SvD Perfect Guide
Annons
Krönika

Denise Rudberg:”Slet upp toadörren och mulade honom”

Text: Denise Rudberg - 25 juni 2020

Så här inför den stundande semestern är ämnet GRÄL något som poppar upp i min överhettade hjärna. Alla gör det. Vissa oftare än andra, vissa nästan aldrig. Vissa gör det alltid inför publik, en av de värsta sakerna jag vet. När man tvingas bevittna andra människors infekterade konflikter och sen dras in i ett ställningskrig. Givetvis har jag själv också gjort det, och skämts som en hund efteråt. Vissa grälar som en del av sitt förspel, vilket låter oerhört tröttsamt i mina öron. Men oavsett hur, så grälar vi.

Själv är jag usel i ämnet. Min första relation präglades av att jag var arg över saker jag ansåg att min dåvarande pojkvän borde förbättra. Det gick mest ut på att han skulle göra som jag sa. Superkonstruktivt och kunde ju bara gå åt helvete.

I 20-årsåldern levde jag med en person som jag aldrig sa emot. Inte en gång under fem år höjde jag rösten eller argumenterade. För att jag var rädd. Inte heller ett vinnande koncept.

När jag träffade min exmake hände något annat, han var inte det minsta skrämmande utan fick mig istället att förstå att det här med att gräla var något fullt naturligt. Så jag började ta ut svängarna. Jag kastade mat och stampade sönder fjärrkontroller. Det var alltså först i 30-års-åldern som jag fann mig själv så pass trygg att jag kunde släppa på känslorna.

Annons
Annons

Bara lite väl mycket.

Vid ett tillfälle spårade det ur. Min exman satt på toaletten och jag stod utanför, kokande av ilska. Varefter jag öppnade ytterdörren, klev ut och hämtade en handfull snö, slet upp toadörren och mulade honom. Om vi nu ska lägga ett genusperspektiv på detta hade jag gissningsvis fått en påringning av polisen om det hade varit omvända förhållanden. Där och då förstod jag att mitt sätt att gräla behövde ta ännu en ny vändning. 

I och med att jag träffade min nuvarande snubbe brallade jag loss i samma stil som ovan nämnda. Arg och skrikande vrålade jag ut mina åsikter. Men nu stod mottagaren helt stilla med sänkt blick. 

Jag förstod hur illa jag betedde mig: som en sån jag själv varit rädd för i tidigare förhållanden. Det var dags att skärpa sig. Så jag ändrade strategi, ännu en gång, och numera är jag hyfsat bra på att hålla det på en städad nivå.

Jag vill egentligen inte ha något av ovanstående gräl ogjorda, för jag har behövt trassla mig igenom de olika faserna. Dock uppstod en ”bump on the road” häromveckan. Vi kan kalla det ett återfall.

Jag och maken blev oerhört irriterade på varandra över någon banal struntsak och gick till sängs i vredesmod. (Det är en del av den nya strategin, somna ALLTID osams så har ni glömt skiten när ni vaknar nästa morgon.) Men innan jag somnade gick jag in i badrummet och dränkte makens tandborste i tvål varefter jag glatt återvände till sängs. Uppiggad av mitt listiga tilltag. Morgonen efter var det bråttom och jag hann inte tänka på mitt påhitt förrän jag under hundpromenaden fick ett telefonsamtal där min bättre hälft undrade vad vi köpt för ny tandkräm. Den smakade nämligen lite konstigt… Nåja, i alla fall bättre än att bli mulad inne på toa. Och som tur är innebär semestern i Sverige ändå ingen snö att tala om.

Glad sommar / Semestersabotören

Annons