Annons

”Skogen är en fråga för alla – inte bara skogsägare”

Vi skogsägaren har en extremt stark ställning. Att äga skog är ett privilegium som kan ge vinning, men som samtidigt måste innebära ett samhälleligt ansvar mot dem som inte äger mark, skriver Westholms i en slutreplik.

Under strecket
Publicerad
Foto: Petra Lindell/TT
Foto: Petra Lindell/TT
Foto: Petra Lindell/TT

SLUTREPLIK | MILJÖLAGSTIFTNING

Vår debattartikel om skogsbruk och äganderätt väckte stort intresse och har bemötts från flera håll. Några av inspelen vill vi gärna kommentera. För det första är vi inte emot privat skogsägande, och vi har inte föreslagit att alla ersättningar för olika miljöinsatser ska tas bort.

Vi ville ge en annan syn på vad det innebär att äga skog än den som totalt dominerar den svenska skogsdebatten: att äga skog är ett privilegium som kan ge ekonomisk vinning, men samtidigt innebär ett samhälleligt ansvar mot dem som inte äger mark. Man har rätt till vissa saker men inte andra. Äganderätten måste vara underordnad allmänna intressen, det är därför vi pratar om den som ett slags 0-arrende från samhället. Annars kan vi aldrig garantera skyddet för skogens långsiktiga gemensamma värden. Annars kan vi aldrig förverkliga vare sig de svenska miljömålen eller FN:s hållbarhetsmål.

Annons
Annons

Påståendet från LRF och Skogsägarna att vi med en sådan syn saknar sympati för de mänskliga rättigheterna är direkt löjligt. Europakonventionen innebär inte en oinskränkt äganderätt, till exempel har miljöintressen i ett antal mål ansetts väga tyngre. Det är bra, mänskliga rättigheter bör ju vara något för alla människor, inte bara skogsägare.

Vi vet att mängder av skogsägare har ett stort miljöintresse och gör ett engagerat arbete med att sköta sin skog. Men frivillighet räcker inte, det har de senaste 20 årens utveckling visat. Tväremot vad LRF och Skogsägarorganisationerna skriver så är vi inte alls på väg att lösa skogens miljöproblem. Det nationella miljömålet Levande skog är inte på väg att nås och kommer inte att nås med befintliga och beslutade styrmedel. Det är inte i närheten av något sådant enligt den senaste utvärderingen av miljömålen (Miljömål.se/Levande Skog).

Den skogsägare som ”drabbas” av allmänintressen, till exempel att behöva skydda en biotop, får idag 125 procent av det uppskattade värdet i ersättning. Skogsägare som tycker att myndigheterna har gjort en felaktig bedömning kan alltid processa på samhällets bekostnad. Skogsägaren ersätts nämligen för sina rättegångskostnader i första instans, i stort sett hur orimlig talan än är. Det gör att myndigheterna är i en sorts utpressningssituation eftersom varje tvist ger höga extrakostnader för staten. Detta är bara ett exempel på den extremt starka ställning vi skogsägare har.

I slutändan måste skogen ses som en angelägenhet för alla, inte bara de som äger den. I global miljöpolitik betraktas skogen som en allmännytta vars natur- och miljövärden bör skyddas, för allas vår skull. I rimlighetens namn borde det gälla även den svenska skogen.

Aron Westholm

skogsägare, doktorand i offentlig rätt

Lisa Westholm

skogsägare, doktorand i skog- och klimatpolitik

Erik Westholm

skogsägare, professor i kulturgeografi

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons