Annons
Recension

ÄngelbySkäringers Vera värd ett bättre manus

Mia Skäringer som Vera Fors och Göran Ragnerstam som hennes chef Torsten Huzell i dramaserien ”Ängelby”.
Mia Skäringer som Vera Fors och Göran Ragnerstam som hennes chef Torsten Huzell i dramaserien ”Ängelby”. Foto: Baldur Bragason/SVT
Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Ängelby

Regi
Molly Hartleb
Genre
Drama
Medverkande
Amanda Ooms, Göran Ragnerstam, Mia Skäringer, Joel Spira
Längd
45 min

Börjar på SVT1 28 september kl 21. Recensionen bygger på de första fyra avsnitten

Betyg: 2 av 6

**Fyra avsnitt in **har jag fortfarande inte lyckats greppa SVT:s ”Ängelby”, en spänningsmelodram om frånskilda Vera som över en natt blir av med både hus och jobb.

Efter cirka en minut på Arbetsförmedlingens hemsida sitter hon därför med sina barn i en bil på väg till ett påhugg i något som heter Ängelby. Där väntar ett original i hockeyfrilla med ett arkiv som behöver sorteras, men innan hon hinner fram trillar det ner ett lik på vindrutan. Liket tillhör ortens 17-åriga hockeystjärna, och han dog flera dagar innan Vera krockade med honom, fast det vet ju inte hon. Senare dyker liket mystiskt upp på en åker.

Hockeyfrillan har även en mystisk fru, skollärarinnan har mystiska vanor, i skogen står en mystisk sten och polisens fru har över en natt blivit mystiskt blind. Någon med det profetiskt klingande namnet Amos talar om för Vera att hon har en ”uppgift” i Ängelby. Det håller hon visserligen inte med om, men hon skickar ändå tillbaka ungarna till sin far och civilisationen innan hon raskt lämnar arkiveringsjobbet och tar anställning som servitris.

Annons
Annons

Någonstans i röran som är ”Ängelby” finns kanske ett frö till ett originellt drama. Problemet är bara att det är omöjligt att skymta. Så fort någon dött i närheten av ett barrträd brukar ”Twin Peaks”-kortet automatiskt åka fram. Så även här, men jämförelsen funkar bara till sina yttersta markörer – skog, dov musik, död tonåring. Och är det någon genre som kräver ett fast handlag så är det magisk realism, något ”Ängelby” saknar, trots att ytterst rutinerade Tre Vänner ligger bakom.

**Det är visserligen **inget större fel på dialogen som här och där glimrar till av humor och autenticitet, men det hjälper föga i en historia tillsynes utan riktning. Oroväckande länge är jag osäker på om det är ett försök till satir – delvis mitt eget fel, eftersom jag är ovan vid att höra Mia Skäringer leverera dialog utan komisk-ironisk ansats, men också för att Peter Haber (jag tror i alla fall det är Peter Haber) redan i introt deklamerar en så bisarrt bombastisk text om människans inre ljus och styrka att det låter som ett peptalk i Livets ord.

Fotot ska dock ha beröm: inte sedan ”Mäklarna” har svenskt väder fått ett bättre gränssnitt än ”Ängelby”, en exakt gråbrun exponering av dassig svensk vårvinter. Ingen skugga ska heller falla över skådespelarna och då i synnerhet Mia Skäringer som, trots knöliga premisser, gör allt hon kan av sin roll och gestaltar Vera med imponerande nyansrikedom. Hoppas hon snarast får det dramatiska manus hon förtjänar.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons