Annons

”Skattereform ger läge att skrota överskottsmålet”

Finansminister Magdalena Andersson sade nyligen till SvD Näringsliv att hon vill slopa överskottsmålet och införa ett balansmål i stället.
Finansminister Magdalena Andersson sade nyligen till SvD Näringsliv att hon vill slopa överskottsmålet och införa ett balansmål i stället. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Det är svårt att genomföra en skattereform på det sätt som är långsiktigt bäst, eftersom det på kort sikt finns grupper som får det sämre. Men om överskottsmålet överges samtidigt finns tiotals miljarder mer att fördela, skriver Andreas Bergström från tankesmedjan Fores.

Under strecket
Publicerad
Foto: 15kstudios.comBild 1 av 1

DEBATT | ÖVERSKOTTSMÅLET

De senaste veckorna har överskottsmålet för de offentliga finanserna blivit alltmer omdebatterat. Senast föreslog finansminister Magdalena Andersson i denna tidning (4/11) ett balansmål i stället. Det finns en motsättning i att riksdagen har fastställt ett överskottsmål för de kommande åtta åren och samtidigt sagt att statsskulden ska hålla sig runt 35 procent av BNP. Skulden har redan nått ner till den nivån, och sjunker snabbt. En för låg skuld kan leda till att handeln med statspapper får för liten omfattning för att fungera väl.

Överskottsmålet skapades som en del av saneringen av de offentliga finanserna efter 1990-talskrisen. Det har lett till att Sverige idag har en mycket trygg ekonomisk situation. Men någonstans går en gräns för hur mycket som är rimligt att spara. Diskussionen borde utgå ifrån fyra frågor:

1. Hur stora är de offentliga tillgångarna?
Om vi ska avgöra behovet av att spara måste vi naturligtvis ta hänsyn till både skulder och tillgångar, dagens överskottsmål tar bara sikte på att hålla skulden runt 35 procent av BNP. Staten och kommunerna äger aktier och andra finansiella tillgångar motsvarande 86 procent av BNP, mark motsvarande 19 procent och annat kapital motsvarande 73 procent. Av detta är en del bundet i pensionssystemet och vissa tillgångar, som infrastruktur, är svårare att realisera. Totalt är det ändå en stor – kanske orimligt stor – förmögenhet.

Annons
Annons

Dessutom tenderar tillgångarna att öka i värde, aktier har historiskt stigit snabbare än BNP. Flera beräkningar bakom dagens överskottsmål bygger på pessimistiska antaganden om värdeökningen på offentliga tillgångar. Med mer realistiska antaganden verkar det rimligt att sluta spara.

2. Håller argumenten för att behålla överskottsmålet?
Grundargumentet är att vi behöver en bra buffert om det blir dåliga tider. Men en skuld på 35 procent av BNP innebär ett stort utrymme för att ta upp lån i en eventuell finanskris. Långsiktigt ger de stora tillgångarna ett rejält manöverutrymme för staten. En större buffert kan förstås alltid kännas bättre, men måste ställas mot att överskottet drar undan resurser från ekonomin och är en respektlös användning av skattebetalarnas pengar.

En idé i debatten är att fortsätta med överskott och hålla uppe skulden kring 35 procent av BNP genom att låna upp nya tillgångar, till exempel utländsk valuta. Med tanke på hur stora tillgångar offentlig sektor redan har vore det ett slöseri med skattebetalarnas pengar.

En tanke som har nämnts av bland andra ekonomiprofessorn Lars Jonung är att ett avskaffat överskottsmål skulle vara problematiskt, eftersom det kunde leda till ökad inflation och därmed att Riksbanken höjer styrräntan. Men i dagsläget är inflationen snarast besvärande låg, och Riksbanken själv varnar för att den nuvarande minusräntan kan vara skadlig på sikt.

3. Vad borde komma i stället?
Grunden i dagens regelverk skulle kunna behållas, och målet för skulden kompletteras med ett mål för tillgångarna. När skulden nu är på väg att bli för låg och tillgångarna är mycket stora, finns ett utrymme för underskott under överskådlig tid. Underskottet kunde i dagsläget ligga mellan 50 och 100 miljarder kronor per år. Ett balansmål, som Magdalena Andersson föreslår, är inte en tillräcklig reform. Det skulle leda till att den offentliga skulden som andel av BNP fortsätter att krympa på ett ohållbart sätt, eftersom BNP stiger med inflation och tillväxt.

Annons
Annons

Såväl S-föreningen Reformisterna, SSU och Swedbanks chefsekonom Anna Breman har föreslagit att ett avskaffat överskottsmål ska ersättas av ökade offentliga investeringar, särskilt klimatinvesteringar. Men huvuddelen av omställningen till ett koldioxidneutralt samhälle både bör och kan ske med privat kapital. Elproducenter bygger sol- och vindkraft, bilägare går över till elbilar eller biobränsle, stål- och cementindustrin tar fram metoder för att förhindra utsläpp eller samla in koldioxid – allihop för att det blir lönsamt för dem utifrån de skatter och den utsläppshandel som finns. Även den statliga myndigheten Svenska kraftnäts satsningar på elnätet för att hantera övergången till sol och vind finansieras privat, via våra elräkningar. Offentlig sektor kan ge pengar till forskning och utveckling på de här områdena, men det handlar om förhållandevis små summor.

När det gäller vägar, järnvägar och liknande har staten redan utlovat en rekordstor budget för de kommande åren. Den som vill investera mer ska vara medveten om att här redan finns satsningar som Trafikverket har beräknat som olönsamma. Som Fores och andra har lyft i andra sammanhang är dessutom Trafikverkets beräkningar alltför optimistiska i en del fall. Stora satsningar som sträcker sig över lång tid blir ofta försenade och betydligt dyrare och mindre nyttiga än beräknat. Investeringar på det här området borde förmodligen se annorlunda ut, men det är svårt att se varför de skulle vara större. Ur klimatsynpunkt är det viktigt att komma ihåg att väg- och järnvägsbyggen orsakar betydande utsläpp.

Annons
Annons
Foto: 15kstudios.comBild 1 av 1

4. När bör en reform ske?
Ett särskilt lämpligt tillfälle vore i samband med den skattereform som regeringen och samarbetspartierna har utlovat. Flera ekonomer, partier och intresseorganisationer har lämnat förslag på hur en reform kan se ut, och många pekar i samma riktning. Momsen på bland annat mat borde höjas. Skatten på arbete borde sänkas. Skatten på villor och bostadsrätter borde öka, genom en fastighetsskatt eller sänkta ränteavdrag. Samtidigt kan skatten vid bostadsförsäljning sänkas. En sådan reform bör leda till en bättre fungerande arbetsmarknad och bostadsmarknad, och kan betyda mycket för sysselsättning, tillväxt och fördelning på lång sikt.

Det är svårt att genomföra en skattereform på det sätt som är långsiktigt bäst, eftersom det på kort sikt finns grupper som får det sämre. Om överskottsmålet byts mot underskott samtidigt med skattereformen, så finns tiotals miljarder mer att fördela. Då finns det utrymme att kompensera förlorarna på olika sätt. Det skulle kunna göra underverk för den politiska processen. Det mer rationella skattesystem som då kan skapas kan ge betydligt större långsiktiga effekter än vad de ökade utgifterna från underskottet i sig kan väntas ge.

Foto: 15kstudios.com

Andreas Bergström
tillförordnad vd för den gröna och liberala tankesmedjan Fores

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons