Annons

Hit, men inte längreSkarp skildring av tveksamt sex och tveklöst begär

Maria Maunsbach (född 1990) har studerat på skrivarlinjen vid Fridhems folkhögskola. I tre år var hon programledare för radioprogrammet ”Ligga med P3”
Maria Maunsbach (född 1990) har studerat på skrivarlinjen vid Fridhems folkhögskola. I tre år var hon programledare för radioprogrammet ”Ligga med P3” Foto: Casia Bromberg

Maria Maunsbach fortsätter sitt utforskande av samtidsmänniskan som relationsvarelse. Hennes andra roman, ”Hit, men inte längre”, är en vass skildring av passion och problem i vår tid, skriver Therese Eriksson.

Under strecket
Publicerad
Bild 1 av 1

Hit, men inte längre

Författare
Maria Maunsbach
Genre
Prosa
Förlag
Brombergs

229 s.

Jag skulle inte tveka att lägga ner Maria Maunsbachs nya roman i en tidskapsel. Inte på grund av de distinkta tidsmarkörerna – dejtingappar, proteinshakes, mindfulness i grupp – för dem är Maunsbach inte ensam om, utan på grund av hur hon använder dem. Istället för att sticka ut och upp ur språket, som irriterande små uppmärksamhetskrävande hinder att snava på, är de sömlöst inlemmade i textflödet; detta är en roman som vill förbi det tidstypiska och mot det tidlösa.

Om Lydia i Maria Maunsbachs debutroman ”Bara ha roligt” (2018) fantiserade om ett ”riktigt” parförhållande med familjemiddagar och vardagsshopping, har Margit i den nya romanen fått allt det och lite till. Och det är, ska det visa sig, mer än hon vill ha. Socionomarbetet går på tomgång, och det gör samborelationen med Andreas också. Han vill ha barn, hon håller emot. Margit letar – kanske omedvetet – efter en väg ut och den här gången heter den ”Body contact”. Hon hittar Karl redan första kvällen på sexdejtssajten och de inleder en intensiv kommunikation; Margit bestämmer sig tidigt, kanske också det omedvetet, för att hon ska vara otrogen med honom.

Annons
Annons
Bild 1 av 1

Deras verbala och fysiska dragkamp är en skicklig gestaltning av tjatsex, maktspel och gråzoner.

Det går, förstås, inget vidare. Mötet med Karl ska komma att bli en omskakande upplevelse, men långt ifrån på det vis som Margit har föreställt sig; deras verbala och fysiska dragkamp är en skicklig gestaltning av tjatsex, maktspel och gråzoner. Och av hur viktigt det kan kännas att ändå hålla fast vid något som förnedrar och förminskar en. Margit är förändrad efteråt, blir sjukskriven för utbrändhet på jobbet. Till sist tar Andreas till synes oändliga tålamod slut, och det gör också förhållandet. Margit får uppfinna sig själv, och sitt förhållande till män, på nytt.

Maria Maunsbachs prosa är av den rakt berättande sorten. Med sin drivna presensform tar hon sig igenom berättelsen utan några större omvägar eller kringelikrokar; först gör Margit det här och sedan gör hon det där. Det är en stil som efterhand blir väldigt behaglig, precis den diskreta hanteringen av tidsmarkörer. Det är som att färdas längs nyasfalterad väg utan gupp och sprickor. Och jag tror att det är precis den rätta stilen, och formen, för att gestalta de komplexa inre och relationella mekanismer som är själva hjärtat i ”Hit, men inte längre”.

Titeln på Maunsbachs roman kan förstås läsas både som en markering i enskilda, sexuella möten men också som en gränsdragning för hur länge någon är förmögen att fortsätta livet på det inslagna spåret. Margit brottas med att dra upp båda gränslinjerna, inte sällan samtidigt dessutom. Det går ofta ganska dåligt. Hon är en fascinerande bekantskap. Genom hela romanen funderar jag på om gillar henne eller inte, en tanke som oavsett resultat är underhållande; det är superroligt att bekanta sig med henne, som med en potentiell kompis. Hon är ofta nog irriterande, men sällan förutsägbar.

Annons
Annons

Maunsbach är bra på att gestalta begär, det rena okomplicerade såväl som det sunkigt motstridiga.

Maria Maunsbach vet hur man gestaltar intressanta personligheter, hon vet hur man skapar träffsäkra skildringar av samtidsfenomen och hon vet hur man skriver bra om sex. Det ska inte misstolkas som att hon skriver om bra sex, även om hon gör det också; ofta är det fel, misslyckat, på gränsen till destruktivt. Hon är detaljerad och närgången, här är inga sexscener enbart antydda utan följs alltid från start till avslut, och det blir förvånande nog nästan aldrig pinsamt. Maunsbach är bra på att gestalta begär, det rena okomplicerade såväl som det sunkigt motstridiga. Inte många författare är lika vassa, lika övertygande på det området.

Den som i framtiden fiskar upp ”Hit, men inte längre” ur tidskapseln kommer inte bara att få sig tveksamt sex och tveklöst begär till livs, utan också en större berättelse om nutidsmänniskans famlande längtan efter den kombination av kärlek och frihet som ständigt glider henne ur händerna.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons