Annons

”Skolverket bör backa om religionskunskap”

De nya kursplanerna är tänkta att börja gälla redan höstterminen 2020. Vi vill mana till eftertanke, skriver artikelförfattarna.
De nya kursplanerna är tänkta att börja gälla redan höstterminen 2020. Vi vill mana till eftertanke, skriver artikelförfattarna. Foto: Mujo Korach/TT

Bibeln och kristendomen ger en nödvändig bakgrundsförståelse för det nutida svenska samhället. Därför är Skolverkets förslag till ändrade kursplaner inom ämnet religion problematiskt, skriver flera religionsforskare.

Under strecket
Publicerad

DEBATT | KURSPLANER

När Skolverket nyligen efter massiv kritik backade från sitt förslag att stryka antikens historia ur kursplanen för historia i grundskolan, drog det bildade Sverige en samfälld suck av lättnad. Verksamma historielärare, lärarutbildare, forskare i historia – alla andades ut då myndigheten glädjande nog gav upp en dödfödd idé.

Visst finns det anledning att fira denna lilla seger för kunskap och bildning! Men problemet är inte begränsat till historieämnet och antiken. Flera andra kursplaner föreslås nu inom kort revideras i en riktning som ger uttryck för samma anda, än en gång utan att forskare och lärarutbildare i någon större utsträckning har varit delaktiga i processen.

Åtminstone har inte vi, som är religionsforskare och dagligen arbetar med lärarutbildning, getts någon möjlighet att bidra till revideringen av kursplanen för ämnet religionskunskap. Skolverket har visserligen under en kort period tagit emot synpunkter på förslaget, men de synpunkter man vill ha är tydligt styrda av vissa frågor och förväntas främst komma från yrkesverksamma lärare. Kanske har också vi något att tillföra.

Annons
Annons

Förslaget är en revidering av 2011 års kursplan som tydligt betonade de historiska perspektiven och tydliggjorde vikten av att uppmärksamma intern mångfald och variation inom religionerna. Det är en inriktning som ger nödvändiga redskap för att förstå ett komplext fenomen – religion – i en komplex verklighet.

Enligt Skolverkets hemsida är en av förändringarna i förslagen till nya kursplaner att ”fakta och förståelse betonas tydligare”. Detta är en god ansats, men på flera punkter betonas faktainnehållet tvärtom mindre tydligt i förslaget än i 2011 års kursplan. Till exempel har punkten ”Huvuddragen i världsreligionernas historia” strukits från ämnesinnehållet i årskurs 7-9, liksom behandlingen av religiösa urkunder som en nödvändig del av centrala tankegångar inom kristendomen och övriga världsreligioner. Den bristande förståelsen för hur viktigt det är att känna till uråldriga källor och riktigt långa historiska förlopp för att förstå dagsaktuella fenomen känns tyvärr igen från turerna med historieämnets kursplan.

En annan slående förändring är att kristendomens betydelse är kraftigt nedtonad i förslagets konkreta beskrivningar av ämnesinnehållet, trots att ett av ämnets syften är att eleverna ska få kunskaper ”om hur kristna traditioner har påverkat det svenska samhället och hur kristendomens roll i samhällslivet har förändrats över tid”. Några få exempel får räcka: I årskurs 1-3 har punkten ”Berättelser ur Bibeln och de vanligaste psalmerna” tagits bort ur ämnesinnehållet. I årskurs 4-6 har den tidigare punkten om ”Kristendomens betydelse för värderingar och kultur i det svenska samhället förr och nu” stympats på sin konkretiserande fortsättning: ”Kristna högtider och traditioner med koppling till kyrkoåret, till exempel sånger och psalmer”. I årskurs 7-9 har punkten ”Centrala tankegångar och urkunder inom kristendom samt utmärkande drag för kristendomens tre stora inriktningar: protestantism, katolicism och ortodoxi” strukits.

Annons
Annons

Varför är då denna tendens till förminskande av Bibelns och kristendomens betydelse ett problem? Det handlar inte om att använda en viss religion och dess urkund för att normativt presentera ett ”svenskt värdesystem”. Inte alls! Snarare handlar det om att Bibeln och kristendomen ger en nödvändig bakgrundsförståelse för det nutida svenska samhället och de olika förhållanden till religion som samexisterar här. Behandlingen av kristendomens urkunder lägger en viktig grund för att förstå relationen mellan religionernas skrifter och nutida tolkningar. Undervisningen om kristendomens tre huvudinriktningar ger nycklar till förståelsen av mångfalden i kristendomen som genom migration under de senaste decennierna blivit alltmer påtaglig. Det är nämligen lätt att glömma bort att kristendomen växer genom invandring, men ofta i andra former än det gamla så kallade enhetssamhällets kristendom. Det är också viktigt att eleven uppövar förmågan till kritisk granskning av kristendomen, en religion som varje elev i det svenska samhället påverkas av oavsett vilken religiös tillhörighet han eller hon har – av den anledningen är det för övrigt också märkligt att källkritiken på flera sätt tonats ned i kursplansförslaget. Ambitionerna att likställa världens alla större religioner i den svenska skolan må vara välmenade, men resultatet blir återigen en känsla av oförståelse för historien och för hur verkligheten faktiskt ser ut idag.

En övergripande ambition med förslagen till nya kursplaner har varit att göra kunskapskraven ”mindre omfattande och detaljerade”. Det kan i förstone tyckas vara en god idé som ger läraren större frihet, men det blir bekymmersamt när det visar sig att en viss typ av kunskaper – till exempel historiska – i stor utsträckning sållas bort. Den minskade konkretiseringen av ämnesinnehållet gör också att det kommer att bli betydligt svårare att utforma rättvisande nationella prov som verkligen täcker innehållet. Till exempel kan man undra hur elevernas kunskaper om ”huvudinriktningar inom några religioner” ska kunna bedömas i ett nationellt prov – vilka religioner ska provfrågorna avse?

Annons
Annons

Slutligen är det bekymmersamt att revideringarna av kursplaner för grundskolan inte samordnas med en översyn av ämnesplanerna för gymnasieskolan. Med nedtoningen av det historiska perspektivet och religionernas urkunder i förslaget till ny kursplan befarar vi att grundskolan inte lika väl kommer att förbereda elever som ska gå vidare till gymnasiet.

De nya kursplanerna är tänkta att börja gälla redan höstterminen 2020. Vi vill mana till eftertanke och besinning. Alltför mycket tyder på att revideringsarbetet inte har gjorts med den omsorg och konsekvensanalys som Sveriges elever och deras lärare förtjänar och som det svenska samhället i stort är i behov av. Skolverket agerade till sist klokt i frågan om historieämnet och antiken – vågar vi hoppas på samma ödmjukhet när det gäller religionskunskapen?

Martin Berntson
professor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet
Tobias Hägerland
docent och universitetslektor i religionsvetenskap och teologi, Göteborgs universitet
Daniel Andersson
docent och universitetslektor i religionsvetenskap, Göteborgs universitet
Thomas Girmalm
universitetslektor i religionsvetenskap, Umeå universitet
Kjell O Lejon
professor i religionsvetenskap, Linköpings universitet
Torsten Löfstedt
docent i religionsvetenskap, Linnéuniversitetet
Alexander Maurits
universitetslektor i kyrkohistoria, Lunds universitet
Cecilia Wassén
docent och universitetslektor i Nya testamentets exegetik, Uppsala universitet
Cecilia Wejryd
docent och universitetslektor i kyrkohistoria, Uppsala universitet

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons