Annons

Per Gudmundson:Skyll inte på Mikael Persbrandt

Ur reklam för bet365.com.
Ur reklam för bet365.com. Foto: bet365
Under strecket
Publicerad

Skådespelaren Mikael Persbrandt gör det. Tv-duon Filip och Fredrik gör det. Fotbollsstjärnor som Zlatan Ibrahimovic och Henke Larsson gör det. Spelreklamen finns numera överallt. På drygt ett decennium har reklamköpen ökat med mer än 500 procent. Bara mellan 2016 och 2017 steg investeringarna i spelreklam med 43 procent till 5,5 miljarder kronor, enligt en mätning från Kantar Sifo.

Men det finns också en växande rörelse som säger nej. Skidåkaren Charlotte Kalla vägrar att låta sig sponsras, liksom Hanna Öberg, bägge med hänvisning till oron för ett utbrett spelmissbruk. Fotbollstidskriften Offside tackar numera nej till annonspengar från spelbolagen – ett beslut som mötts av jubel, inte minst av journalistkollegor.

Man kunde tro att speldjävulen har gripit tag i svenska folket. Men det är faktiskt tvärtom. Spel om pengar blir mindre vanligt, enligt Folkhälsomyndighetens pågående befolkningsstudie Swedish longitudinal gambling study (Swelogs). Samtidigt som spelreklamen har exploderat har andelen i befolkningen som spelar om pengar sjunkit från 70 procent 2008 till 58 procent 2015. Även andelen med vad myndigheterna kallar ”problemspelande” har sjunkit, till 2 procent av befolkningen 2015.

Annons
Annons

”Problemspelande” har en inte helt lyckad definition. Problem gambling severity index (PGSI) är ett slags enkät med poängsatta svar där man anses ha förhöjd risk för spelproblem om man får tre poäng eller mer på en skala upp till 28. Men enkäten fångar med ett tämligen stort nät. Den som, exempelvis, ”fått kritik” för sitt spelande, och kanske därför ”känt skuld” för spelandet, och i samband med detta rentav frågat sig om man ”kanske har problem” får tre poäng. Det räcker alltså med att ha en jobbig morsa för att klassificeras som ”problemspelande” av staten.

Det existerar dock en grupp med allvarliga spelproblem och det ska förstås på inget sätt förringas. Enligt Swelogs gäller det ungefär 30 000 individer. Den gruppen har dock varit konstant mellan 2008 och 2015 – trots reklamen, trots de nya onlinespelen och trots tillgänglighetsökningen genom smartphones.

Spelbranschens omsättning växer. Men per person växer den ytterst marginellt. Och som andel av svenskarnas disponibla inkomster minskar spelandet, enligt Spelinspektionen, den myndighet som fram till årsskiftet hette Lotteriinspektionen. För folk i gemen är spelandet alltså en förströelse som man unnar sig, men som inte tillåts ta mer ur kassan än man har råd med.

De sammantagna siffrorna tyder på att den förhållandevis lilla grupp som spelar mycket – eller problematiskt – lägger allt mer pengar på spel. Medan alla andra är närmast oberörda av förbättrad tillgänglighet och aggressiva reklamkampanjer.

Utvecklingen liknar den som har setts med supandet. Trots kvällsöppet, lördagsöppet, EU-medlemskap, Öresundsbro och frisläppt spritreklam så minskar drickandet i Sverige. Inte heller har de alkoholskador som befarades vid liberaliseringarna uppstått. De kulturella förändringarna i befolkningen – normerna – spelar mycket större roll för alkoholbruket än hemleveranser och helsidesannonser för Hennessy.

Svurna motståndare till spelreklam lär förstås inte bry sig om fakta om att spelandet minskar eller att gruppen med spelproblem är konstant. Moralpanik har sällan saklig grund. Men mer sansade personer kan fråga sig om de verkligen tror att reklam är avgörande för spelmissbrukarna, eller om dessa skulle spela oavsett hur ofta snuttarna med Persbrandt förekom. Låt reklamen vara.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons