Annons

”Skolans digitalisering bör inte stoppas – tvärtom!”

KULTURDEBATT | Om elever har svårare för skärmläsning än pappersläsning kan inte slutsatsen bli att stoppa digitaliseringen av skolan. Tvärtom måste skolan bli bättre på att lära ut skärmläsning och digital kompetens. Det skriver internetforskaren Elza Dunkels i en replik på hjärnforskaren Torkel Klingbergs inlägg.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
”Om inte skolan lär ut digital kompetens, hur ska elever då lära sig att behärska digitala enheter? De elever som går i skolan i dag måste kunna detta, oavsett vad vi tycker om den saken”, skriver internetforskaren Elza Dunkels.
”Om inte skolan lär ut digital kompetens, hur ska elever då lära sig att behärska digitala enheter? De elever som går i skolan i dag måste kunna detta, oavsett vad vi tycker om den saken”, skriver internetforskaren Elza Dunkels. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Torkel Klingberg skriver att digitaliseringen av skolan sker i blindo och att försiktighetsprincipen borde användas innan utvecklingen får fortsätta. Försiktighetsprincipen används bland annat av läkemedelsbranschen som ett sätt att undvika framtida läkemedelskatastrofer, genom att den som vill sälja ett läkemedel först måste visa att produkten är ofarlig.

Digitaliseringen är dock inte en produkt, så vi kan inte applicera försiktighetsprincipen rakt av. Vissa hjälpmedel som möjliggör digitaliseringen är visserligen produkter: plattor, datorer, träningsarmband, mobiltelefoner, tv, wifi-styrd belysning. När det gäller sådan teknik kan vi kräva att den ska vara testad så att den är säker innan den lanseras.

Att jämställa digitaliseringen med de tekniska prylarna vore dock lika osmidigt som att jämställa sjuk- och hälsovården med läkemedelsindustrin; de hör självklart ihop, men de inte är sammanlänkade så till den grad att vi kräver ett stopp för hela den medicinska forskningen och praktiken bara för att vi är kritiska till läkemedelsindustrin.

Annons

Klingberg menar att slutsatsen blir att stoppa digitaliseringen medan vi studerar detta närmare. Jag säger tvärtom!

Klingberg menar att skolans digitalisering borde stoppas tills vi vet mer. Jag säger tvärtom! Ska försiktighetsprincipen baseras på forskning om ungas nätanvändning borde försiktigheten vändas åt andra hållet. Vi borde se till att alla barn kan granska information, att de förstår när mobilen blir ett hinder och när den tillför något, hur de undviker att blir lurade av bedragare och sexuella förövare, tills vi helt säkert vet att det är riskfritt att sluta lära ut sådant.

Klingberg refererar till studier från främst USA och ett par egna erfarenheter som visat att det är svårare att läsa digital text. Klingberg menar att slutsatsen blir att skolan bör stoppa skärmläsningen medan vi studerar detta närmare. Jag säger tvärtom! Även om resultaten skulle bli desamma, att skärmläsning ställer andra krav på läsaren än pappersläsning, är detta en tydlig fingervisning om att skolan borde bli bättre på att lära ut skärmläsning.

Vi måste sätta oss över känslan av att utvecklingen rusar iväg åt fel håll.

Om inte skolan lär ut digital kompetens, hur ska elever då lära sig att behärska digitala enheter? De elever som går i skolan i dag måste kunna detta, oavsett vad vi tycker om den saken. Det är faktiskt värre än så; även de elever som har gått i skolan de senaste årtiondena borde ha fått med sig detta ut i livet. Vi har haft allmän tillgång till plattor och smarta telefoner i ett årtionde redan, och till internet i snart 30 år och ändå går årskull efter årskull ut utan att skolan har bidragit till deras digitala kompetens. Det betyder inte att alla dessa elever saknar kunskaper, tvärtom, men det betyder att de inte fått utveckla sina kunskaper systematiskt, utifrån en läroplan, med alla fördelar som kommer med det.

Vi måste sätta oss över känslan av att utvecklingen rusar iväg åt fel håll. Samhällets digitalisering är bara en följd av den tekniska utvecklingen, inte något som vi har att ta ställning för eller emot. Vi ska inte fråga oss hur vi kan stoppa utvecklingen, utan hur vi kan bli bättre på att stötta barn och unga så att de undviker risker och får ut maximalt av möjligheterna. Självklart ska vi kritiskt granska allt nytt som dyker upp, vi ska fråga oss om det nya verkligen är så bra som det påstås och vi ska tänka igenom var det finns risker. Samtidigt måste vi vara lika kritiska till det som inte är nytt, det som är så invant att vi inte längre ser det. Annars är risken stor att vi romantiserar det vi känner till, det som utgjorde vår egen uppväxt, även i de fall där allt inte var så rosenskimrande för alla.

Vuxna är sårbara när det kommer till barn, oavsett om vår relation är personlig eller professionell. Vi vill skydda dem och det gör oss till tacksamma mottagare av larmrapporter. Dessvärre är det så att den som är rädd är ett sämre stöd för barn. Klingbergs enda bidrag till debatten när han målar upp ett skräckscenario med hjälp av ord som digitaliseringsträsket och kunskapsras, är att sprida obefogad oro till vuxna som i många fall redan är oroade. Det är direkt oansvarigt.

Elza Dunkels

Elza Dunkels är docent i pedagogiskt arbete och internetforskare vid Umeå universitet.

Efter reklamen visas:
Hur går det för den svenska skolan?
Annons
Annons

”Om inte skolan lär ut digital kompetens, hur ska elever då lära sig att behärska digitala enheter? De elever som går i skolan i dag måste kunna detta, oavsett vad vi tycker om den saken”, skriver internetforskaren Elza Dunkels.

Foto: Fredrik Sandberg/TT Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons