Annons

Skadan upptäcktes inte på 30 år: ”Livet har gått i kras”

20 år efter förlossningen brast något under en skogspromenad. Smärtan var olidlig. Efter många år och många turer till vården upptäcktes flera allvarliga förlossningsskador i bäckenbotten – skador som raderat ut sexlivet och gjort att Anette Hollén knappt kan gå.

– Hela mitt liv har gått i kras.

Under strecket
Publicerad

”Min mormor blev hundra år och jag tänker ’ska jag gå så här i femtio år till?’”, säger Anette Hollén.

Foto: Adam WrafterBild 1 av 6

En bra dag klarar Anette av att gå ner till sjön med hundarna Tindra och Lutten. Annars hjälper dottern och svärsonen till som också har hundar och bor granne.

Foto: Adam WrafterBild 2 av 6

Anette Hollén med hunden Tindra som ger matte en puss i väntan på att få gå ner till sjön.

Foto: Adam WrafterBild 3 av 6

– Folk höjer på ögonbrynen om man nämner ordet ”förlossningsskadad”, men om de bara visste hur vanligt det är, att deras ryggont kanske beror på en skadad levatormuskel.

Foto: Adam WrafterBild 4 av 6

Trots smärtan kastar Anette den gula bollen ut i vattnet och Tindra plumsar raskt i. En stund av genuin lycka.

Foto: Adam WrafterBild 5 av 6

Familjen, hundarna och den plats hon bor på som är en lummig, grön idyll utanför Eskilstuna - ljuset i det mörka.

Foto: Adam WrafterBild 6 av 6

”Min mormor blev hundra år och jag tänker ’ska jag gå så här i femtio år till?’”, säger Anette Hollén.

Foto: Adam WrafterBild 1 av 1
”Min mormor blev hundra år och jag tänker ’ska jag gå så här i femtio år till?’”, säger Anette Hollén.
”Min mormor blev hundra år och jag tänker ’ska jag gå så här i femtio år till?’”, säger Anette Hollén. Foto: Adam Wrafter

I dag är det en bra dag. Anette Hollén, 53, kan gå ner till sjön och hunden Tindra är överförtjust. Förut hade Anette också hästar, ett jobb och en sambo.

– Vi satte oss ner och jag sa ”jag orkar inte med det här längre” och han sa likadant. Ingenting fungerade som det skulle – sexlivet, att jag kan knappt kunde gå, blivit av med jobbet och med en totalt raserad ekonomi.

Hon håller brevet i handen, en kallelse till en operation på Huddinge sjukhus i Stockholm. Slidans bakvägg och livmodertappen ska korrigeras med ett nät och mellangården rekonstrueras.

Efter sin första förlossning, nu för närmare 30 år sedan, syddes hon, fick höra att allt såg fint ut. Men inget blev sig likt, ryggsmärtorna hängde i och urinläckaget. När andra barnet kom gick det undan och någonting hände.

Annons
Annons

En bra dag klarar Anette av att gå ner till sjön med hundarna Tindra och Lutten. Annars hjälper dottern och svärsonen till som också har hundar och bor granne.

Foto: Adam WrafterBild 1 av 2

Anette Hollén med hunden Tindra som ger matte en puss i väntan på att få gå ner till sjön.

Foto: Adam WrafterBild 2 av 2

Men det var för tio år sedan, när hon precis befann sig i klimakteriet, som hon var ute i elljusspåret när det slet till.

Jag var en hurtig människa som tränade och höll på med hästarna, men jag kan nästan inte göra någonting i dag.

– Det kändes som att hela underlivet ramlade ner i backen och jag fick så fruktansvärt ont i ljumskarna, höfterna och ner i benen så jag knappt kunde ta mig hem.

1/2

En bra dag klarar Anette av att gå ner till sjön med hundarna Tindra och Lutten. Annars hjälper dottern och svärsonen till som också har hundar och bor granne.

Foto: Adam Wrafter
2/2

Anette Hollén med hunden Tindra som ger matte en puss i väntan på att få gå ner till sjön.

Foto: Adam Wrafter

Precis som många andra kvinnor i hennes ålder har Anette Hollén haft dessa krämpor som symptom på något annat, mer diffust. Men aldrig att de nämnt förlossningsskador.

– Folk höjer på ögonbrynen om man nämner ordet ”förlossningsskadad”, men om de bara visste hur vanligt det är, att deras ryggont kanske beror på en skadad levatormuskel, säger Anette Hollén.

Hennes mamma och mormor gick också med ryggsmärtor och fick framfall. Själv misstänker Anette att hon varit förlossningsskadad sedan första barnet föddes efter en utdragen förlossning då hon peppades att krysta och ”ta i!”.

– Min mormor blev hundra år och jag tänker ’ska jag gå så här i femtio år till?’

Efter händelsen under skogspromenaden, då Anette tror att hon fick den fullständiga levatorskadan, röntgades höfterna och cystor upptäcktes men de skulle inte göra ont, enligt läkaren. Annars ”såg allt bra och fint ut”, men varken kortisonsprutor, sjukgymnastik eller akupunktur hjälpte mot smärtan.

– Hela mitt liv har gått i kras känns det som. Jag var en hurtig människa som tränade och höll på med hästarna, men jag kan nästan inte göra någonting i dag. Jag kan inte gå mer än tjugo minuter, sedan får jag fruktansvärt ont och kommer inte längre.

Annons
Annons

– Folk höjer på ögonbrynen om man nämner ordet ”förlossningsskadad”, men om de bara visste hur vanligt det är, att deras ryggont kanske beror på en skadad levatormuskel.

Foto: Adam WrafterBild 1 av 3

Trots smärtan kastar Anette den gula bollen ut i vattnet och Tindra plumsar raskt i. En stund av genuin lycka.

Foto: Adam WrafterBild 2 av 3

Familjen, hundarna och den plats hon bor på som är en lummig, grön idyll utanför Eskilstuna - ljuset i det mörka.

Foto: Adam WrafterBild 3 av 3
– Folk höjer på ögonbrynen om man nämner ordet ”förlossningsskadad”, men om de bara visste hur vanligt det är, att deras ryggont kanske beror på en skadad levatormuskel.
– Folk höjer på ögonbrynen om man nämner ordet ”förlossningsskadad”, men om de bara visste hur vanligt det är, att deras ryggont kanske beror på en skadad levatormuskel. Foto: Adam Wrafter

Hon besökte en expertklinik i Stockholm för fyra år sedan, och då lät allt bra. Framfallen och urininkontinensen kunde de operera. Men de andra skadorna upptäcktes inte och man använde inget tredimensionellt ultraljud, som kan upptäcka den typen av skador.

Så till slut, den 11 juni, fick hon komma till Huddinge sjukhus. Där fick hon svart på vitt veta vilka skador hon hade, bland annat upptäcktes ett bakre- och främre framfall, skador i mellangården och en helt skadad levatormuskel.

Man kan likna levatorskador vid två hälsenor som går av i samband med en förlossning, ena fästet sitter fast i svanskotan och andra i bäckenbotten. När det brister finns inget som stabiliserar bäckenbotten och livmoder och tarmar sjunker neråt. I dag finns ingen diagnos för levatorskador inom svensk sjukvård och det är svårt att få en godkänd sjukskrivning från Försäkringskassan.

– Det är som en galge utan något att hänga i. Jag har heller ingen mellangård så tarmarna ramlar ut ur livmodern. Det blir ett jätteproblem när man ska gå på toa.

1/2

Trots smärtan kastar Anette den gula bollen ut i vattnet och Tindra plumsar raskt i. En stund av genuin lycka.

Foto: Adam Wrafter
2/2

Familjen, hundarna och den plats hon bor på som är en lummig, grön idyll utanför Eskilstuna - ljuset i det mörka.

Foto: Adam Wrafter

Hur många gynekologer och barnmorskor är det inte som har kollat och sagt ”helt ok”?

Hon berättar om alla instanser som hon besökt under alla år. Först nu, 30 år senare, upplever hon att hon fått hjälp. Samtidigt är hon tveksam – vågar hon chansa? Hon har läst om kvinnor som drabbats av komplikationer när de fått nät inopererat som skulle stävja deras framfall. Hon nämner också att den ena levatorskadan inte ens går att operera.

– Hur många gynekologer och barnmorskor är det inte som har kollat och sagt ”helt ok”? Och hur många kvinnor är det inte som går runt så här? Jag tycker att det är helt fruktansvärt att personalen är så dåligt utbildad. Det är som att förlossningsskador inte tillåts existera.

Bitvis ser tillvaron mörk ut men ljuset finns med familjen, hundarna och den plats hon bor på som är en lummig, grön idyll utanför Eskilstuna. Och så den slutna gruppen på Facebook där förlossningsskadade kvinnor delar sina upplevelser.

– Det betyder jättemycket att vi hjälper och stöttar varandra.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons