Annons

Slavarna blev Rysslands vapen i kriget mot Sverige

Ryska tsaren Peter den store.
Ryska tsaren Peter den store. Foto: The Bridgeman Art Library/IBL

”I historieböckerna står det en hel del om den ryska livegenskapen och om hur den avskaffades av tsar Alexander II. Men det står nästan inget om det ryska slaveriet, som rimligtvis måste ha avskaffats långt tidigare. Folk blandar ofta ihop de båda formerna av ofrihet.”

Under strecket
Publicerad

Skribenten har helt rätt. När det talas om ryskt slaveri avses nästan alltid livegenskapen, trots att det var stor skillnad på de båda instituten. Slaveriet hade funnits sedan urminnes tid, medan livegenskapen – bönder som bands vid torvan och inte fick flytta från godsets marker – utvecklades under tidigmodern tid.

Faktum är att huvudorsaken till det ryska slaveriets nedgång var just expansionen för livegenskapen. När de ryska bönderna bands till torvan på ett hårdare sätt än västeuropeiska jordbrukare någonsin underkuvats minskade utrymmet för juridisk ofrihet. För det första kunde inte en livegen bonde sälja sig själv som slav eftersom hans godsherre förfogade över hans arbetskraft. För det andra kom de livegna bönderna att fylla flera av de arbetsbehov som tidigare fyllts av slavar. Både tillgången på slavar och behovet av slavar minskade.

Samtidigt med denna utveckling på den ryska landsbygden försvann slavarna från de väpnade styrkorna, där de tidigare varit betydelsefulla. Istället kom den ryska armén att fungera som katalysator för frigivning. Den främste tillskyndaren av detta var tsar Peter den store. Orsaken var absolut inte sympati för ofria undersåtar utan snarare – som i så många fall när det gäller tsar Peters politik – omsorg om Rysslands krigsmakt.

Annons
Annons

Bruket av frigivna slavar i de väpnade styrkorna kom att bli en av de viktigaste nycklarna till tsar Peters stora framgångar i kriget mot Karl XII.

Den 1 februari 1700, inför stora nordiska krigets utbrott, påbjöd tsaren att de slavägare som önskade frige sina slavar skulle föra dem till Slaverikansliet med de nödvändiga dokumenten, varefter kansliet skulle sända dem vidare för eventuell rekrytering i armén. Till en början uppfattade tsaren slavrekrytering endast som ett av många sätt att erhålla nya soldater på, men efter nederlaget mot svenskarna i slaget vid Narva ökade ansträngningarna betydligt. Nu fick alla slavar automatiskt frihet om de flydde från sina ägare och anslöt sig till ryska armén. Frivilligheten övergick så småningom till regelrätta utskrivningar av slavar för armétjänst.

Bruket av frigivna slavar i de väpnade styrkorna kom att bli en av de viktigaste nycklarna till tsar Peters stora framgångar i kriget mot Karl XII, något som ofta har förbisetts när historiker har diskuterat det svenska stormaktsväldets fall. De ryska slavarna utgjorde en välmotiverad och stor soldatresurs som svenskarna saknade motsvarighet till. När kriget närmade sig sitt slut 1720–1721 var 7 procent – 157 av 2 245 – av alla ryska officerare frigivna slavar, en anmärkningsvärt hög siffra om vi betänker att dessa 7 procent hade gått längsta möjliga karriärväg för att nå sin poster.

60 procent av dessa frigivna hade anslutit sig till armén frivilligt, medan resten hade skickats av sina ägare när tsarens utskrivningar drog igång. Väl att märka erhöll endast få frigivna slavar officersämbeten. De flesta lär ha avlidit i fältläger långt innan de kunde drömma om att avancera till befälspositioner. De 157 officerarna är alltså endast toppen på ett stort ryskt isberg av före detta slavar.

Slutet för det ryska slaveriet kom emellertid varken med uppsvinget för livegenskapen eller med armékonstruktionen utan var en direkt följd av att tsar Peter började beskatta slavägandet. I och med detta blev det ekonomiskt ofördelaktigt att hålla slavar. Husslavarna fördes upp på skattelängderna och började definieras som livegna tjänare. Därmed hade slaveriet i dess egentliga form – juridisk ofrihet – upphört att existera. På 1720-talet smälte resterna av slavsystemet samman med livegenskapen och behövde därför aldrig förbjudas genom lagstiftning.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons