GEO Groups börsvärde. Den 8 november 2016, dagen efter att Donald Trump valts till USA:s president, rusade fängelseaktierna raskt uppåt. När den numera sparkade justitieministern Jeff Sessions rev upp Obama-administrationens förslag på att fasa ut privata fängelser i april 2017, nådde samma aktier toppnoteringar. Framtiden, eller i alla fall de närmsta fyra åren under Trumps presidentskap, såg lovande ut för den privata fängelseindustrin.

... landets medborgare kan nu bry sig mer om konsekvenserna av att fängsla människor än rädslan för att själva bli utsatta för brott

Men så vände opinionen. Och med den fängelseaktierna. Sedan april 2017 har de tappat 50 procent av sitt värde. En delförklaring är vanskötseln vid de privata fängelserna som läckt ut i media. Rapporter om fler fall av våld interner emellan än vid statliga fängelser. Men framförallt handlar det om hanteringen av de latinamerikanska familjer som efter att ha korsat den amerikanska gränsen satts i förvar drivna av de privata fängelseaktörerna. När det rapporterades att barn hade separerats från sina sina föräldrar väcktes en debatt som kom att lyfta den etiska grundfrågan: Är det över huvud taget okej att tjäna pengar på fängelseverksamhet?

Annons
Death row på the Georgia Diagnostic and Classification Prison. I Sverige avskaffades dödsstraffet 1921.
Death row på the Georgia Diagnostic and Classification Prison. I Sverige avskaffades dödsstraffet 1921. Foto: David Goldman/TT

Kritiken inskränker sig inte till privata fängelser. I våras skrev Adam Gopnik en artikel i The New Yorker, ”Who Belongs in Prison?”. Texten beskrev hur tonläget i den amerikanska kriminalpolitiska debatten fort gått från ”Lås in dem!” till ”Lås in dem?” till ”Släpp dem fria!”. Ett viktigt skäl till attitydförändringen, menade Gopnik, var den minskade brottsligheten i USA, vilken medfört att landets medborgare nu kan bry sig mer om konsekvenserna av att fängsla människor än rädslan för att själva bli utsatta för brott.

Samtidigt som opinionen i USA har rört sig mot mildare straff ställer alla svenska riksdagspartier sig bakom förslag på skärpta lagar. Motivet sägs vara att först och främst stävja den accelererande gängkriminaliteten, men vad har skärpta straff för påverkan på brottsligheten?

Annons

Centre for Criminology & Sociolegal Studies vid University of Toronto erbjuder sedan 1997 Criminological Highlights, sammanställningar av aktuell kriminalpolitisk forskning. Nyligen studerades vilken effekt skärpta straff får. En svensk sammanfattning lyder:

”Vi tror det är rimligt att säga att vi inte känner till någon ansedd kriminolog som noggrant har granskat den samlade forskningslitteraturen om ’avskräckning genom dömande’ som tror att brottsfrekvenser kan minskas genom avskräckning genom att öka strängheten i de straff som ges i domstolar.”

Det här med att försöka få ett narkotikafritt Sverige… Man kan ju börja med att försöka få det narkotikafritt bakom våra åtta meter höga betongmurar.

Inför det förra riksdagsvalet, det ”mest utpräglade lag och ordningvalet i landets historia, uppmanade Henrik Tham, professor emeritus i kriminologi, politikerna att ”besinna sig om kriminalpolitiken”. ”En optimism att genom samhällsreformer kunna minska brottsligheten har förbytts i pessimism.”, skrev Tham. ”Strafflagstiftningen har accelererat kraftigt, och förslagen om kriminaliseringar och straffskärpningar tycks nu inte ha någon gräns”.

Annons

Kriminalreportern Dick Sundevall är också förundrad över den utvecklingen.

– Det talas bara om vad man ska göra EFTER att någon blivit misshandlad, EFTER att någon blivit våldtagen, EFTER att någon blivit mördad. Men är det inte väsentligare att jobba med förebyggande och förhindrande än att bara tala om skärpta straff? Polislagen säger ju att poliser ska förebygga, förhindra och utreda brott, i den ordningen.

Två kvinnliga fångar sover på Estrel-fängelset i Phoenix, Arizona.
Två kvinnliga fångar sover på Estrel-fängelset i Phoenix, Arizona. Foto: Scott Houston/TT

Antagligen har ingen journalist besökt fler svenska fängelser och säkerhetsanstalter än Dick Sundevall. Under 1990- och 00-talet gjorde han reportage om miljön i fängelserna för Striptease, SVT:s föregångare till Uppdrag Granskning. Han Guldspaden-belönades för det journalistiska gräv som ledde till att den livstidsdömde Joy Rahman efter åtta år i fängelse fick resning. Dessutom har han intervjuat flertalet dömda till livstid eller längre fängelsestraff, däribland Stureplansmördaren Tommy Zethraeus och torpeden Johan Darwich. I dag driver han det nätbaserade kriminal- och rättsmagasinet Paragraf. Under åren har han haft anledning att fundera över fängelser som institution.

Annons

– Vad är utmärkande för människor som sitter för grova brott? Jo, att de har visat en hänsynslöshet mot sina närmaste och samhället, mer än vad lagen tillåter i ett civiliserat rättssamhälle. Och så sätter man ihop två hundra sådana i ett hus och tänker att de kommer nog komma ut och vara hänsynsfulla. Det är en absurd tanke i sig. Det är samma tanke som att man ska låsa in bråkiga barn i mörka garderober eller källarutrymmen för att de på så vis ska bli snälla.

Han pausar medan ett tåg passerar utanför fönstret vid den skyddade adress där han bor.

– Tanken med skärpta straff är väl något i stil med: ”Sitter man i fängelse så begår man inga brott”, säger han. Men johorå, i stort sett alla brott utom trafikbrott sker i våra fängelser. Det är misshandel, det är så kallade flickvänner som gör besök men som egentligen är prostituerade, och så allt knark som tas in. Det här med att försöka få ett narkotikafritt Sverige… Man kan ju börja med att försöka få det narkotikafritt bakom våra åtta meter höga betongmurar.

Annons

Joel Dahlquist Cullborg, forskare vid juridiska fakulteten på Uppsala universitet, understryker också han att opinionen i USA och Sverige rör sig i olika riktningar – och därmed närmar sig varandra.

– Men man ska komma ihåg att utgångspunkterna är olika: medan Sverige haft ovanligt låga straff jämfört med många andra länder så har ju USA sedan 80- och 90-talen infört nästan unikt tuffa straff för många typer av vanligt förekommande brott, särskilt i en internationell jämförelse. Vi har därför länge haft i princip motsatta utgångspunkter och rättskulturer.

Men nu rör sig alltså opinionen i en reformerande riktning, betonar Joel Dahlquist Cullborg. ”Criminal justice reform” är en av få politiska frågor som företrädare från båda partier – inklusive presidenten – säger sig stå bakom.

Det verkar finnas momentum för att reformera.

Dahlquist Cullborg exemplifierar med First Step Act, en fängelsereform som klubbades igenom i december 2018. Den nya lagen minskar minimistraffet för en rad narkotikabrott och tar bort regeln om automatisk livstid för personer som döms för tredje gången för narkotikabrott.

Annons

Dessutom sänks straffet retroaktivt för personer som dömts till oproportionerligt långa straff för försäljning av crack, ett öde som är vanligt bland afroamerikanska drogförsäljare, medan kokainförsäljare, som ofta är vita, kommit undan lindrigare.

Ett paradigmskifte? Nja. Lagen omfattar långtifrån alla de 2,2 miljoner som sitter i amerikanska fängelser. Än så länge gäller den bara för federala fängelser medan den stora majoriteten av USA:s fångar sitter i delstatsfängelser. Och det största skälet bakom reformen är det att den amerikanska statskassan behöver spara pengar.

– Men det verkar finnas momentum för att reformera, inflikar Joel Dahlquist Cullborg. Bland annat diskuteras möjligheten till att komma ut tidigare om du sköter dig, något som ju är standard i Sverige men som historiskt sett varit mer ovanligt i USA.

Rachel Kushner under sitt besök på 2019 års bokmässa i Göteborg.
Rachel Kushner under sitt besök på 2019 års bokmässa i Göteborg. Foto: Anders Deros/TT
Annons

En av de som dragit den amerikanska kriminalpolitiska debatten längst är Rachel Kushner själv. Som en förlängning av de frågor hon brottades med i ”The Mars Room” skrev hon i våras en längre artikel i New York Times Magazine. Texten tar avstamp i Ruth Wilson Gilmore, en forskare och politisk aktivist som via organisationen Critical Resistance på sikt vill avskaffa det amerikanska fängelsesystemet. Vilket gör Wilson Gilmore till en så kallad abolitionist. En socialistiskt präglad hållning som förordar förebyggande insatser.

Kushner skrev: ”I stället för att tänka på hur samhället ska ta hand om kriminella utan fängelser, tänker en abolitionist på hur man utjämnar sociala klyftor och ger människor i utsatta områden resurser.” Detta innebär, fortsatte hon, ”att staten här investerar i att skapa jobb, bättre skolor, bostäder och vård- och omsorg – allt det elementära som ligger till grund för ett ickekriminellt liv.”

– Det tog två år att skriva artikeln. Två år! utbrister Rachel Kushner över telefon.

Varför så lång tid?

Annons

– Det var nog helt enkelt så lång tid det tog för redaktörerna att verkligen förstå varför och hur människor kan tro på något så radikalt som Wilson Gilmore, säger Kushner.

Hon talar allt mer intensivt, det märks att arbetet med artikeln har satt sina spår.

– Jag hade långa samtal med tidningen och de undrade: Så vad ska vi göra med de skyldiga? Med de våldsamma? De som mördat? Så vi gick om varandra i vår konversation om och om och om igen och snart förstod jag att det var plågsamt för människor som de här redaktörerna att förstå att anledningen till att de lyckats undvika att bli arresterade och inlåsta inte berodde på att de var goda, oskyldiga, fredsälskande människor; det berodde på att de fötts och vuxit upp under lyckosamma omständigheter. Då behöver du aldrig tänka på än mindre bekymra dig om fängelser och varför de och hela det amerikanska rättssystemet ser ut som det gör.

Foto: Nati Harnik / TT

Författaren Rachel Kushner har inspirerats av abolitionisten Ruth Wilson Gilmore.

Foto: Anders Deros/TTBild 1 av 9

Lee Correctional Institution i Bishopville, South Carolina. Ett av många högsäkerhetsfängelser i USA.

Foto: Sean Rayford/TTBild 2 av 9

Det statliga fängelset Phoenix i Pennsylvania.

Foto: Jacqueline Larma/TTBild 3 av 9

Rachel Kushners roman ”The mars room”, om det amerikanska fängelsesystemet, är bannlyst på vissa amerikanska fängelser.

Foto: Anders Deros/TTBild 4 av 9

El Paso Detention Facility. Handklovarna på bilden används i samband med fångtransport.

Foto: USA Today Network / TT Bild 5 av 9

Death row på the Georgia Diagnostic and Classification Prison. I Sverige avskaffades dödsstraffet 1921.

Foto: David Goldman/TTBild 6 av 9

Två kvinnliga fångar sover på Estrel-fängelset i Phoenix, Arizona.

Foto: Scott Houston/TTBild 7 av 9

Rachel Kushner under sitt besök på 2019 års bokmässa i Göteborg.

Foto: Anders Deros/TTBild 8 av 9
Foto: Nati Harnik / TT Bild 9 av 9