Annons
Recension

Bevingat liv. Möten med fåglarSkådandets väsen fångat

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Bevingat liv. Möten med fåglar

Författare
Kenn Kaufman
Genre
Sakprosa
Förlag
220 s. Ellerströms

Övers: Lennart Nilsson Ill: Peter Nilsson

Tar man A-tåget från Manhattan kommer man efter en knapp timme till Jamaica Bay, New Yorks bästa fågellokal. Första gången jag var där fick jag syn på en grann gulhake vid ingången till reservatet. Det är alls ingen ovanlig fågel i Nordamerika, tvärtom. Men jag hade aldrig sett den förut och gladde mig åt att den var så orädd.

Efter en stund uppenbarade sig två äldre, blåhåriga damer med stora kikare. De undrade vad jag tittade på och när jag pekade på gulhaken granskade de mig skeptiskt och frågade om jag, verkligen, behövde den, om jag inte redan hade den på min lista.

Jag kommer att tänka på episoden vid läsningen av Kenn Kaufmans nya bok ”Bevingat liv”. Dels pryds bokens omslag av just en gulhake, dels – och viktigare – skriver Kaufman inkännande och väl om hur fågelskådandet alltmer utvecklats till en tävlingssport med artjakt och maniskt listskrivande som främsta kännetecken.

Fast utvecklingen är egentligen mer komplex än så. I vårt land kallar sig de allra flesta fågelintresserade för fågelskådare alldeles oavsett graden av besatthet medan det i USA och Storbritannien ofta görs stor skillnad på
birdwatchers och
birders. De förra är skönandar som gläds åt trivialarter som blåskrikor, röda kardinaler och gulhakar, medan de senare är inriktade på att samla observationer av sällsynta, förflugna fåglar.

Annons
Annons

Kenn Kaufman inledde sin karriär som
birder med att vid 16 års ålder hoppa av skolan och lifta runt i USA på jakt efter nya fåglar. Han var fattig, levde ofta på kattmat, men kom med tiden att bli en ledande fågelkännare. 1973, när han var 19, ägnade han hela året åt att försöka se så många arter som möjligt i USA – en tävling han längre fram skrev om i sin läsvärda ”Kingbird highway”.

I ”Bevingat liv” tar Kenn Kaufman åter upp den självbiografiska tråden, och i likhet med ”Kingbird highway” är det Lennart Nilsson som skickligt översatt och försett boken med en utmärkt kommentar.

Fågelskådarbiografin må var liten som genre, men den finns. Läser man exempelvis den indiske mästerornitologen Sálim Alis ”The fall of a sparrow” eller ”Confessions of a Scilly birdman” av David Hunt, som bodde på Scillyöarna, slås man dock av att den litterära nivån sällan når några högre höjder. Med ”Bevingat liv” visar emellertid Kenn Kaufman att det ingalunda måste vara på det viset, och hans bok öppnar sig därför för en bredare publik.

Efter sina flackande tonår fortsatte Kaufman med att skriva fågelguider och lyckades också etablera sig som reseledare på exklusiva fågelresor jorden runt. Mellan uppdragen landar han i Kansas och far från flygplatsen direkt till sjukhuset, där hans döende mor väntar på att få höra ännu en av hans berättelser.

Boken är upplagd på tusen och en natt-vis. Men i växelbruket mellan reflekterande fågelkåserier och det glimtvisa umgänget med modern lyckas Kaufman artikulera en stark känsla av det man kunde kalla fågelskådandets väsen: att behålla häpenheten och passionen. Och att kunna se skönheten även i det mest vardagliga – en gulhake.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons