Annons

Göran Eriksson:Utbredd känsla av skuld efter avtalet

”Det kunde ha varit värre-argumentet” regerar nu Sverige. Den längsta regeringsbildningen någonsin slutade med en utbredd känsla av politisk skuld, egen och andras.

Under strecket
Publicerad

Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) under partiledardebatten i riksdagen den 30 januari.

Foto: Claudio Bresciani/TT Bild 1 av 4

V-ledaren Jonas Sjöstedt.

Foto: Jessica Gow/TT Bild 2 av 4

Ulf Kristersson (M), Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) under partiledardebatten i riksdagen den 30 januari.

Foto: Claudio Bresciani/TT Bild 3 av 4

Jimmie Åkesson (SD).

Foto: Tomas Oneborg Bild 4 av 4

Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) under partiledardebatten i riksdagen den 30 januari.

Foto: Claudio Bresciani/TT Bild 1 av 1
Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) under partiledardebatten i riksdagen den 30 januari.
Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) under partiledardebatten i riksdagen den 30 januari. Foto: Claudio Bresciani/TT

Skuld är den nya faktorn i svensk politik. Detta efter en regeringsbildning som slutade i en politisk inriktning som överraskade många – och en statsminister som gjorde andra förvånade. Naturligtvis finns det väljare som känner sig svikna.

Efter januariavtalet (JA) har SvD intervjuat alla åtta partiledare. Skulden – den egna och andras – löper som ett tema genom intervjuerna, och flera partiledare verkar ha ett behov av att bikta sig.

Som när V-ledaren Jonas Sjöstedt ursäktar partiets ”svåra beslut” att släppa fram Stefan Löfven trots att ”han köpte så otroligt mycket högerpolitik”. Varför det hände? För att allt hade varit värre om V inte hade gjort det.

Vänstern kunde ha vågat ett nyval menar Sjöstedt, men det var inte alternativet. ”Liberalerna var så desperata att de hade kunnat rösta på en död bäver som statsminister”, förklarade Sjöstedt.

Annons
Annons

V-ledaren Jonas Sjöstedt.

Foto: Jessica Gow/TT Bild 1 av 1

Bävern skulle då ha varit Ulf Kristersson, i ledningen för en M-KD-regering beroende av Sverigedemokraterna. Vänsterpartiets skuld är alltså delvis Liberalernas, som tvingade Sjöstedt att välja mellan två onda ting.

V-ledaren Jonas Sjöstedt.
V-ledaren Jonas Sjöstedt. Foto: Jessica Gow/TT

Sakligt bekräftades det i intervjun med L-ledaren Jan Björklund. Han sa inget om någon bäver men svarade ”det bedömer jag” på frågan om Liberalerna skulle ha släppt fram Ulf Kristersson, om Vänsterpartiet hade röstat nej till Löfven.

Skuldkänslor är något som – i brist på annat kanske – förenar samtliga fem partier som släppte fram regeringen Löfven, men från olika utgångspunkter. För S, V och MP handlar skulden om de politiska eftergifterna. Innehållet var ju inte riktigt vad man hade lovat väljarna.

Efter JA har skulden också tagit konkret form i en organiserad vänsterfalang inom S, och ett nytt parti bildat av den avhoppade miljöpartisten Carl Schlyter.

Men Stefan Löfvens argument är i grunden identiskt med Jonas Sjöstedts. Det kunde ha varit värre. ”LO-förbunden och deras medlemmar vet ju också att alternativet är en högerregering med stöd av SD”, sa Löfven till SvD.

MP:s Isabella Lövin resonerade på liknande sätt: ”För oss blev det också litegrann en chock när M- och KD-budgeten gick igenom och det visade sig vilken enorm slakt det blev på miljö- och klimatarbetet”.

Annons
Annons

Ulf Kristersson (M), Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) under partiledardebatten i riksdagen den 30 januari.

Foto: Claudio Bresciani/TT Bild 1 av 2

Jimmie Åkesson (SD).

Foto: Tomas Oneborg Bild 2 av 2

För Centern och Liberalerna, som korsat blockgränsen, handlar det inte om politiken. Innehållet är ju tvärtom rätt likt vad man lovade väljarna. Här handlar skulden – i alla fall som den formuleras av andra – om att man släppte fram Stefan Löfven till regeringsmakten.

I Annie Lööfs intervju med SvD sker därför skuldreduktionen i två steg. Först genom att skruva ned värdegemenskapen med Löfvenregeringen till ett minimum: det finns inget gemensamt projekt. ”Det är ju en S-MP-regering som sitter på nåder av Centerpartiet och Liberalerna”, sa Lööf.

1/2

Ulf Kristersson (M), Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) under partiledardebatten i riksdagen den 30 januari.

Foto: Claudio Bresciani/TT
2/2

Jimmie Åkesson (SD).

Foto: Tomas Oneborg

Sedan genom att lägga skulden för att Alliansen sprack på någon annan. ”Jag var lika besviken veckorna efter valet då M och KD på egen hand gick fram i en skarp statsministeromröstning och sökte aktivt stöd av Sverigedemokraterna trots att vi gång på gång sagt nej till det.”

Ju längre från makten som partiledarna har hamnat, desto svagare är skuldkänslorna. Sverigedemokraternas tillväxt har orsakat de parlamentariska spänningarna, men Jimmie Åkesson skuldbelägger varken sig själv eller någon annan. ”De gjorde vad de sa att de skulle göra, det kan man ha respekt för”, sa han om Centern och Liberalerna.

Och den som inte har makten, kan ju i alla fall inte anklagas för att ha sålt ut något för makten. Möjligen för att ha försökt göra det. Men behovet av att peka på andras skuld kan ändå vara starkt.

Jag är inte så känslomässigt lagd” sa Moderatledaren Ulf Kristersson när SvD intervjuade honom. Sedan fortsatte han: ”Efter femton års äktenskap gör man inte slut 27 minuter innan man förlovar sig med någon annan – och dessutom på telefon”.

Många skulle nog ändå uppfatta det som en aningen känslomässig beskrivning.

Efter reklamen visas:
Tror du regeringen sitter hela mandatperioden ut?
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons