Annons

Elisabet Andersson:Sluta deppa – gör som finländarna i stället

Är det dags att omvärdera biblioteken?
Är det dags att omvärdera biblioteken? Foto: Simon Rehnström

Det är tråkigt att unga läser så lite. Men vi kan inte oja oss över detta samtidigt som vi så tydligt struntar i biblioteken.

Under strecket
Publicerad

Norge är rikt. Danmark har sina skattebefriade kulturfonder. Finland tycks ha en benhård tro på bildning och läsning.

Är det därför de bygger nya, symboliskt viktiga, bibliotek när vi i Sverige deppar över att läsningen går ner?

Statens Medieråds siffror över ungas läsvanor har gjort många bekymrade. Men före sommaren kom en annan, mindre uppmärksammad rapport, som också visade på en nedåttrend.

Annons

I våra grannländer tycks det närmast pågå en kapplöpning om att bygga det största och bästa folkbiblioteket.

Det var minus, minus, minus i årets biblioteksstatistik från Kungliga Biblioteket. Antalet bibliotek har minskat. Antalet utlån har minskat. Antalet bemannade skolbibliotek har minskat. Bibliotekens bestånd av fysiska böcker har minskat. Personalen har fått allt fler uppgifter på sitt bord.

Det var en ljudlig varningsklocka med tanke på bibliotekens läsfrämjande roll och det tydliga sambandet mellan biblioteksbesök och bokläsning.

Vi vet fortfarande inte hur svenska barn ska få tillgång till ordentliga, bemannade skolbibliotek. Den statliga Läsdelegationen föreslog häromåret att frågan ska utredas. Under tiden skärs det ner på landets folkbibliotek; många kommuner har i år minskat sina biblioteksbudgetar.

Även i en kommun som Emmaboda, placerad i det småländska läsbältet med hög bokutlåning, väntar nedskärningar. Antagligen kommer en biblioteksfilial att försvinna. I Stockholm tvingas biblioteket i Björkhagen att stänga på söndagar under hösten. ”Det kommer inte att bli populärt, söndagar har varit en bra dag och vi har jobbat hårt för att få folk dit då”, säger en enhetschef på kulturförvaltningen till Stockholm direkt.

Det är tuffa ekonomiska tider i många kommuner. Men frågan är om vi kan oja oss över att unga inte läser samtidigt som vi så tydligt nedprioriterar biblioteken.

Och var är de symboliskt viktiga satsningarna som visar att samhället tycker att läsning och bildning betyder något?

I våra grannländer verkar det närmast pågå en kapplöpning om att bygga det största och bästa folkbiblioteket, och samtidigt tänka nytt kring innehållet.

Danmark har sitt rymdskeppsliknande nya bibliotek i Århus, som vid invigningen 2015 beskrevs som Skandinaviens största folkbibliotek. Så kom Helsingfors nya stolthet, centrumbiblioteket Ode. I Oslo reser sig nu ett nytt huvudbibliotek som ska bli stadens flaggskepp, väl synligt för att betona den roll ett bibliotek ska ha i en huvudstad.

Frågan blev hängande i luften.

Nog kan man bli lite avundsjuk. Helsingfors nybygge kastade sin tydliga skugga över en debatt mellan Stockholms kulturpolitiker häromveckan. Helsingfors har ju lyckats skapa något stockholmarna också skulle behöva: ett stort nytt bibliotek. När får vi ett sådant i Stockholm? Frågan blev hängande i luften (Moderaterna, som ansvarar för finansroteln, deltog inte i debatten).

I väntan på svar kan man fundera på vad satsningarna i våra grannländer betyder och hur kommunerna där lyckas skaka fram pengar. I Helsingfors har staten bidragit till finansieringen. Biblioteket i Århus är resultatet av ett samarbete mellan kommunen och den privata fonden Realdania.

Kanske behöver vi också nya sätt att finansiera folkbiblioteksbyggen på. Men först behöver vi värdesätta biblioteken på ett nytt sätt.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons