Annons

Skolkurator i Malmö: ”Vi har ett parallellt samhälle”

Sophie Johnsson är kurator på Rosengårdsskolan i Malmö.
Sophie Johnsson är kurator på Rosengårdsskolan i Malmö. Foto: Jenny Leyman

Barnperspektivet hamnar ofta i kläm när man pratar om insatser för unga som riskerar att hamna i utanförskap och kriminalitet. Det säger Sophie Johnsson, kurator på Rosengårdsskolan i Malmö. ”Ett av de största problemen är att få föräldrarna att dela bilden av en ung som andra vuxna har”, säger hon.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Sophie Johnsson.

Foto: Jenny Leyman Bild 1 av 1

– Vi utgår ifrån att alla föräldrar gör bra val för sina barn. Men tyvärr tar det ibland tid innan föräldrarna inser att deras barn är på väg utför. Och då kan det vara för sent, säger kuratorn Sophie Johnsson, som också är engagerad i initiativet Mammaupproret, till SvD.

Det har varit några svåra och hektiska dagar. Som skolkurator i ett av Malmös mest utsatta områden är det många som vill prata med Sophie Johnsson om skolans ansvar att hindra ungdomar från att hamna i kriminalitet.

Själv vill hon lyfta fram föräldrarnas och samhällets roll.

– Skolan ger utbildning, men för att kunna göra det måste vi ha barn som är mottagliga för utbildning. För att vara det behöver de ha ett tryggt hem och bra psykisk hälsa.

– Sedan kan skolan göra underverk. Vi vet att desto svårare en elev har att klara skolan, desto större är risken att ungdomen hamnar i kriminalitet. Men vi inom skolan kommer inte att klara det om vi inte har den hjälp och det samarbete vi behöver, säger hon.

Hon menar att sekretesslagen försvårar samarbetet mellan olika instanser som skola, socialtjänst och barn- och ungdomspsykiatrin, BUP.

Annons
Annons

Sophie Johnsson.

Foto: Jenny Leyman Bild 1 av 1

– Det känns som om vi har hamnat i en situation där många barn trillar mellan stolarna, säger hon.

Men framför allt är hon kritisk till att föräldrars vilja ibland överskuggar barnets bästa.

– Jag anser att ett av de största problemen är att det är svårt att att få föräldrarna att dela den bild av en ungdom som kanske andra vuxna i dess omgivning har. Det händer ofta att föräldrar sätter sig emot och tycker att skolan har en negativ syn på deras barn och att de pekas ut som syndabockar.

– Alla kan vara kan vara överens om att det här barnet behöver en insats, men om föräldrarna säger nej tack blir det inget, säger hon.

Sophie Johnsson.
Sophie Johnsson. Foto: Jenny Leyman

Hon oroas över en samhällsutveckling med ökade klyftor.

– Vi har ett parallellt samhälle där segregationen blivit så stor att vi har barn och familjer som växer upp så långt ifrån varandra i värderingar och åsikter. Det är inte lätt att klara en utbildning och få jobb och förutsättningarna ser väldigt annorlunda ut. I det nya skolsystemet som finns man ska själv göra en massa val och det är mycket som läggs på föräldrarna.

– Att ha en tonåring är en tuff tid och om inte föräldrarna klarar av sitt föräldraansvar måste vi stötta dem, säger hon.

Ett annat problem hon ser är att många ungdomar som omhändertas och skiljs från sina föräldrar efter att de har begått ett brott ofta hamnar på boende med andra kriminella.

I stället vill hon se lösningar där familjen stärks.

– Jag har lyft en tanke att man kanske ska sätta fotboja på ungdomen som sedan får bo kvar hemma. Föräldrar får gå en föräldrautbildning och det är de som sätter upp reglerna. Varje dag följer någon ungdomen till skolan, till en aktivitet och sen behandling. På kvällen tar man hem en trött ungdom. Jobbar man på det sättet får man ihop en familj, med krav och skyldigheter på både ungdomar och föräldrar.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons