Annons

WoyzeckSmart låta losern Woyzeck spegla prestationskulturen

Gustav Berg med en dockavgjutning av Emma Mehonic. Här i Helsingborgsversionen av uppsättningen.
Gustav Berg med en dockavgjutning av Emma Mehonic. Här i Helsingborgsversionen av uppsättningen. Foto: Emmalisa Pauly

Erik Holmströms drastiska samtidskritik riktas mot en prestationskultur där människan ses som maskin. På Malmö dockteater och Helsingborgs stadsteater spelas ”Woyzeck”, en omdiktning av Büchners pjäs, i två olika versioner.

Under strecket
Publicerad

Woyzeck

Genre
Teater
Regi
text, scenografi: Erik Holmström
Medverkande
Gustav Berg, Cecilia Borssén, Emma Mehonic, Robert Olofsson
Var
Malmö dockteater och Helsingborgs stadsteater

Robotmakare: Ernesto Mejia, Mia Peterson, Kerstin Larsson, Erik Holmström

Malmö dockteaters konstnärlige ledare, den prisbelönte scenkonstnären Erik Holmström, fascineras av att sätta döda ting i rörelse, av att fylla dem med liv och mening. Lustiga små pappfigurer och hemmasnickrade robotar har under de senaste åren väckt publikens känslor av identifikation och delaktighet i marionetternas belägenhet.

I ”Woyzeck” bärs de fyra rollerna inte av dockor utan av riktiga skådespelare. Endast två robotar och en figurant spontant framställd av ett pappersark motsvarar dockteaterkonceptet. ”Woyzeck” är inte en pjäs av Georg Büchner från 1936 utan en nyskriven pjäs av Erik Holmström där fyra kreativa personer sitter runt ett bord och spånar om hur man skulle kunna utforma en film, eller teateruppsättning, om en figur som heter Woyzeck.

Gustav Berg, Cecilia Borssén, Emma Mehonic och Robert Olofsson är alla intensivt engagerade i att komma på en bra story. Woyzeck är en han eller hon, i socialt och professionellt underordnad position, en som nickar och anpassar sig till det som just nu förväntas. De fyra skådespelarna turas om att gå in i tänkta situationer som Woyzeck: i relation med sambon, i hans/hennes möten med chef och kollegor, med en läkare som utför hjärnforskning genom att testa stressnivåer om Woyzeck reducerar sin sömn till 1–2 timmar per dygn.

Annons
Annons

All den tänkta dialogen i filmen/föreställningen och alla de värderingar som detta kreativa team kollektivt diktar in i berättelsen speglar vår tids syn på människan som en välsmord maskin. Woyzeck förväntas förstå att han/hon måste vara sin egen lyckas smed, ta initiativ, se chefen in i ögonen som en jämlik, riktig människa, för att nästa stund vara avskedad – eller ”se sig om efter nya utmaningar”, som det heter.

I en scen ironiseras det om dockor och robotar som skulle kunna ersätta skådespelare – tänk så många sjuksköterskor man kunde få i stället!

Woyzecks partner, som är frilansande skådespelare, får agera förlaga för en robot, Humana 6. Men egentligen vill robotutvecklaren mest ha intim kroppskontakt med skådespelaren. Någon lön utgår inte för detta uppdrag, men partnern lockas med att det ger exponering, ”öppningar” till andra, välavlönade uppdrag, så som kulturens frilansare alltid får höra när de jobbar gratis.

”Woyzeck” är späckad av metakommentarer, både till ett samhälle där vi alla springer och flåsar oss fram genom prestationsdjungeln, och till en absurt kvalitetsblind kulturpolitik som just i år har slagit hårt mot en grupp som Malmö dockteater. I en scen ironiseras det om dockor och robotar som skulle kunna ersätta skådespelare – tänk så många sjuksköterskor man kunde få i stället!

Erik Holmström gör med sin ensemble en intelligent och drastisk uppdatering av den socialpsykologiska kritik som redan Büchner framförde via sin loserfigur i en soldatkultur. Vi må ha andra, smidigare umgängeskoder i vår samtid, men förtrycket är detsamma mot den som inte förmår ta plats och agera frigjort i vår sköna nya värld av människomaskiner.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons