Annons

”Skandaler visar att vi har rätt om jordbrukspolitiken”

Pär Holmgren (MP).
Pär Holmgren (MP). Foto: Fredrik Persson/TT

För att rösta fram den tillträdande EU-kommissionen har vi i den gröna gruppen krävt en förändrad jordbrukspolitik. Den senaste tidens skandaler visar att vi har haft rätt, skriver Pär Holmgren, MP.

Under strecket
Publicerad

DEBATT | JORDBRUKSPOLITIK

I veckan publicerade New York Times en granskning av EU:s jordbrukspolitik. De uppgifter som framkom var mycket graverande. Granskningen visar hur enorma summor ur EU:s jordbruksstöd hamnat i fickorna på oligarker. Samma dag som New York Times artikel publicerades skrev 2 500 forskare ett öppet brev om hur EU:s jordbrukspolitik (CAP) lett till en katastrofal minskning av den biologiska mångfalden. Exempelvis har fåglar i jordbruksområden minskat med 55 procent mellan 1980 och 2015. Uppgifterna är allvarliga men inte på något sätt förvånande. Det är en förväntad konsekvens av jordbruksstödets nuvarande konstruktion. När vi gröna påpekat detta har vi tyvärr talat för döva öron.

Om några veckor röstar EU-parlamentet om den nya kommissionen. Vi i gröna gruppen ligger fortfarande i förhandlingar med den tillträdande kommissionen och våra röster kan bli avgörande för om den ska kunna tillträda eller inte. Ett av våra huvudkrav är just en förändrad jordbrukspolitik. Trots allt vackert prat om klimat och miljö har varken den tilltänkta klimatkommissionären Frans Timmermans eller jordbrukskommissionären Janusz Wojciechowski öppnat upp för en förändring av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Annons
Annons

De svenska partier som stödjer kommissionen – Moderaterna, Socialdemokraterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna – ställer inga krav på en reform av politiken trots att hela 40 procent av EU:s budget går till jordbruket. När vi gröna försökte ta upp New York Times avslöjanden till debatt i jordbruksutskottet var det bara vänstergruppen som röstade för. Det är anmärkningsvärt.

Den senaste veckans skandaler visar att vi har rätt när vi ställer krav på jordbrukspolitiken. Skandalerna beror nämligen inte bara på korruption och miljöbrister i vissa medlemsländer utan även på jordbruksstödets utformning. Ett exempel är gårdsstödet som inte baseras på effektivitet eller samhällsnytta utan på hur mycket mark en lantbrukare äger. I dag går därför omkring 80 procent av jordbruksstödet till cirka 20 procent av lantbruken. Systemet gynnar på många håll i EU rent feodala strukturer och korruption, vilket motverkar effektivitet inom jordbruket. Rutiner för transparens och kontroll vid utdelning av jordbruksstöd är bristfälliga. Villkoren för att ta emot bidrag måste bli mycket tydligare och kontrollerna mer effektiva.

Även ur miljöhänseende är den EU-politik som under årtionden främst gynnat intensivt storskaligt jordbruk problematisk. När 2 500 forskare pekar ut EU:s nuvarande politik som huvudorsak till förlust av biologisk mångfald måste vi politiker lyssna. I stället för att basera jordbruksstödet på hur mycket mark någon äger bör det baseras på vad lantbrukaren faktiskt gör och hur det bidrar till omställningen mot en mer hållbar matproduktion. Då skulle samhällsnytta som exempelvis miljö och hållbarhet kunna vägas in tydligare.

Annons
Annons

Det är självklart att vi behöver ett starkt stöd till jordbruket. Men de aktiva lantbrukare som går före i omställningen till ett mer klimatanpassat jordbruk behöver få en större del av stödet. De som bidrar till viktiga ekosystemtjänster som biologisk mångfald och inlagring av mer kol ska få ersättning för det. Det är nyttor som i rent ekonomiska termer kan visa sig vara närmast ovärderliga i framtiden. Detta skulle gynna alla de svenska bönder som redan i dag gör stora insatser för miljö och göra det möjligt för fler att leva på landsbygden. Självklart behöver ett stöd som baseras på ekosystemtjänster utformas på ett sådant sätt att det ger samma långsiktiga ekonomiska förutsägbarhet som dagens gårdsstöd.

Ett förändrat jordbruksstöd har även en viktig fördelningspolitisk dimension. När jordbruksstödet går till dem som har mest mark gynnar det redan rika bönder och inte sällan gamla adelssläkter som ärvt mark, på bekostnad av bönder med sämre ekonomiska förutsättningar. En förändrad jordbrukspolitik skulle skapa förutsättningar för fler att försörja sig som lantbrukare, inte minst den nya unga generationen som nu vill etablera sig. Det skulle alltså bidra till att underlätta det pågående generationsskiftet inom det svenska lantbruket.

EU-kommissionens föreslagna jordbrukspolitik ligger dessutom inte i linje med vad vetenskapen kräver för att minska utsläppen. Jordbruket är en av de sektorer som släpper ut mest växthusgaser i EU och är därför helt avgörande för att Parisavtalet ska uppnås. Det krävs en omställning där vi både säkrar livsmedelsproduktionen i ett förändrat klimat och går över till hållbara jordbruksmetoder som exempelvis främjar kolinlagring. Om inte så blir kommissionens löften om biodiversitet och klimat bara tomma ord.

Att det den senaste tiden avslöjats att EU:s jordbrukspolitik ger upphov till artdöd och korruption bör mana till eftertanke hos övriga partier. De andra svenska partierna måste nu i likhet med oss ställa högre krav på EU-kommissionen. Annars är de i praktiken delaktiga till att skapa den ohållbara politik som gett upphov till den senaste tidens skandaler. En sådan jordbrukspolitik är ett slöseri med skattebetalarnas pengar, skadar lantbrukarna och är förödande för den biologiska mångfalden i Europa.

Pär Holmgren
EU-parlamentariker för Miljöpartiet

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons