SvD Perfect Guide
Annons

Skattjakt i andrahandsdjungeln

Foto: David Thunander

Följ med till Myrornas sorteringscentral i Sätra där allt från cyklar till uppstoppade djur och klassiska serviser får ett andra liv.

Text: Gabriella Kvarnlöf - 27 mars 2020

Stimmig stämning råder i den stora industrilokalen i Sätra. På ett surrande, rullande band passerar Lisa Larsons Tiger i stengods, en mässingsljusstake från Skultuna och en glasskål från Ikea. Stålkorgar lastade med allt från skidor till Stig Lindberg-serviser och plättlagg skjuts fram och tillbaka och längs väggarna står stora pallar laddade med väggur, bandyklubbor och kryddburkar.

Jag befinner mig på Myrornas stora sorteringscentral där cirka 4 000 ton varor passerar varje år, skänkta av privatpersoner och företag.

– Här sorterar vi allt som skänks i Mälardalen och skickar ut till butiker. Allt som kommer in delas upp i olika kategorier, som el, böcker och sport och fritid. Grejerna slussas sedan vidare till våra experter som tittar närmare på objekten och prismärker, berättar Nina Adler, kommunik-atör på Myrorna.

Vi passerar en station där halsband och armband kategoriseras och fortsätter till en kvinna som står med ett förstoringsglas i högsta hugg:

– Jag försöker tolka signaturen på den här tavlan. Det verkar vara en litografi av Lars Norrman, dem får vi in ganska ofta faktiskt, berättar hon.

Annons
Annons

– Hit kommer det allt möjligt. Bilar, Andy Warhol-litografier och en gång fick vi in en första upplaga av Gustav Vasas Vasabibel från 1500-talet, berättar Nina och fortsätter:

– Leksaker säljer vi bra av, det är ett rätt högt andrahandsvärde om det är träleksaker från Brio till exempel. Sämre är det med böcker, säger Nina och nickar mot en blå container där Tapio Laakso står och rensar.

– Det är svårt att sälja vidare böcker, det mesta går till återvinning. Kändiskokböcker rensas bort direkt, även hemska kokböcker från 70-talet. Deckare av Liza Marklund och Viveca Sten får vi in tiotals av varje dag, de slängs också, säger Tapio och hivar en Guiness rekordbok från 2001 i containern.

Stina Beischer Ljungkvist, arbetsledare på sorteringscentralen, virvlar förbi med ett inramat tyg i famnen.

– Jag ryckte den direkt från grovsorteringen så att den inte råkar slängas. Det är från Jobs handtryck i Leksand, säkert från 60-70-talet någon gång med tanke på den enkla ramen. Jättefin. De gjorde ett samarbete med svenska modemärket Rodebjer förra året, där ett mönster från 1946 fick nytt liv i allt från klänningar till blusar, berättar Stina.

Vi rör oss mot glas- och porslinsavdelningen där objekt från Iittalas klassiska Ultima thule-kollektion står och väntar på bedömning tillsammans med några blommiga tekoppar från 80-talet.

– När vi då och då får in objekt som är riktiga dyrgripar är det oftast på glas och porslin de upptäcks. För inte så länge sedan fick vi in en enorm vas av Wilhelm Kåge från ett dödsbo. Den var från serien Farstagods, som anses vara bland det bästa han skapat. Den sålde vi för 60 000 kronor genom Bukowskis. Och förra året fick vi in en 50-talslampa av en finsk konstnär, som såldes på auktion för 70 000. De pengarna kommer väl till pass för Frälsningsarmén, som får en tredjedel av sin verksamhet finansierad av Myrorna, berättar Stina och fortsätter:

Annons
Annons

”Efter ledigheter som sport- och påsklov får vi in mer saker, då har folk haft tid att rensa”, berättar Stina Beischer Ljungkvist, arbetsledare på sorteringscentralen.

Foto: David Thunander

– Ibland vet inte folk vad det är de skänker. Jag hittade Lisa Larsons Bulldog maxi i en gammal plastlåda förra året, som vi sålde vidare för 6 000 kronor. Eller så ger givarna med flit bort saker som är värdefulla för de vet att pengarna från vår försäljning går till något bra.

”Efter ledigheter som sport- och påsklov får vi in mer saker, då har folk haft tid att rensa”,  berättar Stina Beischer Ljungkvist, arbetsledare på sorteringscentralen.
”Efter ledigheter som sport- och påsklov får vi in mer saker, då har folk haft tid att rensa”, berättar Stina Beischer Ljungkvist, arbetsledare på sorteringscentralen. Foto: David Thunander

Det glas och porslin som sorteras bort säljs genom Myrornas dotterbolag till framförallt Polen och Pakistan. Alla varor följs hela vägen för att säkerställa att det går rätt till.

– Vi jobbar stenhårt för att lyfta second hand-marknaden. Bara det senaste året har det skett en stor förändring, vi har fått många nya kunder. Jag tror det är en trend som kommer att fortsätta växa i och med att vi blir mer och mer miljömedvetna, berättar Nina.

Vad är populärt att skänka just nu?
– Efter ledigheter som sport- och påsklov får vi in mer saker, då har folk haft tid att rensa. Nyligen fick jag in en halvöppnad present med ett par stickade vantar i, där det stod ’Grattis önskar Farmor’ på presentpapperet. Mottagaren var tydligen inte så intresserad av gåvan, för hen hade missat att det även låg en femhundring instoppad. Det är inte så ovanligt att hitta pengar, presentkort eller guldsmycken i klädfickor och väskfack. Men det vi får in absolut mest av är böcker och Ikea-prylar, säger Stina.

Annons
Annons

Vad är svårt att sälja vidare?
– Vi får in en del uppstoppade djur, men finns det ingen spårbarhet kan vi inte sälja dem. Naturhistoriska riksmuseet får istället komma hit och plocka med sig det de vill ha. Just nu väntar en piraya, några torkade sjöstjärnor, en ryggrad från en bisonoxe med över 35 000 år på nacken på att de kommer. Vi säljer heller inget av korall eller elfenben. Ibland får vi in gamla nazistgrejer, dem sorterar vi bort eller så går de till museum.

På en hylla märkt ’Tradera’ ligger ett samurajsvärd, Kosta bodas klassiska snöbollslykta, en filofax från engelska Mulberry och ett gäng tallrikar från Rörstrands God jul-servis.

– Sedan ett år tillbaka har vi en webbshop i samarbete med Tradera, där vi säljer ett urval av vanliga prylar samt vassa saker vi inte kan ha i
butikerna, men också lite mer unika grejer som samlare letar efter.

– Till syvende och sist förvandlas allt som finns här till mat, kolloplatser, bäddar på härbärgen och någon att gå ut att promenera med. Det är det som gör att det är så roligt att gå till jobbet varje dag, avslutar Stina.

Annons