Annons

Josefin Holmström:Skandal att kristna barn mobbas – av sina egna lärare

Barn mobbas i svenska skolan för sin tro.
Barn mobbas i svenska skolan för sin tro. Foto: Alexander Olivera/TT

Eleverna hånas och kränks för sin tro – av sina egna lärare. Stolta ateister som tycker att religiös tro är löjligt eller oförenligt med vetenskapen.

Under strecket
Publicerad

Den så kallade vuxenvärlden brukar starkt fördöma mobbning. Det finns knappast någon skola som inte har tagit fram en handlingsplan mot trakasserier och kränkningar, eller som inte säger sig se allvarligt på att eleverna blir retade under skoltid.

Men vad händer när okvädingsorden riktas mot kristna barn och tonåringar? Är de också skyddsvärda, eller måste de tåla ett annat bemötande?

Nyligen utkom Sveriges kristna råd med en rapport, ”Unga troende i samhället”, om kristna barn och ungdomars utsatthet, uppföljd av en debattartikel i SvD. Rapporten är skrämmande läsning. Den visar bland annat att ”varannan kristen ungdom upplever sig kränkt för sin tro och var fjärde upplever sig kränkt av sin lärare”.

Att jämnåriga kompisar har fördomar kanske man kan leva med – men lärare?

Det är förstås ett av de verkligt stora problemen – att de här barnens mobbare ibland faktiskt återfinns bland lärare och andra vuxna. Stolta ateister som tycker att religiös tro är löjligt eller oförenligt med vetenskapen. Naturkunskapslärare som inte tror att kristna elever kan förhålla sig sakligt till lektionsmaterialet och som ”innan jag fått frågan bestämt sig högt inför alla om mina åsikter angående evolution”.

Annons
Annons

Att jämnåriga kompisar har fördomar kanske man kan leva med – men lärare? De som ska verka för demokrati och jämställdhet i klassrummet?

Men sådana attityder hör tyvärr tidsandan till. Socialdemokraterna vill förbjuda nyetablering av religiösa friskolor. Kommuner försöker förbjuda bön på arbetstid. I sociala medier förs hätska diskussioner om huruvida det är hjärntvätt eller barnmisshandel att uppfostra barn kristet och lära dem be kvällsbön.

Om statsateism är normen, om religionsfrihet främst tolkas som rätten till frihet från religion, så kommer det självklart att avspeglas i skolorna. Detta trots att läroplanen för religionsämnet i grundskolan slår fast att undervisningen ska ”bidra till att eleverna utvecklar förståelse för hur människors värderingar hänger samman med religioner och andra livsåskådningar” samt till ”att eleverna utvecklar beredskap att handla ansvarsfullt i förhållande till sig själva och sin omgivning”.

Jag har träffat många vuxna som tycker att kristendomen bara är sagor och myter, något lika irrationellt att tro på som det flygande spaghettimonstret.

Och det låter ju bra. Det är ingen som vill tvångsevangelisera skolan – men nog vore det rimligt om lärarkåren kunde enas i öppenhet inför människors skiftande livsåskådningar och låta dem få plats i klassrummet utan att hånfulla kommentarer och fördomar luftas? Utan den ”dumförklarande ton” som en flicka beskriver att religionskunskapen präglas av.

Jag har träffat många vuxna som tycker att kristendomen bara är sagor och myter, något lika irrationellt att tro på som det flygande spaghettimonstret. Jag tycker lite synd om dem. Men jag blir arg när jag tänker på att de finns och agerar i skolans värld, och jag hoppas att de lusläser Sveriges Kristna Råds rapport.

I en tid av förenklingar och svepande generaliseringar måste vi alla söka nyansering, komplexitet och förståelse. Vi måste – det handlar om demokratins överlevnad. Och det gäller även, eller alldeles särskilt, förhållandet till religion.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons