Annons

Merinoull – djur nödslaktas och dumpas i havet

Lynn Simpson var i många år en av Australiens ledande veterinära experter.
Lynn Simpson var i många år en av Australiens ledande veterinära experter. Foto: Simon Rehnström

Infekterade sår. Djur täckta i intorkad gödsel. Efter nära tio år som veterinär på fartyg inom Australiens fårexport tecknar Lynn Simpson bilden av institutionaliserad vanvård. För egen del kom vändningen när hon under en resa tvingades börja nödslakta djur mitt ute på Indiska oceanen.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Foto: Simon Rehnström Bild 1 av 3
Foto: Simon Rehnström Bild 2 av 3
Foto: Simon Rehnström Bild 3 av 3

De bilder Lynn Simpson klickar fram i sin dator visar vanvård på en nivå som endast i undantagsfall ses i Sverige, och då i begränsad skala.

Men här handlar det om enorma containerfartyg med i normalfallet 120 000 får och 10 000 kor, getter och dromedarer, tätt packade i flytande höghus av plåt.

– Jag var ensam veterinär. Besättningen slet hårt i en hemsk arbetsmiljö men det är omöjligt att hålla rent från gödsel när så många djur trängs på liten yta, säger Lynn Simpson.

SvD träffar Simpson när hon besöker Sverige för att ta emot pris av Compassion in world farming, CIWF, och Svenska djurskyddsföreningen för visat mod och civilkurage sedan hon första gången slog larm 2011. Ett besök hos riksdagens djurskyddsforum står också på schemat.

– Hennes arbete har även betydelse för svenska konsumenter. De får som genomlider långa transporter över haven producerar en stor del av merinoullen i ullvaror som bland annat säljs i Sverige, förklarar Katarina Lingehag-Ekholm från CIWF.

Merinoull är efterfrågat eftersom det är mjukt, andas naturligt och är antibakteriellt.

Annons
Annons
Foto: Simon Rehnström Bild 1 av 1

Lynn Simpsons arbete har dock förmått flera stora kedjor däribland H&M att se över sina sortiment, inte köpa merinoull från Australien och införa etiska regler.

Foto: Simon Rehnström

I Lynn Simpsons skräckkabinett av bilder från båtarna bär praktiskt taget alla djur kroppstäckande pansar av intorkad gödsel. Ett tjockt lager av exkrementer täcker det hårda golvet som i stort sett saknar halm som gör underlaget mjukare.

Följden blir ofta sår som blir infekterade, ögon som blir infekterade och att djuren tvingas dricka vatten uppblandat med gödsel.

– Trängseln gör det omöjligt att upptäcka alla skador, berättar Lynn Simpson och visar bilder på djur som kvävts då de trampats ned i gödslet.

I den miljön går det inte att markera vilka djur som får antibiotika eller andra läkemedel, tillägger hon. Konsumenter riskerar att få i sig kött med hälsovådliga halter av mediciner.

Lynn Simpson ser inte sig själv som någon ”stenhård” djurrättsaktivist. Hon försvarar animalieproduktionen, om den sköts bra. Med den inställningen arbetade hon i nästan tio år från 2003 till 2011 som veterinär på de fartyg som skeppar merinofår från Australien till framför allt Mellanöstern.

Vändpunkten blev en resa då djuren som stod packade i de översta våningarna började duka under för den tropiska hettan i de illa ventilerade plåttäckta, utrymmena.

Annons
Annons
Foto: Simon Rehnström Bild 1 av 2
Foto: Simon Rehnström Bild 2 av 2

Mitt ute på Indiska oceanen blev hon tvungen att börja nödslakta djuren med kniv. Från ett av de första fick hon en stråle blod på armen, och upplevde att hon nästan brände sig.

Foto: Simon Rehnström

– Jag stack in en termometer som visade att djuret hade 47 grader, mot normala 38,5. Det är som i varmvattenkranen. Vid den nivån uppstår obotliga skador, och hettan skulle pågå minst en vecka till, minns Lynn Simpson.

Hela det dygnet nödslaktade hon otaliga djur som dumpades i havet.

Som en av Australiens ledande veterinära experter, med erfarenhet från 57 sjötransporter, anlitades hon senare av regeringen för att skriva en rapport om läget.

– Jag tänkte att det var ett bra tillfälle att ta upp de missförhållanden jag dokumenterat, säger Lynn Simpson.

Foto: Simon Rehnström

Rapporten som blev klar 2011 var tänkt som internt arbetsmaterial men väckte våldsam debatt sedan den lagts upp på jordbruksdepartementets hemsida.

Följden blev att industrin stämplade henne som djurrättsaktivist och distanserade sig från rapporten, och att hon själv inte kunde jobba kvar.

– Jag drabbades av posttraumatisk stress, en vanlig följd för visselblåsare har jag förstått. I Australien har bönderna ett enormt inflytande. Jag fick ta emot väldigt mycket hat och hot.

Lynn Simpson upplever att många som föder upp djur inte vill inse att problemet berör dem, att de djur de själva skickar till slakt och får betalt för sedan skeppas utomlands.

Men nu anar hon ändå ett slut för sjötransporterna. Exporten av levande djur har minskat rejält de senaste åren på grund av sviktande efterfrågan men motsvarar ändå 1,1 miljoner djur.

År 2020 träder också nya hårdare klimatregler för internationell sjöfart i kraft.

– Handelsflottan för levande djurtransporter är en av de mest åldersstigna i världen. Många fartyg är 40 år gamla. Jag hoppas att ingen ser någon poäng i att investera i nya fartyg, säger Lynn Simpson.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons