Annons

”Sluta ta emot asylansökningar vid gränsen”

Många mindre flyktingbåtar har den senaste tiden anlänt till Lampedusa i Italien. De har samlats upp och bilden visar italienska militärens båtar som tar med  sig migranterna till Sicilien, måndagen den 27 juli.
Många mindre flyktingbåtar har den senaste tiden anlänt till Lampedusa i Italien. De har samlats upp och bilden visar italienska militärens båtar som tar med sig migranterna till Sicilien, måndagen den 27 juli. Foto: Fabio Peonia/TT

Det är Sveriges och hela världens politikers ansvar göra upp med dagens inhumana migrationssystem. Basen för att hjälpa människor på flykt måste vara ett kvotflyktingsystem, skriver medlemmar i Socialdemokratiska ekonomklubben vid Handelshögskolan.

Under strecket
Publicerad

DEBATT | FLYKTINGPOLITIKEN

Vår kapacitet att integrera flyktingar bör styra hur många vi tar emot. Inte hur många som tar sig igenom Europas nålsöga. Sverige har idag inte möjligheten att ge migranter bra villkor utan att riskera behöva ta emot fler migranter än vi kan integrera. Basen för att hjälpa människor på flykt måste vara via FN:s kvotflyktingsystem om vi ska ge migranter säkra vägar till trygghet och goda förutsättningar att etablera sig.

Dagens regelverk för migration bygger på att det inte finns någon gräns för hur många som kan komma: alla med skyddsskäl som söker asyl ska få uppehållstillstånd. Centralt för diskussionerna i migrationskommittén har därför varit volymmål och (försämrade) villkor för migranter för att hålla nere asylansökningar. Men kommittén duckar den svåra frågan, nämligen att asylsystemet i grunden är djupt dysfunktionellt, då det
1. motiverar dåliga villkor till migranter
2. innebär farliga vägar för de som flyr
3. inte ger hjälp efter behov.

Det första problemet är kopplat till att dagens asylrätt i praktiken skiljer sig mot vad som gäller mänskliga rättigheter generellt: personer med asylrätt kan idag ”välja” vilken stat som ska tillgodose den. Om ett land ger något bättre villkor riskerar därför samtliga migranter söka sig till detta land, vilket motiverar länder att ge migranter så dåliga villkor som möjligt.

Annons
Annons

Detta förklarar varför migrationskommitténs förslag går åt motsatt håll från de politiska förslag som skulle underlätta integrationen för nyanlända, såsom permanenta uppehållstillstånd och rätt till familjeåterförening. En studie av forskarna Andersson och Jutvik visar att klart fler syrier sökte sig till Sverige efter att vi gått från att i huvudregel utfärda tillfälliga uppehållstillstånd till permanenta uppehållstillstånd för syrier under 2013.

Om fler migranter kommer till Sverige blir det svårare att upprätthålla goda förutsättningar för de som redan är här. De villkor som hade förbättrat integrationen ”allt annat lika” kan därför snarare försämra integrationen om det leder till att många fler kommer. Vi ser detta i form av trångboddhet och bostadsbrist, ökade kostnader för staten, för få skolplatser, barnfattigdom, arbetslöshet och medföljande social oro. På så vis tvingar asylrätten fram sämre villkor för flyktingar över hela EU — en av de få möjligheterna att minska flyktingmottagandet är att försämra villkoren.

Det andra problemet med dagens system är att migranter måste ta sig till staten i fråga för att få sin rätt tillgodosedd. EU:s syn på flyktinghjälp beskrevs av EU-kommissionären Ylva Johansson i våras med att ”EU:s gränser är inte öppna och ska inte heller vara det”, men i samma intervju även att ”... man kan inte förneka människor rätten att söka asyl”. Detta är två tankar som inte går ihop. Lösningen för människor som flyr krig blir att betala människosmugglare dyrt för att ge sig ut på livshotande båtfärder och som leder till tusentals dödsfall på Medelhavet varje år.

Annons
Annons

Dagens asylsystem minskar inte bara antalet personer som kommer, utan gör också att de som kommer till Sverige inte är de med störst behov av skydd. Människosmugglare kräver stora betalningar och därför kommer endast de mer bemedlade kunna ta den farliga resan till Sverige. Kvinnors skyddsskäl blir också strukturellt nedvärderade till förmån för de som har resurser och är i skick att lyckas ta sig över Medelhavet till EU-länderna: de yngre männen. Ungefär två av tre uppehållstillstånd som ges av humanitära skäl går till män.

Det sista problemet är att dagens asylsystem gör att asylsökande både är krigsflyktingar och socioekonomiskt motiverade flyktingar. Detta är väl belagt och kan även ses i att mer än hälften av den halv miljon asylsökande som kommit till Sverige sedan 2010 har fått avslag på sin ansökan, då de inte ansetts ha skyddsskäl.

Att många utan skyddsskäl hamnar i Sverige kostar utredningstid och resurser, vilket ger mindre kvar till krigsflyktingar i Sverige och de som är kvar i närområdet. Många sökande hinner dessutom rota sig med utbildning och kontaktnätverk innan de utvisas efter en lång process, vilket skapar ett stort onödigt lidande. Trots utvisningsbesked väljer många, fullt förståeligt, att stanna kvar som papperslös, vilket skapar ett omfattande skuggsamhälle. Om man istället gör stora insatser för att genomföra utvisningar riskerar även det leda till inhumana förhållanden för skyddssökande – FN:s tortyrkommitté kritiserar redan idag Sverige för vår användning av förvar.

Annons
Annons

Det som borde styra antalet vi tar emot är vår kapacitet att integrera migranter, inte hur många som tar sig igenom Europas nålsöga. Flyktingar bör dessutom kunna ta sig hit genom säkra vägar, såsom genom FN:s kvotflyktingsystem. Alla som kommer till Sverige kan då få ett generöst och gediget ”integrationsprogram” och möjlighet att återförenas med sin familj. Ansökningar från asylsökande vid gränsen bör inte tas emot och Sverige bör samtidigt verka för ett kvotflyktingsystem globalt eller på EU-nivå.

Utöver detta bör Sverige kraftigt öka sina åtaganden att verka för fred i konfliktområden och ge bistånd till UNHCR:s underfinansierade flyktingläger. Målet måste vara att ingen tvingas på flykt från första början.

På detta vis kan vi ge migranter så bra förutsättningar som möjligt, utan att riskera en kraftig ökning av antalet som kommer hit. Vidare kan flyktingar undvika människosmugglares lastbilar och istället säkert ta flyget till Sverige. Dessutom har de redan fått sitt skyddsbehov prövat och riskerar därför inte utvisning. Slutligen kan vi genom ett kvotflyktingsystem som skapar förutsägbarhet öka acceptansen för flyktingmottagande, vilket totalt sett skulle kunna ge fler skydd även globalt.

Man kan invända att detta bryter mot asylrätten, men i vår mening är denna rätt redan överspelad som den tillämpas idag, i och med den begränsade möjligheten att faktiskt få söka asyl. Konventioner och EU-regelverk är inte heller något som är hugget i sten. Om Genèvekonventionen och EU:s regelverk leder till ett inhumant migrationssystem bör vi inte följa dessa – och aktivt arbeta för att ändra dem.

Sveriges asylpolitik måste ta avstamp i hur vi bäst kan hjälpa människor på flykt. Asylrättens grundtanke om att ge människor på flykt en fristad är i teorin bra, men den kom till efter andra världskriget och dagens situation ser diametralt annorlunda ut. Det är Sveriges och hela världens politikers ansvar göra upp med dagens inhumana migrationssystem.

Medlemmar i Socialdemokratiska ekonomklubben vid Handelshögskolan i Stockholm:
Petter Berg
styrelseledamot
Emil Bustos
tidigare ordförande
Nils Lager
tidigare ordförande
Ville Löthen
styrelseledamot
Elis Örjes
tidigare ordförande

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons