Annons

Sköts vid kurdisk marsch: ”Vem ska försvara oss?”

Kulan forcerade bildörren och trängde rakt igenom hela bäckenet. Läkarna talade om ett par procents chans att överleva. Ett år efter det misstänkta politiska dådet vid en kurdisk marsch i Fittja konstaterar Ghafour Mohammadi att tiden inte läker alla sår.

– Om inte polisen kan försvara oss eller ta fast den skyldige – vem ska då göra det?

Under strecket
Publicerad

Ghafour Mohammedi i rullstol, omgiven av sonen Sarvar och hustrun Kajal.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 1

Ghafour Mohammedi i rullstol, omgiven av sonen Sarvar och hustrun Kajal.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 1
Ghafour Mohammedi i rullstol, omgiven av sonen Sarvar och hustrun Kajal.
Ghafour Mohammedi i rullstol, omgiven av sonen Sarvar och hustrun Kajal. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Sonen Sarvar Mohammadi och hustrun Kajal Mohammadi har just rullat in Ghafour Mohammadi i föreningslokalen där vi stämt träff. Dörren ut mot gatan öppnas igen och familjen kastar hastiga blickar mot en man som kliver in över tröskeln:

– Han är våran, det är lugnt, konstaterar Ghafour Mohammadi.

Annat var det för för ett år sedan då kurdernas årliga demonstration hade nått slutmålet i Fittja från sin start i Södertälje.

Ghafour och tre andra initiativtagare inom det kurdiska partiet PJAK (Partiet för ett fritt liv i Kurdistan) hade satt sig i en skåpbil fylld av flaggor och emblem då en mörkblå Audi kombi kom styrande mot dem.

Den som försökte skjuta ihjäl oss i bilen var betald och hyrd att göra så

– Vi trodde först att det var någon som var berusad. Chauffören gjorde en gir upp på trottoaren. Det är det sista jag minns. Sedan är är det svart i många timmar, säger Ghafour och tittar ner i bordet.

Annons
Annons

Enligt polisrapporten avlossas tre skott från den förbipasserande bilen. Två missar, men det tredje genomborrar Ghafour från sidan där han sitter i baksätet.

Från en närliggande bensinstation larmas polisen. En helikopter flyger den svårt skadade mannen till intensivvårdsavdelningen på Karolinska där han efter två operationer på sammanlagt ett dygn blir kvar i tre veckor.

Kirurgen som gör de avgörande ingreppen hade tjänstgjort i Irakkriget. Efter den extremt stora blodförlusten kan den erfarenheten ha varit avgörande.

– Han gav pappa bara ett par procents chans att överleva, berättar sonen Sarvar.

Tiden läker inte alla sår. Ghafour Mohammadi saknar stor del av känseln i benen. Musklerna är förtvinade. Han kan inte längre jobba som undersköterska och bröt nyligen ett finger i fallet när han försökte ställa sig upp. Han är misstrogen.

– Det är svårt. Vi är noga med var vi är och vilka som följer efter. Jag undviker allmänna platser och folksamlingar, säger han.

Bara något dygn efter dådet för ett år sedan landade polisen i att mordet kunde vara politiskt motiverat. Säpo kopplades in. Några månader före mordförsöket mot Mohammadi hade en bomb exploderat i en kurdisk förening i Fittja.

– Polisen har sagt att de har fångat bilen på film uppifrån, men att de inte kan identifiera registreringsnumret, säger Ghafour resignerat.

Sonen Sarvar inflikar att han nu fått besked att utredningen lagts ned.

– Svenskarna är världens snällaste folk. Men man skojar bort allvarliga saker. Som att det skulle vara ”en galen” person som utför sådana här attentat. Så är det inte. Av kalibern på kulan kunde polisen slå fast att det handlade om en väldigt speciellt revolver. Den som försökte skjuta ihjäl oss i bilen var betald och hyrd att göra så, tror Ghafour Mohammadi.

Annons
Annons

53-åringen räknar upp liknande attentat – med dödlig utgång – i främst Frankrike och Tyskland som inträffat de fyra senaste åren och som han menar hänger ihop. Han menar att dådet följer ett mönster av förföljelse av oppositionella till president Recep Tayyip Erdogans maktparti AKP.

Samtidigt lades alltså utredningen om Fittjamordförsöket ner och inga har åtalats eller pekats ut av polisen.

Ghafour som kom till Sverige 2008 har ändå sin bild klar.

– De blir modigare och modigare och de har personer med mycket pengar bakom sig, menar han.

Året efter Ghafour kom till Sveriger följde fru och son efter från staden Mahabad med 150 000 invånare i nordvästra Iran.

– Där visste vi vem fienden var. På så sätt var det lättare då. Det kurdiska folket i Sverige har blivit allt oroligare. Barnen ska gå till skolan, familjen åker och handlar. Vi kom hit för att få ett tryggt liv, men så har det inte blivit, säger sonen Sardar.

Likafullt fanns Sardar med i det årliga demonstrationståget som i helgen lämnade Märsta för marsch söderut mot Sollentuna och som hade Norrmalmstorg som ändstation på söndag.

– Det handlar om frihet, fred och demokrati, säger pappa Ghafour, som dock inte följde med den här gången.

– Det var för kallt, tillägger han.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons